Oh lord.. skulle aldrig ens önska att min värsta ovän skulle få bevittna sitt djur genomgå det som jag nu ikväll fått ta mig igenom. Allt annat blev liksom ytterst oviktigt..
Ganska tacksam att jag har lugnet och lyssnar till magkänslan..även om jag ringde veterinär, mamma och i princip var övertygad om att Frasse skulle lämna in för gott ikväll, i mitt knä..
Att se en av sina ögonstenar helt tappa kontrollen, ligga och flämta som en hund, bukandas häftigt, dregla samt bli stel i bakbenen och typ "cykla" är verkligen ingen höjdare.. Så hjälplös jag kände mig.. tänk om han kunde talat om för mig vad felet var..
Nu har han fått vila i fred på ett svalt ställe han valde själv på ovanvåningen, ätit lite kokt torsk, druckit vatten samt gått på lådan, och det är ju bra tecken. Oj hoppsan.. nu är han här och provklöser på nya katträdet.. Men tro mig när jag skriver att jag inte kommer sova så mycket i natt..
Märkligt det där med magkänsla..har haft en konstig virvel i solar plexus hela dagen, typ känt mig nervös men inte vetat varför. Nu vet jag!
Frasse, älskade katt, nu ser du till att hänga i ett par tio år till, ok?
