man föds och man dör.. livets gång liksom..

..även om jag inte riktigt fattar vitsen med den lille krabatens öde som bara blev knappa dygnet..

Om någon missat det så fick jag kattungar (igen) i onsdags.
Pusslas andra kull, och sista...
Kastrering coming up!

Hon valde pytteminsta stället i hela huset, ett eget litet hus.. Royal Canin skickade med en liten kartongstuga vid köp av torrfoder för en tid sedan, och jag byggde ihop det men inte en enda av mina katter brydde sig om det. Så det har liksom bara stått i ett hörn i köket. Och det har hon alltså valt som sitt nu. Detta gjorde också att jag hade jättesvårt i början att se hur många små liv det verkligen var där inne. Fick liksom bara sticka in telefonen och ta en bild..  Jag hade ju visserligen bara beställt en, max två, varav en röd..

Men ingenting av detta verkade ha nått fram till kattstorken. Det var först dagen efter som jag blev varse om antalet.. fyra stycken.. De hade varit fem..men en liten stackare låg livlös för sig själv i huset när jag kom hem från jobbet.

Kalla mig knäpp och onormal, men det var faktiskt en riktigt sorglig upptäckt som gjorde ont i mitt lilla, men ändock hjärta.. Försökte massera igång den lilla/e då den mycket troligt somnat in strax innan jag kom hem, och den hade ej hunnit bli kall och stel så en del av mig hoppades den andra visste..

Bäddade ner den lilla/e på en vit handduk och luktärter stängde kartongen och nu är den begravd under ett litet äppelträd i trädgården. (hoppas på Karma..)
Liksom ett eget litet Nangijala :)
Förstår egentligen inte meningen med att ha spenderat 61 dygn i en annans kropp för att sedan klämmas ut, vara blind och sen dö innan ens ögonen öppnats och man har kunnat få se världen..

Svinto säger något..eller kollar om den där vita stenen gick att äta.. 

När jag väl var klar med plantering och annat så kom det över mig.. Alla vi som lever, så tacksamma vi skall vara att vi vaknar upp varje morgon och får uppleva saker. Ibland kanske små, för oss obetydliga, händelser och ibland större..
Oavsett så är vi vakna, och andas.
Ta väl vara på varje sekund och gör livet värt att leva för dig och bry dig om de i din närhet, för en dag får vi inte vara med i denna världen längre.. ( då fortsätter den iofs i en annan parallell värld, men det kan vi ta en annan gång... ;) )

Tror inte någon har missat..

att jag blev "mormor" i tisdags. Vilken chock. Ja, jag visste väl att Pussla någon gång skulle ha bebisar, eftersom jag ville det. Hon fyllde ju ett år den 8/8 så en kull innan sterilisering var min plan. Svinto, min hankatt som blir ett den 11/9 tyckte jag kunde bli en bra pappa innan han skall kastreras.. Men hur enkelt är det att jag skall bestämma vem som skall bli kattungefarsa liksom? De kanske inte alls gillar varann, men håller god min för att de bor i samma hus.. Det är ju ungefär som att min mamma skulle åka till ehm..Tyskland och välja ut en man åt mig, ta med honom hit och säga; Anna, här är mannen du får välja på för att bli pappa till dina barn.. Hua, hemska tanke.. haha

Hur som haver..jag såg Svinto vara på Pussla när hon löpte.. Fick i och försig förklara för honom att han skulle "sätta på henne" och inte sitta på henne som han typ gjorde 97% av tiden..så jag trodde verkligen inte att han skulle bli farsa liksom. Men så glad jag blev i mitt chocktillstånd i tisdags kväll, att den lille/a bebisen har sin pappas svans. Precis så randig som Svinto har! Underbart att den onde röda hankatten som stryker runt här inte kommit till. Tycker verkligen inte om den och framför allt inte sedan den prylade upp min älskade Frasse (R.I.P) så han hoppade på tre ben och fick åka handduk (en annan historia..)

Det bidde bara en liten kattunge, vilket gör det betydligt enklare för mig att välja vilken jag skall behålla!
Och jag tror till mer än 80% att detta är en liten grabb. Så cool den är, även om den varken kan se, höra eller gå..och så duktíg Pussla är som mamma då. Hon bor numer bakom nedersta byrålådan (där hon kläckte) så det är lite meckigt att kolla till dem, men hon är så trygg med mig så jag får passa bäbis (ja, skriver med ä ibland, blir gulligare så..) så hon kan äta, dricka och gå på lådan. När jag inte är hemma så är dörren in till det rum som hon befinner sig stängd så att hon får lugn och ro. Men när jag är hemma är det öppet, och igår kväll gick hon faktiskt även ut.

Så underbart med dessa små varelser, fattar verkligen inte hur man kan göra sånna här små (eller andra djur) illa när de tillför så mycket kärlek.

Första bilden på lilla/e bäbis

Jag har små händer, så detta är en liiiiiten varelse <3

Coolaste svansen :)

Pappa Svinto kollar så svansen sitter som den ska :)



Stolt mamma Pussla, och gulliga bäbis :)



Pappa Svinto vakar över sin familj <3



Morgonmys med den lilla/e krabaten så mamma Pussla får lite ledigt :)



Tillverkning av kattungar?

Ja, jag tror minsann att det föregick något sådant i huset igår. Ganska äckligt faktiskt. Sånt kan de väl hålla för sig själva när jag inte är hemma, eller? Fast å andra sidan så är det skönt att lilla Pussla väljer en far till barnen som hon känner och kommer leva tillsammans med. Hello kärnfamilj!
Så då är det väl bara att invänta små tussar lagom till efter semestern..