När paniken infinner sig..

Ja du vet sådär när blodet nästan fryser till is, du börjar kallsvettas, det är synax error i huvet och du skriker rakt ut: MEN VAFFAN ÄR DET SOM HÄNDER??!! Precis så..

Min morgon började så.. Allt.. precis ALLT gick åt pipan. Ganska skickligt ändå att lyckas med att misslyckas så många gånger på rad.. haha.. Du som känner mig vet att det är inte jätteovanligt i mitt liv, även om det var ett tag sedan. I still got it liksom.

Men den känslan jag beskriver i början uppstod när jag kommer på att jag håller på att koka morotsbitar (för att göra puré till gammelkattan som har lite trubbel med magen) och jag liksom hör hur de kokat torrt och kastrullen liksom nästan hoppar på plattan.
Jag går ut i köket för att fylla i mer vatten och fortsätta att koka dem, då jag liksom stöter i termoskannan i kaffebryggaren som flyttar sig ut från maskinen och ned mot golvet..i samma ögonblick försöker jag fånga den med samma hand som jag håller kastrullen med morotslantarna i..

Det gick sådär.

Att det är så mycket glas i en termos visste jag inte.. men det hörde jag samtidigt som kannan träffade golvet och morotsslantarna träffade tak och skåpsluckor. När jag lyfte upp den så lät det ungefär som att jag hade en slush-puppie i behållaren. Och så tänkte jag, phew..så skönt. Jag fick ju en extrakanna till bryggaren. Började leta där jag trodde jag hade den. Efter utrensning av tomma kartonger och annat krafs i mitt 'dåliga-samvete-rum' (ett pyttelitet med typ proppskåp och annat) inser jag att det inte finns någon extra kanna här.. Jag började leta efter info i mitt huvud.. "inte har väl jag redan använt extrakannan" och så började jag tvivla på mitt minne..

Tro det eller ej, i sista skåpet jag tittade, på en helt annan plats (givetvis den mest självklara platsen) i huset stod kartongen med den oanvända termosen. Till och med bruksanvisningen till bryggaren hade jag lagt där.

Jag må vara jäkligt virrig, klumpig och glömsk, men ibland så har jag faktiskt tänkt till så jag nästan blir gråtfärdig av lycka.

Passar också på att önska en Happy Thanksgiving dagen till ära.

Peace Out

Vad jag är glad för just nu..

🔹Att jag har världens skönaste säng som jag liksom kan bre ut mig i, typ som ett kryss, bara för att den är stor och för att jag kan! #förattjagkan

🔹Att jag har tak över huvudet, varma golv och mat på bordet. Eller nja, inte på bordet sådär liksom, nu är det mer i magen. Hade det stått på bordet så hade nog katterna varit tacksamma. #tacksam

🔹Att jag har alla dessa underbara fyrbenta personligheter i min omgivning. Idag kom det faktiskt en liten tår när den som varit mest lynnig och instabil plötsligt  tillät mig att öppna hennes gap och stoppa in en liten maskpillerutt utan ett endaste morr, spott eller fräs. #kärlek

🔹Att folk självmant väljer att försvinna ut ur mitt liv så jag slipper umgås med lögnare och socialt inkompetenta. #omtänksamt

🔹Att jag har ett fåtal fantastiska vänner som betyder oerhört mycket på olika sätt. #tacksam

🔹Att Wordfeud finns så att jag kan fördriva tiden på kvällen/natten när jag ändå är för pigg för att sova. #underhållning

🔹Att det är fullmåne så att de katter som är ute inatt får bra arbetsbelysning när de är ute på nattjakt..och att jag inte kan sova så jag får mer speltid på WF. #detfinnsnågotgottiallt

🔹Att 'ombre' (typ det ser ut som att man har utväxt) verkar vara en trend som håller i sig, vilket jag gillar då jag är en naturlig 'ombre'. #ekonomiskt

Är det möjligtvis våren som är på väg?

Jag tror faktiskt det.

Att känna mig som en mullvad som kommer upp ur sitt mörka hål

och där ögonen reagerar på ljuset genom att svämmas över med tårvätska.
Då vet jag att våren är på väg.

Lika så som att avnjuta en kaffe sittandes på trappen utanför ytterdörren

med näsan i solen, så himla härligt det är.

Helt vindstilla och en solstrålar som värmer.
Då vet jag att våren är på väg.

Och när gammelkatten springer ut, frivilligt, för att sätta sig och tvätta pälsen i solen  och när jag även hittar små röda rabarberknoppar i trädgårdslandet.
Då vet jag att våren är på väg.

Rekord i komplimanger har det också varit idag.

Sånt är inte något som tillhör vardagen i mitt liv.
Jag är ju en ganska vanlig, enkel och okomplicerad tjej.

Inget märkvärdigt med mig liksom. 

Men när tre för mig okända personer av manligt kön, oberoende av varandra delar ut komplimanger till mig under samma dag då blir jag övertygad om att våren verkligen är på väg. 

Fullmåne i natt, det betyder lite sömn för mig..vilket jag visserligen är van vid den senaste veckan, men strunt samma.
Jag mår bra och våren är på väg.
Kanske borde jag hitta på något kul i helgen?! Vill du hänga på?

Life is good!

Att bry sig om för mycket, går det?

Kan man verkligen göra det för mycket?
Så där som att det får motsatt effekt?
Ja, tydligen.
Det har jag fått erfara nu i alla fall.
Och det gör faktiskt ont.

Ni som känner mig vet att jag är en ganska svår person att komma nära eftersom jag är mycket reserverad och släpper ogärna in vem som helst i mitt liv. Nog för att jag är öppen och social i olika sammanhang betyder det inte att jag liksom vill delge hela mitt liv för vem som helst.
Och när det plötsligt dyker upp en person som jag känner mig trygg med, att den personen också visar att den är trygg med mig då vill jag liksom visa mitt rätta jag och vara den där varma, ödmjuka, vänliga och omtänksamma person som jag faktiskt är. (tro det eller ej..)
Jag vill liksom att allt bara ska vara bra.
Men när jag utan någon vidare förklaring får veta att jag bryr mig om för mycket och att det (jag) tar för mycket energi då vill jag bara försvinna bort.
Jag skäms, känner mig patetisk och faktiskt jäkligt korkad.

Så nu har jag byggt upp ännu ett varv på den där muren jag har omkring mig samtidigt som jag försöker klura ut en lösning på att spola tillbaka tiden och återställa saker som de en gång var.

I övrigt så har det varit en bra weekend.
Bio (American Sniper, se den!) god mat,  domare både lördag och söndag under CrossFit Halmstad Throwdown, massa härliga människor och fina vänner.

Nä, nu är det dags att fortsätta dagen som jag började den. Motion. Det är den bästa medicinen mot allt faktiskt. Var i boxen och tränade imorse samt cyklade. Nu ska jag ta en promenad i den lilla snö vi har just nu och ta mig till någon sportaffär och kolla över sortimentet av joggingskor. Tror faktiskt det är dags att jag vågar ge mig ut i spåret igen.

Ha en fin dag!