Det börjar med tåg och slutar med tacksamhet..

Har nu på morgonen 'roat' mig med att söka inrikesresor av olika sort bara för att jag är lat och inte orkar köra..
Jag blir dock lite förvånad över prisskillnaden mellan tåg och flyg..
Det tjatas så mycket att vi ska tänka på miljön (vilket jag tycker är bra) och därför åka mer tåg och välja bort flygresor (nu pratar jag inrikesresor) Men jag förstår inte..

I min värld vinner flyget. Jag menar.. varför spendera fler timmar skumpandes på ett säte i ett (oftast) skitigt och slitet tåg till ett högre pris än om man (som jag) väljer flyget istället? Snabbare från punkt A till punkt B samt bra mycket billigare.. Okej, det blir kanske billigare att åka tåg OM man bokar månader i förväg (men det tar fortfarande lika långt tid).. men vem har ork till sånt?
Och vem vill ha ett så inrutat liv där man liksom lever efter ett förbokat livsschema..?
Inte jag i alla fall.

Att inte boka upp för mycket för långt fram är inget jag förespråkar alls.. för det blir aldrig som jag tänkt mig ändå.. Jag tror att det är många som är beredda på att hålla med där..
Jag lever lite efter 'en vecka i taget'-principen..därför blir jag förvånad när folk bokar in sig på saker ett år (!) i förväg.. undrar då om de aldrig varit med om saker som plötsligt dyker upp som kan ändra planeringen brutalt..

Ja, jag tycker det är lite skrämmande att i princip alla tar livet så förgivet.. Jag är i alla fall tacksam varje dag jag vaknar, och vaknar. Försöker se på dagen som ett privilegium att jag får lov att vara med ännu en dag. Tro mig, jag har varit med om att liv har tagit hastigt och oförberett slut och troligtvis är det dessa gånger som fått mig att inse hur skört livet är.. Vi lever nu, så sluta gnäll..Det kom över mig för ett par månader sedan då jag var ute och cyklade.. himlen öppnade sig och jag hade inte några regnkläder, men jag var på väg hem. Väl hemma så kände jag mig bortskämd och rik.. En varm dusch, golvvärme, torra myskäder och en kopp te, tak över huvudet och vindtätt..Det är mer än vad många andra har idag..  Så förgyll din dag med att göra något kul, le mot någon 'okänd', ta kontakt med någon du tänkt höra av dig till så länge.. Har du huvudvärk, var glad över vetskapen att du har ett huvud.. Har du träningsvärk, var glad att du är så frisk så du kan träna.. Har du ont i en arm, gläd dig över att du har en arm till..
Det är inte så svårt att hitta de där ljusglimtarna i vardagen, men du måste öppna ögonen.

Önskar dig en finfin fredag, det tänker jag ha. 

Men först kaffe och något ätbart i magen.

Hip's don't lie.. och inte djur heller :)

Shakira hade ganska rätt, men inte helt.. hon glömde det där med djur.

Jag har så svår att förstå det där med att inte gilla djur.. Jag vet inte vad jag hade gjort eller vem jag hade varit om jag inte hade haft mina små pälsklingar i huset och min store, snälla och snygga särbo i stallet.

Djur är de ärligaste varelser du kan tänka dig. Så tillgivna och glada hela tiden liksom.
Gissa om jag skrattade när jag kom hem från stallet idag och möts av tre små pälsbollar liggandes i en hög och alla ger mig det där onda ögat för att jag inte varit hemma och öppnat dörren.
Det har ju liksom regnat! Hur tänkte du nu matte??!
Jag står kvar och skrattar lite (dyngsur och frusen som jag är efter att ha varit ute i skogen med hästen när himlen öppnade sig, så nog vet jag att det regnat.. ) öppnar dörren och ser till att de får mat innan jag själv entrar duschen för att försöka få upp värmen..

Åter igen.. de där små (och stora) liven får mig (och dina säkert dig) att må så bra. Saker som annars snurrar i mitt huvud är som bortblåsta och jag får liksom känna att jag behövs, att jag är viktig. De där litar ju på mig. Det är mitt ansvar att de får en härlig tid här på jorden.
Sen kanske jag inte riktigt gillar presenterna de tar hem till mig.. grodor.. Gulligt att de vill försöka hjälpa till med att jag ska hitta min prins.. jag får helt enkelt vara glad för det lilla (som flickan sa..)

Ja, jag var med om att hitta fem små nya liv i stallet idag. Gulliga lilla Fröken Dupont har klämt fram fem (!) stycken.. Alla så gulligt fluffiga i nyanserna vitt och ljusgrått och har precis börjat öppna ögonen.. Så då har jag alltså fler cats att hålla reda på. Men det gör mig ingenting!

Well, Midsommardag idag, och jag har fått upp värmen i kroppen, fått på mig torra myskläder, bunkrat upp med käk och vin för att helt ogenerat ligga på sofflocket resten av kvällen och kolla fotboll.
Är inte ett dugg avundsjuk på de som försöker sig på en dag #2 på festandet eller är på släktmiddagar eller liknande. Inte ett dugg.
Jag har hälsan och får spendera den med min "familj" hemma där jag trivs bäst.

Vet inte vad som äcklar mig mest..

Funderade på det idag. Vad som är äckligast. 

Äckliga människor typ sånna som är sådär skitig, luktar gammalt, unket, intorkad urin och rök eller falska människor.

Och valet var enkelt. Falska människor, helt klart! 

De kan aldrig tvätta bort sin falsk- och oärlighet, men det kan den 'äckliga smutsiga'.

I detta fall tror jag många är beredda att hålla med mig.

Vad är motsatsen till detta?

Personer som bara genom sin existens får världen att snurra lite extra, som får en att glömma att det är grått och regnigt ute, som får dagen att rulla på utan bekymmer,  som bara finns där, som utan att säga ett ord förstår, som har ett hjärta, som får en att skratta, som gillar en för den man faktiskt är, som tyvärr är mycket sällsynt och som verkligen är en vän.

Låter nästan som att jag är kär, och det är jag på sätt och vis..i att det finns sådana personer och jag har glädjen att ha ett par sånna omkring mig, ni är grymma! 

är jag lycklig eller kanske tragisk?

När personer som av olika anledningar försvunnit ut ur mitt liv plötsligt bara dyker upp sådär som Gubben i Lådan blir jag smått varm i hjärtat och inser att det där, det är just en riktig vän. Finns otroligt få sånna.
Detta hände mig för ett par dagar sedan, ett meddelande på Facebook som hen avslutade med /.../ är du lycklig? /.../ 

Den frågan ekar fortfarande i mitt huvud.. Är jag lycklig? Är jag det? Jag får huvudvärk då jag vänder och vrider på de där orden, känner efter, funderar.. Och hela tiden kommer jag fram till att nej, jag är nog faktiskt inte lycklig. Det är ett starkt ord. Lycklig.. Tacksam passar kanske bättre.. bl.a. tacksam att jag får sitta här och andas, tacksam över de där små sakerna som i slutänden kan bli så där stort..
(Sias chokladglass i frysen=liten sak, svullen mage=stort)

Men lycklig? Finns det någon som är lycklig på riktigt? Alltså genuint lycklig? Det skulle jag vilja veta. Hur upplever man det, hur är känslan? Glad kan jag nog också lägga till den där "gruppen" med att vara lycklig.. Minns inte heller när jag var sådär riktigt jäkla glad, skrattar gör jag väl varje dag, men att skratta från hjärtat så att det gör ont i magen det var längesen. Kanske dags att plocka ner den där kulissen jag bär runt på och börja vara jag..hur jag nu är.. tragisk?