onsdag 18 februari 2015

Att få folk att gråta, det är jag bra på..

Att få folk att gråta, det är jag van vid. Då beror det (nog?) mest på att personen i fråga blir så rysligt trött på att jag pratar så mycket, eller är så där överdrivet energisk.. Men idag fick jag en helt okänd person (kvinna) att gråta.. av glädje och tacksamhet. Inte för att jag pratade hål i huvudet på henne utan för att jag lämnat in hennes plånbok till Polisen. 

Strax innan lunch idag och jag skulle i princip sluta för dagen, då jag såg ett mörkt, nästan fyrkantigt, föremål mitt på parkeringen och rakt framför där jag stod (just då). En vanlig person hade kanske inte reagerat alls, en onormal person hade kanske tänk.. ’Oh. My. God. En. Bomb. ENBOMB.’ och så en person som jag tänkte, 'det ser ut som en plånbok och springer inte jag ut och tar in den här så kommer någon annan sno den
’ Samtidigt som jag raskt gick ut till fyndplatsen så tänkte jag också.. ’Jahapp.. nu kommer jag vara med i Dolda Kameran, tänk på att le’

Det var en plånbok. En stor, svart och tjock variant. Gahh.. så jobbigt det är att ha någon annans tillhörigheter i handen. Jag öppnade den för att se om det fanns något körkort i ’uppslaget’, men det gjorde det inte. Där fanns bara en bild på ett halvstort barn. Jag fortsatte inte leta utan bestämde mig där och då att åka till polisen med börsen efter jag varit hemma och bytt om samt fått lite käk i magen. 

Sagt och gjort, till polisstationen styrde jag kosan och lämnade in objektet samt lämnade mina uppgifter. Polisen öppnade och gick igenom plånboken och hittade bla. kontanter, foton och en väldans massa betal,- och medlemskort. 
En ID-bricka kom också fram och så sa jag spontant. ’Hon ser ut att jobba på kommunen’. Polisen skrattade. Jag tror han höll med. 

Lång historia kort.

Kvinnan ringer mig och är så otroligt glad och tacksam över mitt agerande..
Tårarna flödade och hon ville kompensera mig för att jag haft besväret med att lämna in pengarna.
Jag avböjer att få något för vad jag gjort. Tycker att det är varje medborgares skyldighet att göra precis som jag gjort. Och jag hoppas att om det skulle vara jag som tappar bort mina kort skulle jag vilja bli behandlad på samma sätt. ”Behandla andra som du vill bli behandlad själv”. 
Karma liksom. 

Kvinnan jobbar på bank, så jag hade nästan rätt. 

God kväll!

Japp, bilden är suddig så det är inte fel på dina ögon ^_^