Det kan vara bra att bara vara, eller...?

Tro det eller ej, men jag har verkligen tagit vara på att inte kunna vara så aktiv som jag brukar utan jag har accepterat att min kropp inte riktigt varit på samma nivå som vanligt.
Nivå och nivå.. jag menar, jag har inte varit i boxen och utfört diverse rörelser både med och utan vikter.
Istället så har jag varvat ner, legat på soffan och lyssnat på ljudbok samt grubblat en hel del.
Tydligen märks det för jag fick frågan idag av en vän.. "du har grubblat en hel del nu när du varit hemma va?" Tror hon menade att det var något bra.. eller så syns mina rynkor mer tydligt..
Jag vill att det ska vara bra, för jag tycker att jag kommit fram till en massa bra saker som jag inte tillåtit mig att fundera över förut..
Och att huvudet ändrat form av allt tankearbete är ju ganska märkbart..

Ljudboken ja, haha... det har väl inte undgått någon att jag kanske inte alltid är den vassaste kniven i lådan, den färdigbredda mackan i picknick-korgen eller den högra skon liksom.. och här kommer ännu ett bevis på detta..

Laddade hem en ljudbok (Den stumma flickan av Hans Rosenfeldt & Michael Hjorth)
En svensk deckare med intriger av psykologiskt djup och hög spänning.. Kanoners tänkte jag, blir perfekt. Har läst de tre tidigare böckerna av dessa två författare och alltid varit nöjd. "Flickan Under Gatan" och "Tre Sekunder" kan jag varmt rekommendera

Flyttade över filen till min mobil och tyckte det var asbra att lyssna på när jag hade en bit att köra i förra veckan.. Plötsligt känner jag att jag inte riktigt är med i storyn, backar tillbaka några kapitel och lyssnar om.. Tror att det är för att jag är mer fokuserad på trafiken än på mannen som läser boken.. Rullar vidare, fortfarande med högläsning i öronen.. Väl framme så tänker jag inte mer på det utan är nöjd att jag inte svävade bort i en drömvärld när jag satt bakom ratten. 

På väg hem så sätter jag på boken igen.. Fattar verkligen ingenting. Har jag så uselt minne? Jo, förvisso..men detta verkar ju extremt.. Backar tio tolv kapitel igen och börjar lyssna.. Blir nästan förbannad.. Vaffan..
Har flickan två mammor som kommer till sjukhuset? Va?? Står han gömd där? Hur kom han dit? Vad gör de plötsligt i grottan??
Jag stänger av boken och klickar igång en spellista på Spotify istället och börjar sjunga med, trycker på gasen och styr kosan hemåt. 

Tar en långpromenad den dagen då det var så underbart fint väder, den dagen då jag väcktes av masken i kattröven du vet.. och jag var smått invalidiserad.. Tyckte det var ett ypperligt tillfälle att lyssna på boken, ge den en chans till utan att ratta en bil samtidigt.
Inser under promenaden att jag faktiskt har hört en hel del och blir glad att jag liksom kommer ihåg.

Då händer det plötsligt. Något som borde få mig att fatta. Det kom musik.
U2 hade smugit sig in, men det förstod jag inte först utan tänkte bara att det var märkligt att det plötsligt kom lite instrumental musik (det var innan Bono började sjunga)
Gahh.. sabla telefon tänkte jag..hittade tillbaka till kapitlen och fortsatte promenaden hemåt.. 

Så händer det igen.. Musik..U2 (det är de enda jag tydligen har i iTunes..) och jag blir sådär förvirrad. Stannar till, kollar spellistan.. brister ut i gapskratt... Den är inställd på shuffle..
Tro fan att jag inte fattade någonting under de 38 kapitel jag lyssnat på i blandade skurar..

Så många timmar för ingenting. Men jag har inte gett upp, lyssnar nu i datorn, varje avsnitt i tur och ordning. Och ja, det är en riktigt bra bok. Så bra att jag liksom sparar de sista 15 bitarna. 

Ja, skratta du bara, det bjuder jag på! :) 

Nu får det allt vara bra för nu, måste ta tag i att bli av med grovdisk.. Så satans tråkig uppgift men en uppgift som verkligen är viktig. Vill ju inte att det ska lukta apa här hemma.. inte i onödan i alla fall.

Och eftersom det är torsdag så infogar jag en ThrowBackThursday-bild (#TBT) på mig och mina två bästa vänner. Bilden är tagen augusti 2011, innan jag började med eller ens kände till fenomenet CrossFit. Det var tider de.. Kanel och Maestro ni kommer alltid finnas med mig!

Reflektioner av helgen.. Inget speciellt alltså

Har stått alldeles för länge i duschen så jag såg ut sådär som ett russin när jag kom ut ur dimman som bildats av vattenångorna. Och medan jag väntar på att huden ska fluffa till sig och inta en normal "kvalité" så kan jag ju lika gärna fördriva tiden med att skriva av mig lite.

Jag har inte tänkt att det skall bli så långt idag..fick en pik på mitt förra inlägg att jag skriver så mycket. Först blev jag lite glad att det faktiskt finns den/de som läser detta ordbajsande..sen började jag fundera på vad som sagts. Långt? Jag funderar aldrig på hur mycket jag skriver eller inte.. det bara kommer..lika samma gäller om vad det är jag skriver. Ibland blir det väldigt "nakna" och personliga inlägg och ibland blir det typ mat. Well.. oavsett så är det ganska skönt att bli av med alla ord jag har inom mig. Om du aldrig testat att skriva såhär..så gör det!

Dagen har varit lite konstig på sätt och vis.. men det är väl så när mönster bryts.. Vi är ju trots allt vanedjur. Vet inte riktigt vad jag ska tänka när sånt händer.. Därför gav jag mig ut i skogen på en lång barbackaritt med den bästa särbo man kan ha och rensade tankarna. Nu är jag nollställd.
På gott och ont kanske..tror att jag kom fram till att vara sig själv närmst är bäst.
Så har det varit och så får det bli.
När jag satt där utan sadel och skrittade fram i de frasiga höstlöven så kröp den lilla "ryttarjävulen" fram.. WIIHOOOO!! I full fart dundrade vi fram längst stigen.. det fick bära eller brista..och det gick ju bra. Skrattade högt och jag lovar att Maestro gjorde det samma.

Videon är från förra året när jag fick sådana vårkänslor och brände på i full galopp längs en smal stig. Dock ej så enkelt att filma samtidigt som jag stod i fältsits och hade enhandsfattning på tygeln.. 

Men så underbart det där är!!

Har också satt rekord idag.. I att bli klar. Ingen chatt eller slösurfning och/eller Facebook har gjort att jag har lyckats färdigställa en hel del moment som jag påbörjat för ca två veckor sedan. Men nu är alla adventslampor och stjärnor framme. Bara dörrkransen som skall bindas, men det får ske i veckan. Måste hitta bra med lingon och blåbärsris först. Och nu när jag inte är och jobbar i Småland, där det bara att stanna bilen och plocka, så måste jag hitta annat ställe.. fast det blir inga problem.
Gästrummet har också börjat ta form liksom mitt "kontor". Det kommer nog kunna bli jul i år igen.

Ganska lång och ohändelserik lördag blev det. Trött och mör i kroppen så det blev inte mycket av den kvällen. Lite "ledsen i ögat" då en vän till mig var tvungen att ställa in sin sedan länge planerade fight i Scandinavium (Superior Challenge) på grund av en blödning i höften. Stackaren. Men säkerhet före allt i alla sporter. Alltid bra när Stockholmskillar får komma till rätt sida landet. Jag tror han var nöjd ändå. Däremot vann en annan fighter sin sista match ever, innan pension. Och det gladde mig!
Det måste vara en oerhört mäktig känsla, att få avsluta med flaggan i topp på hemmaplan.

Riktigt imponerad av dessa fighters.. och det har verkligen stärkts efter att själv blivit så "sliten" i kroppen efter ett litet sparringpass i fredags, samt att dessa personer är några av de mest ödmjuka och väluppfostrade jag känner.
Respekt!
SVTplay.se har en dokumentär i än så länge 6 avsnitt à 14 min där du får följa dessa tre killar på deras resa inom MMA.
Bara se den och få en annan bild av sporten.
"Slå han på käften"

Träningsvärken har släppt från fredagens CrossFight (Det var faktiskt riktigt kul, även om jag fick dödsångest ett par gånger där.. Jag får nog helt enkelt gå dit på fredag igen. En gång i veckan bör jag ha tid att träna iaf)  Och så ligger det en ny vecka  i startgroparna.
Jag är faktiskt lite nyfiken på vad som kommer att hända under dessa dagar.
Börjar veckan med att ha ett möte med VD:n av bolaget. Känns bra. Hoppas han kommer ta till sig det jag har att säga. Om inte så kanske jag ska ta min väns idé på allvar och tänka Östergötland..
Men jag får se.. inga beslut såhär på tom mage en söndagskväll.

Haha.. det blev ganska långt ändå.. på ingenting.. Har du läst hit så får du skylla dig själv lite.
Nu tror jag käket är klart så det är dags att peta i sig lite innan jag intar horisontalläge i sällskap av några cats och troligtvis en film. Ja, har du långtråkigt så vet du var jag finns!

Tjo!

Vissa saker kan drabba den bästa..

och även mig..

Var det denna..min egen version av köttbullar, potatis, sås och lingon som blev den utlösande faktorn av hur jag mått under helgen? Tog det helt enkelt musten ur mig att riva potatis och skiva lök??
Frågorna är många. 

'Sånna'  som jag kan tydligen också drabbas av i princip omöjliga saker som jag bl.a. fått ta itu med denna helg.
'Synden straffar sig själv' eller hur det nu var..
Jag vet inte om jag skall känna mig speciellt utvald, eller bara acceptera att jag inte riktigt är som andra..?!
Och så feber, illamående och magknip på det.

Legat pall nästan hela helgen..Jag har nog kollat igenom vad som finns att kolla på..mest skit tycker jag..
Vet dock inte om det beror på febern eller om det faktiskt har funnits en anledning till att jag aldrig kollat på de programmen/filmerna förut.
Har blivit tipsad att se 'the walking dead'.. 20 min gav jag den.
Tro mig, det kommer aldrig mer bli en enda sekund till av den skiten..

Inte kul att se en parodi på mitt morning face när jag ligger hjälplös på soffan och mår som en sill

Skulle även se 'Red 2' igår. Listan på skådespelare som (i vanliga fall) gör bra filmer var lång..och jag tänkte i mitt något febriga sinne att den är nog bra.. NEJ! Det var den inte.. Tror inte det fanns en enda scen där det inte var 25 superskyttar mot Bruce Willys..som såklart fixade så han gick därifrån levande..någon fläck på skjortan kanske. Men det var allt. Blää!!
Nej tacka vet jag 'Bröderna Lejonhjärta' och 'Ronja Rövardotter'. Fantastiska filmer!
Nu bekräftade jag kanske min 'udda-inte som alla andra' sida ännu lite till.. Men det är väl sån jag är..

Äpplen, äpplen.. min mage jäser av alla dessa äpplen.. 

Det där med att bara ligga på soffan är verkligen inget jag brukar göra..idag mår jag lite dåligt över det. Känner mig liksom lat och överjäst. Har försökt hålla igång lite mer än igår (inte så svårt) och lite har jag fått gjort. Äppelmos med ingefära (dessa satans äpplen tar aldrig slut)  ljusslingan utanför ena dörren är uppsatt och jag har varit ute och skrittat i skogen med min lille Maestro.

Japp, så har jag startat med min juldekoration idag. Nu är det 'bara' att rätta till lamporna så de lyser snyggt, fixa snyggare krans till dörren, dekorera bänken med halm och jute..kanske kommer Tomtefar att växa upp där också.. jag får se.
Games on!

Att bara 'åka' häst i en tyst och stilla skog är verkligen befriande för själen. Underbart att få fylla lungorna med frisk luft, känna lugnet och doften av skog. Med all säkerhet var vi iakttagna av en kanske två älgar då Maestro betedde sig precis som han brukar göra när skogens konung är i närheten. Bra att den/de höll sig på sin plats..annars hade jag nog åkt i backen idag. Hade inte riktigt full fokus eller kraft denna eftermiddag.

Underbara häst. Tänk om fler uppmärksammat värdet av att promenera i skogen till häst.
Svårslaget!

När jag bara ligger på soffan eller sitter på hästen så blir det väldigt mycket tid till att låta tankarna vandra.. Igår funderade jag mycket på det där att aldrig räcka till och att inte vara som andra..det är liksom allt som oftast att jag är kul ett tag, har många omkring mig, för att plötsligt stå där 'ensam' igen. Det är inte det att jag har problem med att vara ensam. Det är snarare så att jag trivs väldigt bra själv.. 
Men jag har så svårt att lita på folk. Tror alltid att det finns någon slags baktanke med varför just jag är den som lyfts fram för stunden eller varför just den vill prata med mig.. Ja, jag litar knappt på mig själv..

Tänk om jag en dag skulle snubbla över den där personen som har liknande värderingar och intressen som jag, som inte springer åt andra hållet för att jag är den där 'Crazy CatLadyn' och som kan leva med att jag är händig och självständig. Då hade nog till och med jag tappat orden och blivit tyst. 

Men såna personer finns ju inte på riktigt, så jag är lugn och safe. 
Känns bra...tror jag.. hur som haver, jag letar inte i alla fall.

Nu blir du kanske förvånad över att jag är lite väl 'djup' och lämnar ut saker som kanske inte borde outas.. 
Ja så är det kanske..men ibland måste saker ut för att folk ska förstå, även om jag knappt gör det själv..
Alla bär vi runt på saker som vill ut.. bara släpp ut det!
Tro det eller ej..det är ett krävande obetalt heltidsjobb att vara den där glada, roliga och positiva Anna!

Och nej, jag är inte ett ledset psykfall som sitter och känner mig ensammast i världen, absolut inte!
Jag blev faktiskt glad i fredags av tre..(kanske fler..?) saker.

1. Jag har en 'nyfunnen' jättefin vän i Stockholm som jag hade ett mycket bra samtal med, länge!

3. Jag var värd några bokstäver i ett chattsvar..tänk att vara värd något, stort ;)

2. Jag ligger redan topp 3 bland säljarna på det 'nya' jobbet..

Tänk om jag växlat upp lite och trampat plattan i botten..damn vad jag hade levererat då.
Skrämmande att de flesta ¨gamla rävar' verkar jobba så dåligt när jag mest tycker att jag masat mig igenom dessa 9 dagar på månaden.. Hmm...?!

Ja, alltså.. Jag klarar mig alltid.

Nåväl..är riktigt sugen på vin nu..måste vara ett friskhetstecken..precis som när jag igår fick sånt sug att gå ut på krogen..måste vara ett tydligt sjukhetstecken.. får nöja mig med att se fram emot en kick-off i Stockholm strax in på det nya året. 

Så det får bli årets glöggpremiär nu istället. Toppen att ha en flaska kvar från i fjol. 

Lucia Chokladglögg, bästa!

Trevlig kväll!

Om en månad har jag namnsdag och det betyder lutfiskpremiär.
Längtar!

Think outside the box!

Våren har tjuvstartat inne.. Körsbärsblom håller så sakterliga på att slå ut.


Det är precis vad jag gjort denna helg.
Riktigt skönt att bara göra andra saker ibland. Bara vara ifred och landa i mig själv.
Sätta ner foten och säga NEJ, inte ge med mig bara för att andra vill eller tycker si eller så.

Märkligt det där när jag inte känner för saker vare sig det gäller fest, fika, träna, ringa..you name it, blir det så knas stämning..inte hos mig, men i min omgivning. Jag vet inte vad man förväntar sig av mig.
Men en sak är säker, om jag inte är på topp 24-7 så är jag, konstig? sjuk? otrevlig? sur?
Hellooo, jag är liksom en vanlig människa, precis som du!

Allt som oftast glömmer jag verkligen bort mig själv på tok för mycket, till förmån för andras trevnad och trivsel.

Det har blivit så tydligt för mig efter dessa två dagar med me, myself and I.. Fantastisk helg, med jogging, simning, städning, två långa turer i skogen med min lille häst och så har jag varit ute i trädgården ett flertal gånger och busat med mina små cats.
Just nu känner jag ett inre lugn och hoppas att det kommer hålla i sig hela veckan som kommer, och nästa..och nästa...

Ett tips, stanna upp, hitta dig själv, lev i nuet och gör bara det du vill.
Det finns inga måsten!
(vilket jag lärt mig av en klok man, och han har ju rätt, kanske inte alltid, men ibland.)

Mamma Pussla i full fart upp för äppelträdet

Pappa Svinto håller koll på sin busige son..

Prisse i en pytteliten paus innan nästa rush över gräsmattan..

Jag och Maestro njuter av vårtecknen.. Bönderna har gödslat med grissväm samt så har jag och Maestro kunnat sätta av i full fart längs en traktorväg. Jag fokuserade framåt, han mest uppåt med bakdelen och nedåt med framdelen. :)

Och vårtecken i rabatterna också såklart.. Plus de små röda knopparna.. RABARBER!!

Skitglad!

Det ordet har fått en helt ny innebörd för mig idag. Och jag älskar det!
Att bli överlycklig av att se att min underbara häst Kanel börjar få ordning på sin mage är nog något som bara vi hästmänniskor fattar.. Det har varit tre veckor nu med blöta "koblaffor" i boxen, samt att han har fallit ur, verkligen jättejobbiga veckor. Vad jag har önskat att jag kunde tala med honom.
Hur jag än gjort så har det inte blivit bättre och självklart har det oroat mig rejält, även om jag försökt dölja det. (Jag vill liksom inte acceptera att han redan blir 23 om ett par veckor..)
Men så nu ikväll, när jag kommer tillbaka in i stallet med Maestro så ser jag att det ligger tollar av fastare karaktär inne hos Kanel. Åh så glad jag blev! Nu gäller det att hålla alla tummar och tår att det nu går på rätt håll. Stackarn' han behöver ju sin tarmfunktion så han kan ta upp näring och lägga på sig igen..lille knotas..

Världens goaste Kanel, dig tänker jag då rakt inte räkna ut på bra länge!