Det kan vara bra att bara vara, eller...?

Tro det eller ej, men jag har verkligen tagit vara på att inte kunna vara så aktiv som jag brukar utan jag har accepterat att min kropp inte riktigt varit på samma nivå som vanligt.
Nivå och nivå.. jag menar, jag har inte varit i boxen och utfört diverse rörelser både med och utan vikter.
Istället så har jag varvat ner, legat på soffan och lyssnat på ljudbok samt grubblat en hel del.
Tydligen märks det för jag fick frågan idag av en vän.. "du har grubblat en hel del nu när du varit hemma va?" Tror hon menade att det var något bra.. eller så syns mina rynkor mer tydligt..
Jag vill att det ska vara bra, för jag tycker att jag kommit fram till en massa bra saker som jag inte tillåtit mig att fundera över förut..
Och att huvudet ändrat form av allt tankearbete är ju ganska märkbart..

Ljudboken ja, haha... det har väl inte undgått någon att jag kanske inte alltid är den vassaste kniven i lådan, den färdigbredda mackan i picknick-korgen eller den högra skon liksom.. och här kommer ännu ett bevis på detta..

Laddade hem en ljudbok (Den stumma flickan av Hans Rosenfeldt & Michael Hjorth)
En svensk deckare med intriger av psykologiskt djup och hög spänning.. Kanoners tänkte jag, blir perfekt. Har läst de tre tidigare böckerna av dessa två författare och alltid varit nöjd. "Flickan Under Gatan" och "Tre Sekunder" kan jag varmt rekommendera

Flyttade över filen till min mobil och tyckte det var asbra att lyssna på när jag hade en bit att köra i förra veckan.. Plötsligt känner jag att jag inte riktigt är med i storyn, backar tillbaka några kapitel och lyssnar om.. Tror att det är för att jag är mer fokuserad på trafiken än på mannen som läser boken.. Rullar vidare, fortfarande med högläsning i öronen.. Väl framme så tänker jag inte mer på det utan är nöjd att jag inte svävade bort i en drömvärld när jag satt bakom ratten. 

På väg hem så sätter jag på boken igen.. Fattar verkligen ingenting. Har jag så uselt minne? Jo, förvisso..men detta verkar ju extremt.. Backar tio tolv kapitel igen och börjar lyssna.. Blir nästan förbannad.. Vaffan..
Har flickan två mammor som kommer till sjukhuset? Va?? Står han gömd där? Hur kom han dit? Vad gör de plötsligt i grottan??
Jag stänger av boken och klickar igång en spellista på Spotify istället och börjar sjunga med, trycker på gasen och styr kosan hemåt. 

Tar en långpromenad den dagen då det var så underbart fint väder, den dagen då jag väcktes av masken i kattröven du vet.. och jag var smått invalidiserad.. Tyckte det var ett ypperligt tillfälle att lyssna på boken, ge den en chans till utan att ratta en bil samtidigt.
Inser under promenaden att jag faktiskt har hört en hel del och blir glad att jag liksom kommer ihåg.

Då händer det plötsligt. Något som borde få mig att fatta. Det kom musik.
U2 hade smugit sig in, men det förstod jag inte först utan tänkte bara att det var märkligt att det plötsligt kom lite instrumental musik (det var innan Bono började sjunga)
Gahh.. sabla telefon tänkte jag..hittade tillbaka till kapitlen och fortsatte promenaden hemåt.. 

Så händer det igen.. Musik..U2 (det är de enda jag tydligen har i iTunes..) och jag blir sådär förvirrad. Stannar till, kollar spellistan.. brister ut i gapskratt... Den är inställd på shuffle..
Tro fan att jag inte fattade någonting under de 38 kapitel jag lyssnat på i blandade skurar..

Så många timmar för ingenting. Men jag har inte gett upp, lyssnar nu i datorn, varje avsnitt i tur och ordning. Och ja, det är en riktigt bra bok. Så bra att jag liksom sparar de sista 15 bitarna. 

Ja, skratta du bara, det bjuder jag på! :) 

Nu får det allt vara bra för nu, måste ta tag i att bli av med grovdisk.. Så satans tråkig uppgift men en uppgift som verkligen är viktig. Vill ju inte att det ska lukta apa här hemma.. inte i onödan i alla fall.

Och eftersom det är torsdag så infogar jag en ThrowBackThursday-bild (#TBT) på mig och mina två bästa vänner. Bilden är tagen augusti 2011, innan jag började med eller ens kände till fenomenet CrossFit. Det var tider de.. Kanel och Maestro ni kommer alltid finnas med mig!

Är det dags att ge upp..?

Ännu en lördag som jag blivit tvungen att bryta träningen på grund av smärta. Och jag hatar det! Verkligen.
Jag har nu lärt mig att känna skillnad på trötta muskler och smärta. Plötsligt kändes efterdyningarna av de tre stukade fingrarna (som jag lyckades åsamka mig för tre veckor sedan, på ett lördagspass.. ) som en fjärt i rymden för när det spränger och gör ont i ländryggen är det ingen latmask som knackar på, utan det är på riktigt. (Jag är ju under behandling av sjukgymnast sedan ett antal veckor tillbaka just för nedre ländryggen samt bröstryggen)

Allt kändes toppen första varvet och andra, hade ett bra tempo och kroppen verkade verkligen vara med på noterna. Men under tredje så började det krampa lite när jag sprang..lyssnade inte och bet ihop, fick plocka bort  5 kg från skivstången då min vänsterhand inte ville vara med mer under frivändningarna och när jag kom tillbaka efter ännu 400 m löpning kunde jag knappt göra squats och så kom det..pang!
Kunde inte lyfta stången..

Hero WOD tillägnad de 19 brandmän som omkom i den enorma branden i Californien iår
HOTSHOTS 19

Ahh.. vad jag skäms när jag blir tvungen att tassa fram till passets coach och säga..."ehm..alltså.. jag kan inte mer.. "
Känner mig som att jag sitter i skolbänken och frågar om jag kan få gå på toa när det börjar bli obekväma frågor på lektionen, sånna som jag inte kunde svaren på..
Jag vet ju att jag kan! Eller jag tror att jag kan..
Men skäms det gör jag, och arg så jag kokar inombords.

En del av mig tycker att jag borde lägga av med denna typ av träning och bara ägna mig åt att städa och prata i boxen..och en annan del pushar på, trycker fram mitt pannben och sätter mig på en enkelriktad väg..
Det är riktigt jobbigt att vara schizo..

Ligger nu på soffan och följer EM i fälttävlan direkt från Ribban i Malmö, samt får uppdateringar på Facebook om hur det går på Solid Open i Stockholm. Här snackar vi atleter av rang..både ryttare, hästar och CrossFit utövare..
Önskar jag hade kunnat vara på båda ställena idag.

Och så ser jag en bild som min ena kusin delat på sin sida på FB, och behöver jag säga mer än att "det ligger i släkten". För jäklar vad jag skrattade. Stämmer ju till fullt och fast! Fula barn finns det allt för många av, och ett par för mycket i min omgivning. Nu känns allt plötsligt så mycket enklare..
Kan det vara så att de är grunden till allt ont..?

Blodprov och analyssvar..

Idag fick jag ta tjuren vid hornen och ta ut veterinär till att ta blodprov på min älskade häst så jag kunde lämna in dem till Slöinge.
Veterinären hade också sprutat in B-vitamin både i blodet och muskulärt. Riktig dunderboost för Kanels kropp. Vilket resulterade i en lite mer piggare och alertare häst som plötsligt fick aptit. (phu..) Efter att ha talat med djursjukhuset ville de inte ha in honom förrän provsaren var klara ifall att om han hade någon form av virus. Och det kan jag ju förstå.

Satt och väntade på provsvar under kvällen i djursjukhusets vänthall.
Han hade inget virus, allt såg ganska ok ut så jag fick lov att lämna in honom imorgon efter för total genomgång. Och jag kan lova att jag inte vill ha hem honom förrän de hittat varför han är så dålig i magen och tappat så extremt mycket vikt! Han har aldrig varit sjuk, så han är värd det bästa!!

Jag = Dålig matte?

Så känns det i alla fall.. I snart sex veckor har jag kämpat med olika lösningar på Kanels magproblem.. Så har det sett lite bättre ut för en dag, sen så bakslag och tillbaka till ruta ett.
Detta tar så mycket av min energi..jobbigt att ständigt gå och vara orolig.
Det är liksom inte rätt mot en annars så frisk häst att få tampas med lös avföring så länge..

Många "förstå sig påare" hävdar att det är lever och/eller njurar som gett upp..men vid närmre googlingar så har han inga sådana symptom alls.. Däremot, som jag skrivit tidigare, så tror jag på magsår. Och som vanligt så har jag bråttom..vill se resultat NU...men det går inte så fort.. En veterinär kommer ut till stallet i veckan för andra ärenden, så jag överväger nu att han tar en titt på hästen alt. blodprov. Tror jag måste sätta in starkare grejer ändå om jag skall lyckas "rädda" honom..

Det konstiga är; Fin i pälsen, God aptit (specialkraft och lucern, petar i sig ca 5kg hö inne) Dricker inte onormalt mycket, Tuggar bra, Ingen feber, Vaken och Alert, Galen i gräs, Fina ben - alltså inte svullna, Inga gula slemhinnor...men en långvarig diarré som har lakat ur honom..
Hittar inget på internet om vad det kan vara, förutom just magsår - tarminflammation.. Hade ju jublat och slagit en volt om detta var problemet..då skulle jag se ljuset igen!

Så har du någon erfarenhet av detta eller allmänt råd så kommentera gärna. Allt mottages med tacksamhet!

Skitglad!

Det ordet har fått en helt ny innebörd för mig idag. Och jag älskar det!
Att bli överlycklig av att se att min underbara häst Kanel börjar få ordning på sin mage är nog något som bara vi hästmänniskor fattar.. Det har varit tre veckor nu med blöta "koblaffor" i boxen, samt att han har fallit ur, verkligen jättejobbiga veckor. Vad jag har önskat att jag kunde tala med honom.
Hur jag än gjort så har det inte blivit bättre och självklart har det oroat mig rejält, även om jag försökt dölja det. (Jag vill liksom inte acceptera att han redan blir 23 om ett par veckor..)
Men så nu ikväll, när jag kommer tillbaka in i stallet med Maestro så ser jag att det ligger tollar av fastare karaktär inne hos Kanel. Åh så glad jag blev! Nu gäller det att hålla alla tummar och tår att det nu går på rätt håll. Stackarn' han behöver ju sin tarmfunktion så han kan ta upp näring och lägga på sig igen..lille knotas..

Världens goaste Kanel, dig tänker jag då rakt inte räkna ut på bra länge!

Onödiga snö!!

Om du nu hållit dig borta när du väl skulle vara här (november-december ifjol) kunde du väl fortsatt med att just hålla dig borta!!
Hur nödvändigt är detta då? Du hindrar mig att kunna använda gasen på bilen, allt blir så blött, mina fingrar är söndriga efter att ha behövt brodda hästarna, tog över en timme hem från jobbet i fredags, och så är det ruggigt rått!

Nä du, ta och samla ihop dig och flytta till Norrland för här är du icke välkommen!

Älskade underbara väder!!

Vaknade imorse med en härlig känsla, visste att det skulle bli en riktigt bra dag idag, och såhär långt kan jag bara instämma med känslan!
Energin har kommit tillbaka, hunnit med massor redan och klockan är bara lunch. Huliganerna har varit ute och rastats..har studerat huset från undersidan, och nu är det fullt race här hemma i mitt nystädade hus..
Snart slocknar dem med all säkerhet och då blir här tyst, lugnt och stilla.
Jag kanske borde passa på att läsa lite. Lägga mig på soffan en liten stund, och koppla av innan stallet, där två (troligtvis) överpigga grabbar väntar så jag kan väl behöva samla energi nu.

Tack vare denna fina vinterdag fick jag en liten trudilutt på hjärnan, tror (nästan) alla känner till den. Och ja, jag instämmer med texten! :)
Ha en solig, härlig TrettondagsAfton alla!

"Solen lyser, himlen är blå,
vad det är skönt att leva då.
Högt i topp går allas humör
och det är det som susen gör.