Vem pratar du med när du är hemma?

Det är en fråga som jag ofta får av personer jag träffar på ibland.
Tydligen så pratar jag mycket, och det är något som verkar störa många.
Och är jag tyst blir folk stressade och nervösa..
"Shit, vad är det för fel på Anna? Har det hänt något? Är hon sur? Har jag gjort något?
Sa jag något olämpligt?" och så vidare..

Tips #1: Be mig vara tyst eller kanske prata lite själv..
Tips #2: Är du osäker om något är fel -fråga!
Det är så jag själv lär mig saker.
Vet jag inte så tar jag reda på svaret.

Enkelt!

Jag pratar såklart med katterna här hemma.
Vi kan ha djupa konversationer om ditt och datt.
Sju stycken pälsbollar under detta tak, det är lika många viljor och åsikter.
Mest är det om maten som serveras eller oprovocerade bråk dem emellan.

Det har även förekommit pekpinnar från mig att det inte är ok att lägga en massa tarmar och annat krafs på dörrmattan (ute)
Tar man för sig mat så ska man äta upp innan man lämnar bordet.
Det gäller allt på tallriken!

Detta tror jag att jag började implementera när jag var barn. Min lillasyster blev den jag började på. Hon hade gjort en 'maskfälla' (daggmaskar, vatten, salladsblad, jord.. allt i en röra i ett glas..)
"Det man tar för sig ska man äta upp" sa jag..

Nu såhär i efterhand kan jag förstå varför hon flydde till Italien.

Nog om det.

Jag var i Småland i helgen. Och jag tror att jag blev kär.

Det var så värt att ge mig iväg i det där skitvädret som rådde.
Dimma, snömodd och snorhalt.
Nu ska jag bara lösa alla viktiga detaljer, och kanske träffa honom en gång till, sen så kör jag nog, om allt vill sig väl.. Lika bra, tror jag..

Ja, och för en vecka sedan hade jag ett bra möte med T och fick veta mycket bra saker om mig själv och de som är omkring mig. Det jag tvivlade på var att det skulle komma in en ny man i mitt liv. Från ett helt oväntat håll.. Jo, mycket troligt tänkte jag för mig själv.. det har ju gått riktigt bra för mig under alla dessa år.. inte..

Dagen efter får jag ett mail.. som alla andra dagar, alla får liksom mail,  fast detta var från en man som tydligen fortfarande kommer ihåg mig efter typ 8-10 år..vi har tydligen haft chat-kontakt när jag bodde i Båstad.. och han hade sett en kommentar jag gjort på någons bild på Instagram och tänkt.. "men shit, det där är ju hästtjejen från Båstad, jag måste höra av mig" Och det gjorde han.

#hellooosocialamedier

Vet du vad. Jag minns honom själv inte ett dugg.
Han har tydligen varit riktigt kär i mig, och jag har dissat honom duktigt.
Jättemärkligt att jag inte minns alls.
Jag menar, det är ju inte vidare ofta att folk kärar ner sig i mig liksom..
Lika märkligt som att han har sparat min e-post under alla dessa år.
Eller är det psychovarning? Är han en stalker?

Ja, jag vet inte. Men det jag vet är att T hade rätt.
Så jag ser verkligen fram emot dagarna som kommer.

Och så är jag förföljd av två nya sifferserier; 1111 och 1234
Undrars vad  det betyder.. Vet du?

Nog om detta.
Ta hand om dig och sätt inte för höga krav på dig själv.
Du är bra som du är och det du gör räcker verkligen till.

(..och jag pratar med folk / gör andra saker på dagarna än bara hänger med katterna..)

Peace Out.

Är det möjligtvis våren som är på väg?

Jag tror faktiskt det.

Att känna mig som en mullvad som kommer upp ur sitt mörka hål

och där ögonen reagerar på ljuset genom att svämmas över med tårvätska.
Då vet jag att våren är på väg.

Lika så som att avnjuta en kaffe sittandes på trappen utanför ytterdörren

med näsan i solen, så himla härligt det är.

Helt vindstilla och en solstrålar som värmer.
Då vet jag att våren är på väg.

Och när gammelkatten springer ut, frivilligt, för att sätta sig och tvätta pälsen i solen  och när jag även hittar små röda rabarberknoppar i trädgårdslandet.
Då vet jag att våren är på väg.

Rekord i komplimanger har det också varit idag.

Sånt är inte något som tillhör vardagen i mitt liv.
Jag är ju en ganska vanlig, enkel och okomplicerad tjej.

Inget märkvärdigt med mig liksom. 

Men när tre för mig okända personer av manligt kön, oberoende av varandra delar ut komplimanger till mig under samma dag då blir jag övertygad om att våren verkligen är på väg. 

Fullmåne i natt, det betyder lite sömn för mig..vilket jag visserligen är van vid den senaste veckan, men strunt samma.
Jag mår bra och våren är på väg.
Kanske borde jag hitta på något kul i helgen?! Vill du hänga på?

Life is good!