Som jag har trott endast varit för att de på något sätt försöker förneka sin egen ålder.
Men jag håller med. Till 146%!
Och nej, det betyder inte att jag förnekar min ålder (även om jag bara fyller 27 och har så gjort i många år, samt att mitt pass är ogiltigt, så jag vet inte hur gammal jag är..eller jo, 27 skrev jag ju just är så glömsk..27 år, är man extra glömsk då tro?)
Nåväl. Jag blir hela tiden överbevisad om att det är sant. Åldern ÄR bara en siffra.
Tycker det är ganska jobbigt med tex. 12 - 15 åringar som är så övermogna att de nästan ruttnar vilket kommer ligga dem i fatet den dagen de verkligen är vuxna. Ordning och reda, näst intill präktiga, vill klara av allt som äldre gör, pratar "vuxet", niger och säger "Ni".
50 plusare som försöker vara 25 igen..Raggar hej vilt, tuggar tuggummi med öppen mun, beställer shotbrickor i baren, handlar på typiska "ungdomsbutiker" och försöker snacka slang.. "Fett bra" "Grymmefest" "Mackedonkan" eller varför inte "Sjukt coolt" eller "Asbraaa!!"
Värst kan jag tycka det är med dem som är mellan låt säga 23-27 år som beter sig som just 17-18 och är så sakterliga på väg in i vuxenvärlden. Ja du vet, lättstötta, långsinta, konflikträdda, krävande, seglar i det blå, byter "partner" hej vilt, samt har svårt med att hålla sig till sanningar och vill upplevas dels som mogen (vad jag avskyr det ordet) och i andra stund som liten och hjälplös.
Nu menar jag inte att ALLA är såhär, men på tok för många överallt, vilket har gjort att jag idag reflekterade över detta.
Jag är själv ganska (mycket ?) omogen för min ålder, men jag vet i alla fall skillnad mellan rätt och fel, sanning och dikt, varmt och kallt, högt och lågt, positiva människor och negativa människor, vilka jag vill ha i min omgivning och vilka jag inte vill ha, svart och vitt, ris och pasta, motion eller lathet, särskrivning och sär skrivning.. ironi och fullt allvar.. jag tror du fattar.
