Att få folk att gråta, det är jag bra på..

Att få folk att gråta, det är jag van vid. Då beror det (nog?) mest på att personen i fråga blir så rysligt trött på att jag pratar så mycket, eller är så där överdrivet energisk.. Men idag fick jag en helt okänd person (kvinna) att gråta.. av glädje och tacksamhet. Inte för att jag pratade hål i huvudet på henne utan för att jag lämnat in hennes plånbok till Polisen. 

Strax innan lunch idag och jag skulle i princip sluta för dagen, då jag såg ett mörkt, nästan fyrkantigt, föremål mitt på parkeringen och rakt framför där jag stod (just då). En vanlig person hade kanske inte reagerat alls, en onormal person hade kanske tänk.. ’Oh. My. God. En. Bomb. ENBOMB.’ och så en person som jag tänkte, 'det ser ut som en plånbok och springer inte jag ut och tar in den här så kommer någon annan sno den

’ Samtidigt som jag raskt gick ut till fyndplatsen så tänkte jag också.. ’Jahapp.. nu kommer jag vara med i Dolda Kameran, tänk på att le’

Det var en plånbok. En stor, svart och tjock variant. Gahh.. så jobbigt det är att ha någon annans tillhörigheter i handen. Jag öppnade den för att se om det fanns något körkort i ’uppslaget’, men det gjorde det inte. Där fanns bara en bild på ett halvstort barn. Jag fortsatte inte leta utan bestämde mig där och då att åka till polisen med börsen efter jag varit hemma och bytt om samt fått lite käk i magen. 

Sagt och gjort, till polisstationen styrde jag kosan och lämnade in objektet samt lämnade mina uppgifter. Polisen öppnade och gick igenom plånboken och hittade bla. kontanter, foton och en väldans massa betal,- och medlemskort. 

En ID-bricka kom också fram och så sa jag spontant. ’Hon ser ut att jobba på kommunen’. Polisen skrattade. Jag tror han höll med. 

Lång historia kort.

Kvinnan ringer mig och är så otroligt glad och tacksam över mitt agerande..
Tårarna flödade och hon ville kompensera mig för att jag haft besväret med att lämna in pengarna.
Jag avböjer att få något för vad jag gjort. Tycker att det är varje medborgares skyldighet att göra precis som jag gjort. Och jag hoppas att om det skulle vara jag som tappar bort mina kort skulle jag vilja bli behandlad på samma sätt. ”Behandla andra som du vill bli behandlad själv”. 

Karma liksom. 

Kvinnan jobbar på bank, så jag hade nästan rätt. 

God kväll!

Japp, bilden är suddig så det är inte fel på dina ögon ^_^

Tankar och funderingar igen.. Inget allvarligt, bara många ord som vill "ut"

Halva dagen har gått och det har redan hunnit ske en himla massa redan.
Bra saker!
Förutom att jag glömde bort mitt kaffe så det blev iskallt.
Blä för det!

Tänk vad lite sol och blå himmel kan göra allt så mycket bättre.
Jag tror inte det finns en enda som gråter för att det är fint väder.
Och en bra frukost.

Jag har en ny passion.
Ekologisk chiagröt (kokos eller mandelmjölk) hemlagat mandelsmör och en massa osockrade färska bär som tex blåbär, hallon, havtorn och granatäppelkärnor.
Jösses vad det är gott och så länge jag står mig på det där. Testa själv. Det är jäkligt gott även om konsistensen är som snor..

När jag var uppe i Varberg förut så satt jag i solen så insåg jag
hur lycklig jag är egentligen.
Tänk att få uppleva ännu en vår. Tänk att jag har två friska ben som fick mig att gå runt inne på HM och göra en massa fynd till mig och min garderob..
Jag tror vi alla glömmer bort dessa små saker, liksom tar livet föregivet.

Det finns alldeles för många i min närhet, ett par stycken i min nära-närhet och flertalet lite utanför den 'gruppen' som bara stimmar och stressar.. (oftast över småsaker) vilket får dem att må dåligt och nästan tappa det helt.
Sånt gör ont att se.
Jag tror iofs att jag ser det lite tydligare eftersom
jag varit inne i den negativa spiralen själv, tills en dag då jag snurrade ut mig.

Tänk på att inte knuffa undan de vänner du har, som verkligen ser igenom dig.
En dag kanske du står där helt ensam.
Bekanta och kompisar är inte svårt att hitta, men riktiga vänner växer inte på träd.
Vårda dem väl.
Bara ett tips från mig.

Anyways.. Jag var och hämtade min nya hyrbil idag. Och givetvis var jag livrädd (jag verkar rädd idag..) att den skulle vara röd.. Du som känner mig vet att jag inte är så mycket för den färgen.. Fint på andra, men passar inte i min värld. Men så står den där och blänker, eller nja.. inte direkt blänker..den var av någon konstig anledning inte tvättad.. fast skit samma.. den är jättefint BLÅ! Som en liten val kommer jag rulla fram i ett par veckor tills tjänstebilen skall hämtas. Undrar så vad det blir. Blir det en röd så säger jag upp mig på studs. ^_^

(Fundering: Tänk om boxen väljer annan färg på coach-tishorna.. då skulle jag ju kanske kunna överväga att aspirera till just coach.. Kanske finns en dold anledning till att det valts rött till dessa existerande tröjor? Haha! Slut på fundering)

Ja, avloppet är fixat. Stackars hyresväd som fick stå och grotta i runt i avloppsbrunnen utanför i morse. Fy bubblan vad äckligt. Men nu har jag iaf fått se hur det såg ut där och jag har också blivit varse om att jag haft fel toapapper här. Det såg ut som långa tygremsor i det gråbrunsvarta klägget.
Tror du mig om jag säger att jag där och då bestämde mig för att köpa ekologiskt, miljömärkt jadajada papper hädanefter? Skitläskigt att pappret inte löses upp.. det är liksom ett år sedan brunnen tömdes..

Igår var det typ kaos här hemma. Stopp överallt.. Tvättade en maskin tvätt och plötsligt hördes det ett 'baksug' från toastolen för att sedan vända och fylla på uppåt, uppåt, uppåt.. Vatten rann ut från röret vid handfatet och brunt vatten kom upp ur duschbrunnen samt ur brunnen inne i 'värmerummet' och båda diskhoarna fylldes också med aningen ofräscht vatten.. Och så kom det där ljudet igen.. Som att en gigantisk varelse av enorm törst sväljer allt vatten som finns på kilometers avstånd.. Så blev det tyst. Jättetyst. Tills bubblande ljud kommer från brunnen i duschen.
Men som sagt, det är tömt nu så nu kan jag duscha läääänge utan att behöva plaska ut från en smått överfull duschkabin eller diska för hand utan att vattnet inte vill sjunka undan.. Yaaaay!!

Ska sätta lite fart här inne nu. Det gäller att passa på när solen är framme så jag kan se smutsen tydligare.

"Keep your head up, your faith strong, and your eyes open for the little miracles all around you.. because they are there, just waiting to be discovered"

Är det möjligtvis våren som är på väg?

Jag tror faktiskt det.

Att känna mig som en mullvad som kommer upp ur sitt mörka hål

och där ögonen reagerar på ljuset genom att svämmas över med tårvätska.
Då vet jag att våren är på väg.

Lika så som att avnjuta en kaffe sittandes på trappen utanför ytterdörren

med näsan i solen, så himla härligt det är.

Helt vindstilla och en solstrålar som värmer.
Då vet jag att våren är på väg.

Och när gammelkatten springer ut, frivilligt, för att sätta sig och tvätta pälsen i solen  och när jag även hittar små röda rabarberknoppar i trädgårdslandet.
Då vet jag att våren är på väg.

Rekord i komplimanger har det också varit idag.

Sånt är inte något som tillhör vardagen i mitt liv.
Jag är ju en ganska vanlig, enkel och okomplicerad tjej.

Inget märkvärdigt med mig liksom. 

Men när tre för mig okända personer av manligt kön, oberoende av varandra delar ut komplimanger till mig under samma dag då blir jag övertygad om att våren verkligen är på väg. 

Fullmåne i natt, det betyder lite sömn för mig..vilket jag visserligen är van vid den senaste veckan, men strunt samma.
Jag mår bra och våren är på väg.
Kanske borde jag hitta på något kul i helgen?! Vill du hänga på?

Life is good!

Att både ha kvar kakan och äta upp den..

I dag hade jag en konversation med en vän där talesättet dök upp som ett svar i det som 'diskuterades' just då.
Och det nog många som önskar vore möjligt. Framförallt i relationer av olika slag.
Ganska trist kan jag tycka. Att aldrig vara nöjd och hela tiden tro att det finns bättre.
I grund och botten ligger det hos en själv. Man har liksom inte landat och hittat sin egen väg och vågar tro på att det man gör är rätt.
Tro mig, jag vet.
Men det är aldrig är bättre. Kanske för stunden, men vardagen kommer där också.. Folk är inte lyckligare bara för att de ser glada ut och verkar uppåt de gånger man ses. Gemene man är grymt duktiga på att spela teater. Framförallt bra på att lura sig själv.
Tro mig, jag vet det också.

Missförstå mig inte nu, det är jättebra att vara glad och full av energi när man träffar andra på tex stan, i kassakön, i träningslokalen.. Men försök att håll det äkta.
Våra känslor smittar av sig på andra. Ditt ansiktsuttryck förmedlar blixtsnabbt sitt budskap till omgivningen. Men det smittar inte bara andra, utan även dig själv!

Tänk att med hjälp av ca ett 40-tal ansiktsmuskler kan vi få fram över 5 000 uttryck: från infernaliska leenden och sura munnar till bekymrade pannveck och inbjudande blickar. Ganska imponerande.
Nu tänker jag förstås.. Vem har varit tvungen att sitta och räkna alla dessa femtusen olika miner?

Jag är inte mycket för yoga och sånt dels för att jag inte får göra hälften av alla konstiga "knutar och bågar" och dels för att jag är för 'rastlös'.. Jag vet, därför BORDE jag utöva mer yoga...
Däremot skulle jag kunna tänka mig att gå på skratt-yoga eller som det mer vanligt kallas skratt-terapi. Där utnyttjar man kopplingen mellan ansiktsuttryck och känslor. Genom att "skratta utan anledning" försöker utövarna simulera skratt och därigenom framkalla samma goda hälsoeffekter som dokumenterats vid äkta skratt. ”Fake it till you make it”, alltså.

Hittade denna text på nätet;
Negativa känslor tycks kunna motas bort genom att manipulera de rätta ansiktsmusklerna. De senaste åren har flera amerikanska studier till exempel visat att antirynkmedlet Botox inte bara ger ett ansiktslyft utan också höjer sinnesstämningen. Försökspersoner som fått muskelavslappnande Botox injicerat i pannan, har nämligen visat sig uppleva mindre oro och nedstämdhet efter behandlingen. En viktigare förklaring antas vara att den muskel i pannan som normalt används för att uttrycka ilska och bekymmer, har förlamats i samband med Botox-injektionen.

Ja, men här snackar vi quick-fix. Spruta in nervgift i närheten av hjärnan.. HAHAHA.. här skrattar jag på riktigt. SE-RI-ÖST?!

Nä, jag har skrivit det förut och jag gör det igen, gör dig av med energitjuvar och beblanda dig bara med människor som vill och gör dig gott. Ta vara på de riktiga vänner du har och visa också att du själv är en riktig vän. Hör av dig. Det kan räcka med ett enkelt 'Hej' och framförallt våga bli nöjd och tacksam för det du har och där du är i livet. Om alla kunde tänka så skulle inre stress och annan stress troligtvis elimineras helt.

Nu ska jag göra som blogginläggets rubrik. Ha kvar kakan och äta upp den.
Bakade glutenfri ostkaka nu när jag kom hem ett par timmar. Så jag ska äta en sån och samtidigt har jag fyra små formar kvar.

'Easy as pie'

Att bry sig om för mycket, går det?

Kan man verkligen göra det för mycket?
Så där som att det får motsatt effekt?
Ja, tydligen.
Det har jag fått erfara nu i alla fall.
Och det gör faktiskt ont.

Ni som känner mig vet att jag är en ganska svår person att komma nära eftersom jag är mycket reserverad och släpper ogärna in vem som helst i mitt liv. Nog för att jag är öppen och social i olika sammanhang betyder det inte att jag liksom vill delge hela mitt liv för vem som helst.
Och när det plötsligt dyker upp en person som jag känner mig trygg med, att den personen också visar att den är trygg med mig då vill jag liksom visa mitt rätta jag och vara den där varma, ödmjuka, vänliga och omtänksamma person som jag faktiskt är. (tro det eller ej..)
Jag vill liksom att allt bara ska vara bra.
Men när jag utan någon vidare förklaring får veta att jag bryr mig om för mycket och att det (jag) tar för mycket energi då vill jag bara försvinna bort.
Jag skäms, känner mig patetisk och faktiskt jäkligt korkad.

Så nu har jag byggt upp ännu ett varv på den där muren jag har omkring mig samtidigt som jag försöker klura ut en lösning på att spola tillbaka tiden och återställa saker som de en gång var.

I övrigt så har det varit en bra weekend.
Bio (American Sniper, se den!) god mat,  domare både lördag och söndag under CrossFit Halmstad Throwdown, massa härliga människor och fina vänner.

Nä, nu är det dags att fortsätta dagen som jag började den. Motion. Det är den bästa medicinen mot allt faktiskt. Var i boxen och tränade imorse samt cyklade. Nu ska jag ta en promenad i den lilla snö vi har just nu och ta mig till någon sportaffär och kolla över sortimentet av joggingskor. Tror faktiskt det är dags att jag vågar ge mig ut i spåret igen.

Ha en fin dag!