söndag 6 november 2011

Så kom den dagen jag önskade aldrig skulle inträffa, någonsin...

Frasse 24/4 -98 --- 6/11-11
12:46 idag tog Frasse sitt sista andetag..

Han fick ännu ett anfall och kämpade på i nästan 20 minuter, hyperventilerandes, dreglandes, krampandes, kräkandes.. och så jag bredvid, klappandes och lugnt pratande.. Tror vi förflyttade oss runt hela nedervåningen i etapper tills han visade att han ville upp för trappan, så jag bar upp honom och han gick in under sängen och la sig..lika flämtande och dreglande..Jag ringer veterinär för att höra om han skulle kunna tänka sig att komma hit..Då hör jag ett märkligt ylande från Frasse..sen tog det slut..
Min älskade första katt, ingen kommer någonsin bli som han var. Och så många avtryck han gjort hos folk i min omgivning. Alla minns Frasse..aka Fraz..Tuppis..Pluppen..Frasier..Burr..Burrbaren..Torktumlar-Frasse..aso.. Det är tomt! Jättetomt!! Och detta kommer ta tid för mig att bearbeta...

Den 24 april -98 kommer hans mamma, Gittan, till mig på morgonen i stallet och visar att hon är smal..hon leder mig till stället där hon lagt sina allra första kattungar..Sex stycken små blinda varelser nedbäddade i en håla ute i gödselstacken. Vilken känsla det var att få uppleva det.. Även Frasses mamma var speciell.

Sista året har han fått leva riktigt kattliv och vara ute och busa och jaga, och jag hade hoppats på att han skulle få vara med och uppleva detta långt framöver...men så blev det inte..

En halvtimme innan anfallet han fick idag var vi ute och busade. Han jagade löv, kissade i trädgårdslandet, käkade gräs, väste åt Pussla.. Gick sen in, käka lite skinka, drack vatten klöste på katträdet och gick och la sig på toa golvet. Precis som vanligt...

 Oj vad tungt det är att skriva nu.. jag lämnar det här...
Nu är de återförenade igen..Frasse & Tarzan