När livet delar ut en fet käftsmäll!

Det är precis vad som hänt. Och jag känner att jag måste ventilera..

För några dagar sedan lämnade en av mina vänner detta livet alldeles för tidigt.

Kvar lämnar han en underbar fru och två härliga små barn. 

Livet är bra jävla orättvist!
Och tårarna rullar i detta nu både av sorg och ilska!

Ja, jag vet.. man föds och man dör..
men i detta fallet är det en fet smäll rakt i ansiktet på en tapper och stark kvinna.
Vi som vet vilken lång, brokig och svajig väg detta par tagit sig igenom sedan första mötet i en butik där det sa klick, (han expedit hon kund)  alla vi  fäller nog en mängd tårar över den väg ödet nu bestämt för denna fantastiska kvinna. 

Hon har alltid funnits där, stöttat och backat upp. Aldrig lämnat denne man oavsett.
Även om jag tvivlat på att det varit lätt alla gånger, men hon har hela tiden hållit skenet uppe och kämpat på. För hon har alltid följt sitt hjärta och han var ju mannen i hennes liv.
Varför skall hon behöva straffas på detta sätt? 

Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig vad hon nu måste gå igenom och jag hoppas att hon inte ångar på och tror sig kunna fixa allt själv. 

Vi är många som finns här för att stötta och finnas till hands. 

Glöm inte det!

Stefan, du var verkligen one of a kind.
Affärsman ut i fingerspetsarna, en bra vän, en fin pappa, en livskamrat, en gourmet lika väl som du kunde hiva ur dig plumpa kommentarer eller hamna i hetska diskussioner. Men det var liksom du.
Alltid med glimten i ögat och hjärtat på rätta stället!

(Jag kommer tex aldrig glömma den dag jag gjorde svenskaprovet till Polishögskolan, väl färdig sitter jag utanför salen och jag börjar prata med två medelålders män (poliser) Nämner att jag bor i Båstad varpå den ene säger;
”Ja, Båstad ja.. där var jag nästan igår. Följde efter en Porsche som körde alldeles för fort på E6 men den jäkeln var snabb alltså, vi tappade bort den in på någon sidoväg på Hallandsåsen”
Genast tänkte jag på dig eftersom du och din dåvarande kollega just skaffat er vars en ny bil av det märket, och frågade din sambo (vilket hon var då) vid ett senare tillfälle..Och hon svarade;
”Jaha, men då förstår jag varför han kom inspringades i huset häromdagen, helt svettig.. Trodde han var skitnödig eller nått sånt..”
Det var liksom bara så mycket du :) )

När såväl berg och dalbanan planade ut och motvinden mojnade såg du till att ge din själsfrände ett sagobröllop som jag inte tror någon kommer glömma och så fick ni äntligen bygga ert drömhus vid havet.  Alla trodde väl på ett ”Happy Ending” av denna saga.. Men icke..

Ja du Stefan, du har alltid trott på din magkänsla, gått din egen väg och legat steget före. Många galna idéer och dumma vägval har du gjort, men dock tycker jag, och förmodligen alla andra, att detta är det dummaste du gjort!

Lova att hålla en skyddande hand över dina två fantastiska barn och din vackra fru.

Och lova att hålla fanan högt där uppe och se till att ta dig ett par glas whiskey med min pappa så lovar jag att vi alla kommer ses igen!