I natt slog han till

Stormen Gorm dundrade fram över åkrarna och runt huset.
Damn, denna gång var jag uppriktigt skitskraj.. Det var ju inte längesedan stormen Katja drog runt här så jag hoppades verkligen att huset skulle palla ett sånt där tryck till..

Det knakade och brakade, tjöt och visslades, katterna mjauade hysteriskt och min mage kurrade.
Och så började det blixtra något enormt.

Kaos.

Jag vet inte vilket som var värst faktiskt. Kan ha varit hungerkänslorna..

Hur som haver, jag vaknade i sängen, huset stod kvar, taket låg kvar, rutorna var hela och visslingarna hade upphört. Men Gorm fortsatte sin något försvagade turné, ja, han håller på än faktiskt. Okej solen skiner, och det är ju underbart.

Lite kuriosa.. Gorm var kung av Danmark under första hälften av 900-talet.
Han var även far till Harald Blåtand "Den Kristne Vikingen" Läs mer här
(Det var danskarnas tur att döpa stormen och de hade att välja på bokstaven G ungefär som när jag skulle få välja ny tjänstebil. Fick ett mail där det stod; Nu är det din tur, du får välja på den här.. )

I morse, när solen började visa sig gick jag ut på en promenad i den starka blåsten. Underbart skönt. Hela jag rensas ut liksom. Vinden tar liksom tag i mig och ibland blir det nästan svårt att andas.. men det är, märkligt nog, en befriande känsla.
Med tanke på hur jag mådde inombords igår så känns det borta och glömt nu. (finns text på Instagram) 

Bort med dumma tankar och idéer, bort med energitjuvar och otacksamma..ehm..vänner? 

Bye bye!

Till och med huvudet känns tomt. Ja, tommare än vanligt..
Perfekt för att få igång en massa nya projekt. Härligt att vara som ett oskrivet blad.
Och det har redan börjat hända grejer!

Det kunde iofs ha blivit mycket värre.. för strax innan jag skulle gå precis här där bilden visar så kom det ett träd bara så där..pang boom.. och la sig tvärs över vägen..
Hade jag varit lite snabbare idag så hade jag med all säkerhet fått det i huvudet.

Troligtvis hade det gjort förbannat ont.

Tack du omtänksamma skyddsängel som uppenbarligen är med mig överallt.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/nu-drabbar-stormen-gorm-sodra-sverige

Underskatta inte (den) det som är litet är

Ni vet det där med att ”störst går först” och ”storleken har betydelse” aso..
De uttrycken stämmer säkert till viss del..  Ta tex ’störst går först’-uttrycket.
Jag tror definitivt att det är en mindre stor som myntat det. Av säkerhetsskäl.
Det kan inte vara vidare kul att bli överkörd av ångvältar hur och var som helst, om man inte är små stenar i varm asfalt alltså.. 'Storleken har betydelse' är jag väl mer skeptisk till.. tycker den kan vara bra på båda sätt liksom..

Nåväl, åter till inläggets titel.. ’underskatta aldrig den som liten är’. Det där kan jag skriva under på utan att tveka. För att nämna tre småsaker..

Chiafröet. Detta pytte-pyttelilla korn som är en sådan hälsobomb! 

Läs och lär här om detta dunderfrö.

Det mystiska strömavbrott som skedde här i Falkenberg för en tid sedan var orsakat av… en liten mus. Läs om den vilsna musen

Saffran. Att så lite kan smaksätta så mycket. Ingen jul utan saffran.. knappt någon fisksoppa heller.

Och en fjärde sak.. mig!
Jag är ganska liten men för den sakens skull skall jag icke underskattas.
Jag har förstått att jag skaver på folk i min yttre närhet och lögner målas upp, men det struntar jag i, det är inte jag som gör bort mig. Gillar man inte mig, fine. Inget jag kan påverka. Inte mina bekymmer. Jag är glad att sådana personer visar det så tydligt att jag själv slipper gå och fundera på vad jag gör för fel. Samtidigt är jag lite oroad över dessa personers egna liv. Det måste vara jobbigt att gå runt och vara så missnöjd och ha ett så händelselöst liv att man går upp i andras och mår dåligt över det också .. Märkligt det där. 

Jag vet att jag är bra och kan lyckas med det mesta om jag bara får tid på mig.

I detta nu är jag faktiskt sjukt nöjd över mig själv. Jag har avstått att kommentera en persons ganska töntiga lögn-uppdatering på Facebook, även om det kliade i mina fingrar, men jag valde att avstå. 

Jag vet ju att sanningen kommer att komma fram till slut ändå.

Win for me!

Nu är det hästar hela eftermiddagen på SVT. Direkt från Friends Arena i Stockholm.

CrossFit i all ära, men ta tre minuter och kolla in detta klipp. Denna fantastiska man har man kunnat se live i Stockholm i helgen. A-MA-ZING!

Första advent och sånt..

Första advent idag alltså.. åhh vilken julstämning så har infunnit sig i min kropp..

Ösregn blandat med hagel i en mix av diverse friska och starka vindar.. det är sååå mycket jul.
Och i natt så har de varnat för en ny storm som skall dra in över Skåne, södra Halland, och södra Småland. Gorm heter den passande nog.
Undrar om andra halvan av björken utanför fönstret kommer att blåsa bort då..?

Kan hända att skitväder är det nya..snö och kyla kanske tillhör hur det var förr.. typ vinter är sååå 2011 eller något.
Vem vet.. Jag hoppas inte att det är så. Även om jag inte är så värst glad i snö och slask som det till största delen blir här så lyser det faktiskt upp och folk blir glada.

Tänk om alla människor som hamnar in i djupa depressioner under höstarna kunde ta till sig kunskapen om D-vitaminen. Så mycket gladare världen hade varit på samma gång då. (Den vitaminen är oerhört viktig för en massa andra saker också. Läs Kostdoktorns blogginlägg här och när du är klar med det så ser du till att investera i en sådan burk. Är du osäker på vilken så kontakta mig så ska jag hjälpa till. )

Jag sitter nu och planerar dagen, för även om det är advent så har jag miljoner saker jag måste hinna med när jag äntligen har en ledig dag. Bland annat huset. Baaahh.. det är strängt att ha ett helt hus med totalt ointresserade inneboende. Bara de får mat och sovplats där de just för tillfället behagar att ligga så är de nöjda. Men jag kämpar på och tar upp kampen mot katthår även denna dag och blickar fram emot en ny vecka i ett rent hus. En konstig vecka känns det som att det kommer bli..

Troligtvis den mest ergonomiska stilen när det gäller att sitta vid ett bord och knappa på datorn.. 

Men först mer kaffe, tomtegröt (världens godaste gjord på de bästa av ingredienser om du frågar mig) och ett par pepparkakor, det är ju snart jul!

När paniken infinner sig..

Ja du vet sådär när blodet nästan fryser till is, du börjar kallsvettas, det är synax error i huvet och du skriker rakt ut: MEN VAFFAN ÄR DET SOM HÄNDER??!! Precis så..

Min morgon började så.. Allt.. precis ALLT gick åt pipan. Ganska skickligt ändå att lyckas med att misslyckas så många gånger på rad.. haha.. Du som känner mig vet att det är inte jätteovanligt i mitt liv, även om det var ett tag sedan. I still got it liksom.

Men den känslan jag beskriver i början uppstod när jag kommer på att jag håller på att koka morotsbitar (för att göra puré till gammelkattan som har lite trubbel med magen) och jag liksom hör hur de kokat torrt och kastrullen liksom nästan hoppar på plattan.
Jag går ut i köket för att fylla i mer vatten och fortsätta att koka dem, då jag liksom stöter i termoskannan i kaffebryggaren som flyttar sig ut från maskinen och ned mot golvet..i samma ögonblick försöker jag fånga den med samma hand som jag håller kastrullen med morotslantarna i..

Det gick sådär.

Att det är så mycket glas i en termos visste jag inte.. men det hörde jag samtidigt som kannan träffade golvet och morotsslantarna träffade tak och skåpsluckor. När jag lyfte upp den så lät det ungefär som att jag hade en slush-puppie i behållaren. Och så tänkte jag, phew..så skönt. Jag fick ju en extrakanna till bryggaren. Började leta där jag trodde jag hade den. Efter utrensning av tomma kartonger och annat krafs i mitt 'dåliga-samvete-rum' (ett pyttelitet med typ proppskåp och annat) inser jag att det inte finns någon extra kanna här.. Jag började leta efter info i mitt huvud.. "inte har väl jag redan använt extrakannan" och så började jag tvivla på mitt minne..

Tro det eller ej, i sista skåpet jag tittade, på en helt annan plats (givetvis den mest självklara platsen) i huset stod kartongen med den oanvända termosen. Till och med bruksanvisningen till bryggaren hade jag lagt där.

Jag må vara jäkligt virrig, klumpig och glömsk, men ibland så har jag faktiskt tänkt till så jag nästan blir gråtfärdig av lycka.

Passar också på att önska en Happy Thanksgiving dagen till ära.

Peace Out

Vad jag är glad för just nu..

🔹Att jag har världens skönaste säng som jag liksom kan bre ut mig i, typ som ett kryss, bara för att den är stor och för att jag kan! #förattjagkan

🔹Att jag har tak över huvudet, varma golv och mat på bordet. Eller nja, inte på bordet sådär liksom, nu är det mer i magen. Hade det stått på bordet så hade nog katterna varit tacksamma. #tacksam

🔹Att jag har alla dessa underbara fyrbenta personligheter i min omgivning. Idag kom det faktiskt en liten tår när den som varit mest lynnig och instabil plötsligt  tillät mig att öppna hennes gap och stoppa in en liten maskpillerutt utan ett endaste morr, spott eller fräs. #kärlek

🔹Att folk självmant väljer att försvinna ut ur mitt liv så jag slipper umgås med lögnare och socialt inkompetenta. #omtänksamt

🔹Att jag har ett fåtal fantastiska vänner som betyder oerhört mycket på olika sätt. #tacksam

🔹Att Wordfeud finns så att jag kan fördriva tiden på kvällen/natten när jag ändå är för pigg för att sova. #underhållning

🔹Att det är fullmåne så att de katter som är ute inatt får bra arbetsbelysning när de är ute på nattjakt..och att jag inte kan sova så jag får mer speltid på WF. #detfinnsnågotgottiallt

🔹Att 'ombre' (typ det ser ut som att man har utväxt) verkar vara en trend som håller i sig, vilket jag gillar då jag är en naturlig 'ombre'. #ekonomiskt

Nyttig varm choklad

Idag var det årets första riktigt kalla dag så jag blev såklart tvungen att göra en varm choklad.
Valde såklart att göra den nyttig och bra. Förbannat god blev den också. Testa du med!

Blanda 1/2 msk ekologisk kakao, 1/2 mått PR3* från Purepharma och rör ihop med grädde till en lite lösare smet, värm mandelmjölk och häll över. Klicka vispad grädde på toppen och strö över ekologisk raw cocoa nibs.

*PR3 är som ett Kinderägg.. tre saker i ett; proteinpulver som är framställt av ekologiskt brunt ris. Innehåller bl.a. frystorkat ekologiskt kokosvatten, komplett aminosyraprofil med höga nivåer av leucin. Främjar syntesen av kollagen-en viktig byggsten i leder, bindväv och ligament. Glutenfritt, laktosfritt och helt fri från soja. Inga konstgjorda sötningsmedel och chokladsmaken kommer från ekologisk belgisk choklad. Läs mer på www.purepharma.se

Jag är nog ganska rolig ändå..

..eller så har jag bara en skruvad humor och ett väldigt ironiskt sätt. Framförallt när jag är bland folk jag aldrig träffat. Tycker det är kul med psykologi liksom. Känner man mig vet man (eller kanske inte..) när jag är allvarlig och när jag skojar.

Jag vet att det kan vara en dålig sida hos mig, men jag tycker det är så tråkigt med stela och korrekta dialoger. Det blir liksom mycket roligare om man försöker skoja till det..
Givetvis blir det ganska awkward när jag måste förklara mig ur ett 'pinsamt' läge och plötsligt känns det inte alls roligt. Men det är ju inte mitt fel, det är den andre som är trög ;)

Hur som haver så sitter jag här och skrattar åt mig själv, har gått tillbaka till gamla inlägg och läst.
Ja, jag är ganska kul och ja, jag har lite för mycket fritid idag.

Och så hittade jag en blogg som jag hjälpte en 9åring med när han var sjuk. Nu snackar vi humor. Fast han fattade nog inte det då och nu när han är 15 tycker han att jag ska radera den helt.
Men o'nej. Dessa texter ska jag göra något kul med, han ska väl gifta sig någon gång.

Delar med mig av ett litet utdrag ur denna blogg. Pojken var livrädd för 'Knuttar' som barn..
Enjoy!

Watch out for Knuttar!

HELLO HI STRAWBERRY PIE! Today is a good day so far but my throat hurts. Maybe there's a cold trying to catch. And why say catch? I mean it's not like there's a big lump of snot chasing me. That would be more disgusting than scary anyway. I'm not really scared of anything but "knuttar" as they say in sweden. That's big scary men with beard wearing leather and they ride big motorcycles that are so loud your internal organs explodes and you shit them out screaming for your life. I hate them.

Most of them are murderers or almost murderes. No one really knows why because the government has never performed a autopsy on a knutte because other knuttar take them and burn the body before the government gets there. They leave no trace. They're kinda cunning those knuttar.

Long time ago about 10 years ago before I was borned it was alot worse than today. The knuttar almost succeeded to take over the white house but Bill clinton stopped them. He made them live outside town and made them put mufflers on their bikes. You see back then their bikes were even louder than today.

Clinton was a good guy who tried to make this country and its people happy. He had a girlfriend that wasn't his wife and that really pissed some people off. Many women were pissed on Clinton because he destryed his girlfriend's new blue dress. Women hates when men destroy their clothes. If you're married you can't have a girlfriend too. But Clinton did good for this country and made knuttar live in slum areas outside town.

Burpees for Paris

Leta upp Gjuteriet CrossFit på Facebook och deltag i detta event. 

T skapade ett event i Gjuteriet CrossFits namn ”Burpees for Paris” och delade det med hela Sverige. Givetvis hade vi detta som ett av momenten på klassen igår. 

132 burpees för offren i Paris.

Vi värmde upp med bl.a. 53 burpees också.. så att vi hitta rätt i övningen liksom..
Jag var klar på 8:09 med mina.
Och tro mig, min kropp mår som den förtjänar.

Att inte tränat på tre veckor och kasta mig in för att göra burpees har gjort att mina armar knappt har gått att böja. Muskelfästet vid armbågen på båda armarna har liksom blivit kaputt. I natt när jag sovit så har jag vaknat varje gång jag försökt röra armarna.. Hahah.. vilken jäkla syn det måste varit. Men jag vet ju att det går över, detta gör mig bara starkare så är det ju. Kroppen reparerar mig så att det håller bättre nästa gång. Och jag ska ju inte klaga, detta var nog en walk in the park i förhållande till vad folk fick utstå i fredags i Paris.

RIP alla offer för IS terrordåd över hela världen.

Roslagen Open 2015 in the books

Ännu en grym helg i CrossFitens tecken är avverkad.
Roslagen Open 2015 is in the books.
Och mitt år som CrossFit domare är avslutat. 

Jag har avancerat i min domarroll och utrustats med en tjänstebil ;) 

Rätt sjukt egentligen, att liksom kuska runt sådär över i princip hela landet för att knappt sova, räkna högt, peka med hela handen, reppa och noreppa, äta på tid, kissa på tid, lösa uppgifter pang boom, ta skit, få beröm, tappa rösten, få stel kropp, få svettiga kramar och blodiga handslag, bli lomhörd och lukta illa.. allt detta helt gratis.

Och varje gång jag sitter i bilen på väg hemåt efter en avslutad tävlingshelg poppar tanken upp; ”Det är kanske läge att lägga av med detta nu”.
Men sen så vänder jag på det och inser att nej, det går inte. Det ger mig så mycket mer.

Denna community alltså.

Alla härliga domarkollegor, atleter och annat löst folk som jag får glädjen att träffa. Jag kan liksom inte beskriva det, men det är guld värt. 

The 'Hot Helmet Team' har haft en reunion utan hjälmar samt fått en partner från Estland

Tusen tack för resesällskapet Annika. Du är en otroligt härlig person. Och tack för alla språklektioner ;) 
Givetvis ett jättetack till dig Karin som utfodrat min flock denna helg!

Nu unnar jag mig en välförtjänt vila till nästa år då jag hoppas att vi ses i Helsingborg på Best of the West. 

Håkan skall som vanligt alltid befinna sig "i min direkta närhet" (internt skämt)

I love everybody

Härligt häng i Jönköping

Igår hade jag glädjen av att få deltaga på Södra Wättern CrossFit ettårs jubileum.
Vilka härliga människor och vilken härlig box! CrossFit community big time!
Det genomfördes en slags teamtävling uppdelad på 10 4-mannalag och 4 workouts. Givetvis var jag med i ett av lagen. Såhär i efterhand så kan jag tycka att det var ett dumt beslut. Efter noll träning på två veckor pga ofrivillig vila så var inte kroppen speciellt fräsch. Det känns verkligen i kroppen idag. Ja, ja… man lär sig alltid något varje dag.

Strax efter tävlingen var klar så byggdes boxen om och små bord med dukar och levande ljus dök upp och en buffé dukades fram. God mat som passade alla. Så var festen igång. Det åts, pratades, och festades. Verkligen en jätteskön stämning.

Hemresan blev också en upplevelse.. Götapetter.. Jag träffade på stormen Katja, vilket jag nu i efterhand förstår. Men då gjorde jag det inte. Jag hade faktiskt inte en aning. Undrade bara varför grenar kom flygande och löv virvlade runt.. regnet som verkligen vräkte ner periodvis var så brutalt att jag fick chansa vart vägen var liksom. Ibland fick jag bara stå still och vänta ut vädret lite. När jag typ kört 40 min började jag inse att jag fortfarande hade jättelångt kvar och funderade på att vända och krascha på någons soffa, men den andra rösten jag har i huvudet pushade mig framåt och hemåt.
Och det var nog bra.

Jag kom hem levandes efter mycket kämpande..och möttes av ett kaos. Fönstret som jag brukar hålla öppet för katterna när jag inte är hemma på längre stunder hade blåst upp och allt i anslutning till det rummet var huller om buller. Ja, kaos. Fick mecka i ordning så gott det gick, inventerade vettskrämda katter och gick sedan upp och la mig.

Men det gick ju för tusan inte att sova. Det ven och visslades, skakade och mullrade. Jag målade upp bilder i huvudet att jag 1. Antingen skulle vakna nedcabbat, alltså att taket blåst bort. 2. Ha tvärdrag på ovanvåningen iom att fönstren blåst ut 3. Att hela huset skulle rasa ihop som ett korthus.
Nu hände inget av detta.
Det var bara den stackars björk jag har utanför köksfönstret som blivit halv.

Andras glädje får mig att må bra och bli kreativ.

Ja, så är det. 

När personer i min vänskapskrets aktivt jobbar på att må bättre och det resulterar i ett glatt humör och att bitar faller på plats. Då blir jag glad. Och så blir jag otroligt effektiv och fylld av energi.
Jag hoppas att humöret håller i sig för jag behöver verkligen detta.

Bara för att nämna lite så har jag fått så många saker gjorda som liksom bara flyttats fram hela tiden. Varför kan jag undra. Sakerna har ju gått så snabbt att få klart. Så innan lunch idag så hade jag hunnit med att tvätta ytterdörren, göra en ny dörrkrans, sopa rent stenplattorna, tvätta, vädra mattor, cykla och handla, putsa köksfönstren på insidan, lägga upp ett par byxor, sy i ny resår i ett par tights som blivit för stora.. Samtidigt som detta så har jag gått bananas i köket med att baka. Hittat på en egen variant på äppelpaj. Det får bli nästa inlägg och visa dem..om det blir något bra av dem.

Så, nu är det kaffe, en klapp på axeln och några djupa andetag innan period två av dagen ska dra igång.

Invalido

Det är farligt att vila från träningen. Jag skulle ju bara ta en lite mindre ’time-out’ då jag länge känt mig trött och ha dåligt flås.. men att det skulle bli såhär hade jag ju aldrig trott. 

Jag har varit i princip stelopererad. Knappt kunnat röra mig. Värk i axlar och bröstrygg. Visserligen så löste jag värken i min axel med ett superduperbra plåster som jag hade kvar sedan tiden med hästarna. Equiwinner. 

Det hjälpte mig så att värken blev värre efter ca 12h (plåstret skulle sitta på i 24h) och liksom flyttade sig ut i vänstra armen. Men efter ett dygn tog jag bort plåstret och värken var borta. Där. 

Nu hade något jävulskap krupit upp i nacken på mig. Såg nästan ut som att jag hade nackspärr. Svalde min stålthet och gick till apoteket för att köpa värktabletter. Jag äter ju aldrig sånna så jag tänkte att de måste ju ge kanoneffekt. Apoteksbiträdet beskrev dem som riktigt starka och som råttgift för magen. Jag tog en till lunchen..märkte inte av något.. tog en till.. lika dant, ingen reaktion varken i magen eller på värken. 

Istället blev jag yrslig och torr i munnen.. struntade i de där kemiska pillren och ökade min dos av PurePharma M3 till det dubbla. Om jag säger såhär.. jösses vad jag sovit bra. Som en klubbad säl. Och det har hjälpt mig att bli rörlig igen.
Nu är det snart två veckor sedan jag var i boxen. Men jag tror att denna vila gör mig gott. Uppenbarligen har jag inte lyssnat på varningssignalerna i tid.

Dagens tips: börja lyssna på din kropp.

På lördag ska jag deltaga på en annan box ettårsjubileum och medverka under en ”tävling”.. Stackars den som blir tvungen att teama med mig.. och jag hoppas att min kropp håller.

Peace Out