Vem pratar du med när du är hemma?

Det är en fråga som jag ofta får av personer jag träffar på ibland.
Tydligen så pratar jag mycket, och det är något som verkar störa många.
Och är jag tyst blir folk stressade och nervösa..
"Shit, vad är det för fel på Anna? Har det hänt något? Är hon sur? Har jag gjort något?
Sa jag något olämpligt?" och så vidare..

Tips #1: Be mig vara tyst eller kanske prata lite själv..
Tips #2: Är du osäker om något är fel -fråga!
Det är så jag själv lär mig saker.
Vet jag inte så tar jag reda på svaret.

Enkelt!

Jag pratar såklart med katterna här hemma.
Vi kan ha djupa konversationer om ditt och datt.
Sju stycken pälsbollar under detta tak, det är lika många viljor och åsikter.
Mest är det om maten som serveras eller oprovocerade bråk dem emellan.

Det har även förekommit pekpinnar från mig att det inte är ok att lägga en massa tarmar och annat krafs på dörrmattan (ute)
Tar man för sig mat så ska man äta upp innan man lämnar bordet.
Det gäller allt på tallriken!

Detta tror jag att jag började implementera när jag var barn. Min lillasyster blev den jag började på. Hon hade gjort en 'maskfälla' (daggmaskar, vatten, salladsblad, jord.. allt i en röra i ett glas..)
"Det man tar för sig ska man äta upp" sa jag..

Nu såhär i efterhand kan jag förstå varför hon flydde till Italien.

Nog om det.

Jag var i Småland i helgen. Och jag tror att jag blev kär.

Det var så värt att ge mig iväg i det där skitvädret som rådde.
Dimma, snömodd och snorhalt.
Nu ska jag bara lösa alla viktiga detaljer, och kanske träffa honom en gång till, sen så kör jag nog, om allt vill sig väl.. Lika bra, tror jag..

Ja, och för en vecka sedan hade jag ett bra möte med T och fick veta mycket bra saker om mig själv och de som är omkring mig. Det jag tvivlade på var att det skulle komma in en ny man i mitt liv. Från ett helt oväntat håll.. Jo, mycket troligt tänkte jag för mig själv.. det har ju gått riktigt bra för mig under alla dessa år.. inte..

Dagen efter får jag ett mail.. som alla andra dagar, alla får liksom mail,  fast detta var från en man som tydligen fortfarande kommer ihåg mig efter typ 8-10 år..vi har tydligen haft chat-kontakt när jag bodde i Båstad.. och han hade sett en kommentar jag gjort på någons bild på Instagram och tänkt.. "men shit, det där är ju hästtjejen från Båstad, jag måste höra av mig" Och det gjorde han.

#hellooosocialamedier

Vet du vad. Jag minns honom själv inte ett dugg.
Han har tydligen varit riktigt kär i mig, och jag har dissat honom duktigt.
Jättemärkligt att jag inte minns alls.
Jag menar, det är ju inte vidare ofta att folk kärar ner sig i mig liksom..
Lika märkligt som att han har sparat min e-post under alla dessa år.
Eller är det psychovarning? Är han en stalker?

Ja, jag vet inte. Men det jag vet är att T hade rätt.
Så jag ser verkligen fram emot dagarna som kommer.

Och så är jag förföljd av två nya sifferserier; 1111 och 1234
Undrars vad  det betyder.. Vet du?

Nog om detta.
Ta hand om dig och sätt inte för höga krav på dig själv.
Du är bra som du är och det du gör räcker verkligen till.

(..och jag pratar med folk / gör andra saker på dagarna än bara hänger med katterna..)

Peace Out.