Vilka härliga människor och vilken härlig box! CrossFit community big time!
Det genomfördes en slags teamtävling uppdelad på 10 4-mannalag och 4 workouts. Givetvis var jag med i ett av lagen. Såhär i efterhand så kan jag tycka att det var ett dumt beslut. Efter noll träning på två veckor pga ofrivillig vila så var inte kroppen speciellt fräsch. Det känns verkligen i kroppen idag. Ja, ja… man lär sig alltid något varje dag.
Strax efter tävlingen var klar så byggdes boxen om och små bord med dukar och levande ljus dök upp och en buffé dukades fram. God mat som passade alla. Så var festen igång. Det åts, pratades, och festades. Verkligen en jätteskön stämning.
Hemresan blev också en upplevelse.. Götapetter.. Jag träffade på stormen Katja, vilket jag nu i efterhand förstår. Men då gjorde jag det inte. Jag hade faktiskt inte en aning. Undrade bara varför grenar kom flygande och löv virvlade runt.. regnet som verkligen vräkte ner periodvis var så brutalt att jag fick chansa vart vägen var liksom. Ibland fick jag bara stå still och vänta ut vädret lite. När jag typ kört 40 min började jag inse att jag fortfarande hade jättelångt kvar och funderade på att vända och krascha på någons soffa, men den andra rösten jag har i huvudet pushade mig framåt och hemåt.
Och det var nog bra.
Jag kom hem levandes efter mycket kämpande..och möttes av ett kaos. Fönstret som jag brukar hålla öppet för katterna när jag inte är hemma på längre stunder hade blåst upp och allt i anslutning till det rummet var huller om buller. Ja, kaos. Fick mecka i ordning så gott det gick, inventerade vettskrämda katter och gick sedan upp och la mig.
Men det gick ju för tusan inte att sova. Det ven och visslades, skakade och mullrade. Jag målade upp bilder i huvudet att jag 1. Antingen skulle vakna nedcabbat, alltså att taket blåst bort. 2. Ha tvärdrag på ovanvåningen iom att fönstren blåst ut 3. Att hela huset skulle rasa ihop som ett korthus.
Nu hände inget av detta.
Det var bara den stackars björk jag har utanför köksfönstret som blivit halv.
