Att både ha kvar kakan och äta upp den..

I dag hade jag en konversation med en vän där talesättet dök upp som ett svar i det som 'diskuterades' just då.
Och det nog många som önskar vore möjligt. Framförallt i relationer av olika slag.
Ganska trist kan jag tycka. Att aldrig vara nöjd och hela tiden tro att det finns bättre.
I grund och botten ligger det hos en själv. Man har liksom inte landat och hittat sin egen väg och vågar tro på att det man gör är rätt.
Tro mig, jag vet.
Men det är aldrig är bättre. Kanske för stunden, men vardagen kommer där också.. Folk är inte lyckligare bara för att de ser glada ut och verkar uppåt de gånger man ses. Gemene man är grymt duktiga på att spela teater. Framförallt bra på att lura sig själv.
Tro mig, jag vet det också.

Missförstå mig inte nu, det är jättebra att vara glad och full av energi när man träffar andra på tex stan, i kassakön, i träningslokalen.. Men försök att håll det äkta.
Våra känslor smittar av sig på andra. Ditt ansiktsuttryck förmedlar blixtsnabbt sitt budskap till omgivningen. Men det smittar inte bara andra, utan även dig själv!

Tänk att med hjälp av ca ett 40-tal ansiktsmuskler kan vi få fram över 5 000 uttryck: från infernaliska leenden och sura munnar till bekymrade pannveck och inbjudande blickar. Ganska imponerande.
Nu tänker jag förstås.. Vem har varit tvungen att sitta och räkna alla dessa femtusen olika miner?

Jag är inte mycket för yoga och sånt dels för att jag inte får göra hälften av alla konstiga "knutar och bågar" och dels för att jag är för 'rastlös'.. Jag vet, därför BORDE jag utöva mer yoga...
Däremot skulle jag kunna tänka mig att gå på skratt-yoga eller som det mer vanligt kallas skratt-terapi. Där utnyttjar man kopplingen mellan ansiktsuttryck och känslor. Genom att "skratta utan anledning" försöker utövarna simulera skratt och därigenom framkalla samma goda hälsoeffekter som dokumenterats vid äkta skratt. ”Fake it till you make it”, alltså.

Hittade denna text på nätet;
Negativa känslor tycks kunna motas bort genom att manipulera de rätta ansiktsmusklerna. De senaste åren har flera amerikanska studier till exempel visat att antirynkmedlet Botox inte bara ger ett ansiktslyft utan också höjer sinnesstämningen. Försökspersoner som fått muskelavslappnande Botox injicerat i pannan, har nämligen visat sig uppleva mindre oro och nedstämdhet efter behandlingen. En viktigare förklaring antas vara att den muskel i pannan som normalt används för att uttrycka ilska och bekymmer, har förlamats i samband med Botox-injektionen.

Ja, men här snackar vi quick-fix. Spruta in nervgift i närheten av hjärnan.. HAHAHA.. här skrattar jag på riktigt. SE-RI-ÖST?!

Nä, jag har skrivit det förut och jag gör det igen, gör dig av med energitjuvar och beblanda dig bara med människor som vill och gör dig gott. Ta vara på de riktiga vänner du har och visa också att du själv är en riktig vän. Hör av dig. Det kan räcka med ett enkelt 'Hej' och framförallt våga bli nöjd och tacksam för det du har och där du är i livet. Om alla kunde tänka så skulle inre stress och annan stress troligtvis elimineras helt.

Nu ska jag göra som blogginläggets rubrik. Ha kvar kakan och äta upp den.
Bakade glutenfri ostkaka nu när jag kom hem ett par timmar. Så jag ska äta en sån och samtidigt har jag fyra små formar kvar.

'Easy as pie'

Att bry sig om för mycket, går det?

Kan man verkligen göra det för mycket?
Så där som att det får motsatt effekt?
Ja, tydligen.
Det har jag fått erfara nu i alla fall.
Och det gör faktiskt ont.

Ni som känner mig vet att jag är en ganska svår person att komma nära eftersom jag är mycket reserverad och släpper ogärna in vem som helst i mitt liv. Nog för att jag är öppen och social i olika sammanhang betyder det inte att jag liksom vill delge hela mitt liv för vem som helst.
Och när det plötsligt dyker upp en person som jag känner mig trygg med, att den personen också visar att den är trygg med mig då vill jag liksom visa mitt rätta jag och vara den där varma, ödmjuka, vänliga och omtänksamma person som jag faktiskt är. (tro det eller ej..)
Jag vill liksom att allt bara ska vara bra.
Men när jag utan någon vidare förklaring får veta att jag bryr mig om för mycket och att det (jag) tar för mycket energi då vill jag bara försvinna bort.
Jag skäms, känner mig patetisk och faktiskt jäkligt korkad.

Så nu har jag byggt upp ännu ett varv på den där muren jag har omkring mig samtidigt som jag försöker klura ut en lösning på att spola tillbaka tiden och återställa saker som de en gång var.

I övrigt så har det varit en bra weekend.
Bio (American Sniper, se den!) god mat,  domare både lördag och söndag under CrossFit Halmstad Throwdown, massa härliga människor och fina vänner.

Nä, nu är det dags att fortsätta dagen som jag började den. Motion. Det är den bästa medicinen mot allt faktiskt. Var i boxen och tränade imorse samt cyklade. Nu ska jag ta en promenad i den lilla snö vi har just nu och ta mig till någon sportaffär och kolla över sortimentet av joggingskor. Tror faktiskt det är dags att jag vågar ge mig ut i spåret igen.

Ha en fin dag!

Insomniac

Här har jag legat och skrivit av mig en massa..och så för säkerhets skull kopierar jag och sparar texten, lämnar bloggen för att hitta en passande bild kommer tillbaka för att lägga bilden, då är all text borta och bilden gick inte att klistra in... arrrrrhhhgggh!!

Jag ligger alltså och vänder och vrider, av med täcke på med täcke..fot utanför täcket..fot innanför.. Instagram..scrollar upp scrollar ner och upp igen..kollar Facebook, kollar vem som är online och inte.. Vågar jag skriva någon, nu? Nä! Övertalar mig själv att så gör man inte en astidig måndagmorgon. Hade det varit samma tid men igår hade det liksom varit legitimt.

Så jag börjar om..vänder och vrider, fluffar och plattar, fot ut fot tillbaka..

Jävla tröttsamt!

Varför är det såhär? Troligtvis för att jag under dagen ventilerat saker som jag typ aldrig gör. Haft ett härligt häng i princip hela dagen. Tänk vad människor kan växa i sin roll och vad andra kan krympa. Urtrist när personer jag ansett varit bra vän plötsligt bara krymper, tar till lögner och annat krafs. Sånt sårar inte bara, utan jag blir förbannad och känner mig lite 'utnyttjad' då jag allt som oftast funnits till under en period i dennes liv när det behövdes.. 

Men tro mig, jag ser igenom det mesta och jag har börjat plocka bort folk i min värld som jag anser inte passar in / missbrukat mitt förtroende. Inte för att jag tror att det rör någon i ryggen men det känns bra. Riktig bra. Att rensa bort energitjuvar är så skönt. 

Haha, såhär i efterhand kan jag skratta åt det, men jag jobbade i flera år med falska och energistjälande personer. Tycker lite synd om dem på något sätt. Men det var en tid i mitt liv, då var då nu är nu. 

Karma kommer bita dem i röven en dag!

Om jag skulle ta och försöka sova lite, innan Svinto sätter sig nedanför fönstret och mjauar att han vill in.. 

Om några timmar är det morgon,ny vecka och ny månad. Känner att det kommer bli en bra dag. Och jag hoppas att vissa i min umgängeskrets rannsakar sig själv lite. Mitt råd; fundera på om det är värt alla dessa lögner?