söndag 8 september 2013

man föds och man dör.. livets gång liksom..

..även om jag inte riktigt fattar vitsen med den lille krabatens öde som bara blev knappa dygnet..

Om någon missat det så fick jag kattungar (igen) i onsdags.
Pusslas andra kull, och sista...
Kastrering coming up!

Hon valde pytteminsta stället i hela huset, ett eget litet hus.. Royal Canin skickade med en liten kartongstuga vid köp av torrfoder för en tid sedan, och jag byggde ihop det men inte en enda av mina katter brydde sig om det. Så det har liksom bara stått i ett hörn i köket. Och det har hon alltså valt som sitt nu. Detta gjorde också att jag hade jättesvårt i början att se hur många små liv det verkligen var där inne. Fick liksom bara sticka in telefonen och ta en bild..  Jag hade ju visserligen bara beställt en, max två, varav en röd..
Men ingenting av detta verkade ha nått fram till kattstorken. Det var först dagen efter som jag blev varse om antalet.. fyra stycken.. De hade varit fem..men en liten stackare låg livlös för sig själv i huset när jag kom hem från jobbet.

Kalla mig knäpp och onormal, men det var faktiskt en riktigt sorglig upptäckt som gjorde ont i mitt lilla, men ändock hjärta.. Försökte massera igång den lilla/e då den mycket troligt somnat in strax innan jag kom hem, och den hade ej hunnit bli kall och stel så en del av mig hoppades den andra visste..


Bäddade ner den lilla/e på en vit handduk och luktärter stängde kartongen och nu är den begravd under ett litet äppelträd i trädgården. (hoppas på Karma..)
Liksom ett eget litet Nangijala :)
Förstår egentligen inte meningen med att ha spenderat 61 dygn i en annans kropp för att sedan klämmas ut, vara blind och sen dö innan ens ögonen öppnats och man har kunnat få se världen..

Svinto säger något..eller kollar om den där vita stenen gick att äta.. 
När jag väl var klar med plantering och annat så kom det över mig.. Alla vi som lever, så tacksamma vi skall vara att vi vaknar upp varje morgon och får uppleva saker. Ibland kanske små, för oss obetydliga, händelser och ibland större..
Oavsett så är vi vakna, och andas.
Ta väl vara på varje sekund och gör livet värt att leva för dig och bry dig om de i din närhet, för en dag får vi inte vara med i denna världen längre.. ( då fortsätter den iofs i en annan parallell värld, men det kan vi ta en annan gång... ;) )