Inte ofta som jag blir förvånad men 'plötsligt händer det'..och idag var en sån dag...
Var inom en snabbis på ett större varuhus här i närheten för att skaffa en grej till hästen.
När jag väl står i kassan tycker jag att det ser ut som att en akutväska från oss hänger bakom väktarna vid utgången. Nyfiken som jag är knallade jag ju såklart dit för att kolla..och japp..det var vår väska.
Presenterade mig för väktarna och började prata lite.. Nämner bla att vi har större väskor som kanske passar dem bättre (de hade just sagt att de använder väskan flera gånger per dag..)
Får till svar..nää, den verkar tung..jobbigt att springa runt med.
Varpå jag svarar att den inte alls är tung, jag bär ju runt på den plus att det är en ryggsäck.
Då kommer kommentaren..
"Ja men det är väl inga problem för dig, du som är så stark *ena väktaren spänner armarna som typ krabban* "
Jag tystnar och stirrar på mannen som gör konstiga rörelser framför mig..
"Alltså..säger jag.. Jag har en ganska tjock jacka..."
Fortfarande tittar jag frågande på denne för mig okände man som fortsätter..
"Nej men visst tränar du mycket CrossFit i boxen vid hamnen?"
Just i detta ögonblick fick jag nog ansiktsuttrycket likt en fågelholk..
Mina små och få hjärnceller jobbade på högvarv..jag..tränar?..vem är han..?
jättelängesedan jag ens var i boxen på ngt pass..blandar han ihop mig med någon annan..?
med vem..? hur vet han vem jag är..?
Jag fick huvudvärk.
"Jag har ju sett dig där varje onsdag som jag varit på sådana där prova-på-pass så jag tycker mig känna igen dig, fast nu har jag varit slarvig och inte varit där på ett tag"
"Inte jag heller" fick jag fram..
Nu börjar jag bli lite rädd..Stan krymper..för många på kort tid som på något sätt har koll på vem jag är..och allt har börjat i boxen.. Kanske är tur ändå att jag tagit en paus därifrån så att jag liksom blir lite mer "en-i-mängden-vanlig"..
Dags att ta tag i kvällen..mycket som skall hinnas med innan helgen..
Ta det vackert i stormen!
Trevlig kväll
