Ja.. jag har en benägenhet att bry mig om alla.
Bra eller dåligt?
Då menar jag verkligen ALLA.
Även de som jag inte ens behöver bry mig om, inte bry mig om på något sätt.
Trodde jag borde lärt mig detta genom åren, men icke.
Har nog blivit bättre, men fortfarande känner jag mig bestulen på energi och sympati lite då och då.
Intressant att jag inte är så mycket för om man bryr sig om mig, och har svårt att ta det till mig.
Tror oftast att det finns någon baktanke, istället för att bli ehm.. smickrad, glad..? Vad skall man bli?
Och ändå så lägger jag energi på att finnas till / bry mig om andra.. Till vilken nytta?
"If shes amazing, she wont be easy.
If shes easy, she wont be amazing.
If shes worth it, you wont give up.
If you give up, you're not worthy."
