Jag är nog ganska rolig ändå..

..eller så har jag bara en skruvad humor och ett väldigt ironiskt sätt. Framförallt när jag är bland folk jag aldrig träffat. Tycker det är kul med psykologi liksom. Känner man mig vet man (eller kanske inte..) när jag är allvarlig och när jag skojar.

Jag vet att det kan vara en dålig sida hos mig, men jag tycker det är så tråkigt med stela och korrekta dialoger. Det blir liksom mycket roligare om man försöker skoja till det..
Givetvis blir det ganska awkward när jag måste förklara mig ur ett 'pinsamt' läge och plötsligt känns det inte alls roligt. Men det är ju inte mitt fel, det är den andre som är trög ;)

Hur som haver så sitter jag här och skrattar åt mig själv, har gått tillbaka till gamla inlägg och läst.
Ja, jag är ganska kul och ja, jag har lite för mycket fritid idag.

Och så hittade jag en blogg som jag hjälpte en 9åring med när han var sjuk. Nu snackar vi humor. Fast han fattade nog inte det då och nu när han är 15 tycker han att jag ska radera den helt.
Men o'nej. Dessa texter ska jag göra något kul med, han ska väl gifta sig någon gång.

Delar med mig av ett litet utdrag ur denna blogg. Pojken var livrädd för 'Knuttar' som barn..
Enjoy!

Watch out for Knuttar!

HELLO HI STRAWBERRY PIE! Today is a good day so far but my throat hurts. Maybe there's a cold trying to catch. And why say catch? I mean it's not like there's a big lump of snot chasing me. That would be more disgusting than scary anyway. I'm not really scared of anything but "knuttar" as they say in sweden. That's big scary men with beard wearing leather and they ride big motorcycles that are so loud your internal organs explodes and you shit them out screaming for your life. I hate them.

Most of them are murderers or almost murderes. No one really knows why because the government has never performed a autopsy on a knutte because other knuttar take them and burn the body before the government gets there. They leave no trace. They're kinda cunning those knuttar.

Long time ago about 10 years ago before I was borned it was alot worse than today. The knuttar almost succeeded to take over the white house but Bill clinton stopped them. He made them live outside town and made them put mufflers on their bikes. You see back then their bikes were even louder than today.

Clinton was a good guy who tried to make this country and its people happy. He had a girlfriend that wasn't his wife and that really pissed some people off. Many women were pissed on Clinton because he destryed his girlfriend's new blue dress. Women hates when men destroy their clothes. If you're married you can't have a girlfriend too. But Clinton did good for this country and made knuttar live in slum areas outside town.

Längesedan nu..

Ja, jag tar mina pauser härifrån med jämna mellanrum.. Man skulle kunna säga att jag är en periodare.. fast en bra periodare.. typ. Jag använde ju denna blogg ganska mycket som ett rehabinstrument..att vara så full med ord som jag är så är det bättre att jag skriver av mig och på så sätt kan reflektera än att bara sitta och babbla och någon stackare får sår i öronen eller blir traumatiserad. Men jag ser denna bloggtystnad som att jag inte har haft så höga nivåer på ord den sista tiden.. Och som vanligt, när hösten kommer får jag återfall.. hahaah.. så nu är jag tillbaka igen.
Så förbered dig på lite tätare mellan blogginläggen än ett par månader.

wohooo.. REKORD!

Japp, för mig är det det.. och för denna sidan är det det.. (alltså inget CF-relaterat denna gång..)
Här har alltså varit 10 003 personer inne och lufsat runt under dessa två åren jag haft just denna blogg öppen..
Kanske inte så värst mycket besök om man jämför med riktiga bloggare / bloggerskor..men för mig är det 10 000 fler än jag trodde. Och jag som inte gör någon reklam eller verkligen lägger fokus på min blogg.
Verkligen roligt, och tack!

Bekanta som plötsligt visar sig vara vänner

Varit dålig på att hålla denna blogg vid liv i det senaste..men det är tungt med det mesta just nu..och då känns inte en liten relativt meningslös blogg som något vidare prio ett.

Allt är verkligen jätterörigt och omotiverande just nu.. och jag lider en smula av att ha det så. Tycker inte om att misslyckas gång på gång..oavsett om det är jobb, privat eller under andra omständigheter..nederlag får mig att ifrågasätta allt och alla och i synnerhet mig själv.
Verkligen jättejobbigt!

Men det är också under sådana här fall som jag verkligen ser vem som bryr sig om mig. Inte för att jag fiskar efter bekräftelse, känner du mig vet du att det är tufft att tränga igenom mitt hårda skal med komplimanger..

Jag blir aningen förvånad över att det är ett par "bekanta" (obeoende av varandra) och inte (några som jag ser som) vänner, som ifrågasätter hur jag mår och försöker få mig på fötter.
Detta uppskattar jag verkligen, att "doldisar" bryr sig om.. även om jag är dålig på att bemöta det på ett bra sätt när jag är nere i svackan.
Tack! (ni vet vilka ni är)
Såklart börjar det även snurra i huvudet om de jag anser vara mina vänner bara är statister i mitt liv..precis som så många andra varit genom åren..?! Kommer jag aldrig lära mig?
Förmodligen inte.

Idag är det även åtta (!) år sedan pappa gick bort, känns som igår.. Vitsipporna stod i full blom och det var en underbar början på våren. Ledsen att jag inte dök upp tidigare hemma hos dig denna morgon..
Saknar dig och tänker på dig varje dag!

Peace out!