Underskatta inte (den) det som är litet är

Ni vet det där med att ”störst går först” och ”storleken har betydelse” aso..
De uttrycken stämmer säkert till viss del..  Ta tex ’störst går först’-uttrycket.
Jag tror definitivt att det är en mindre stor som myntat det. Av säkerhetsskäl.
Det kan inte vara vidare kul att bli överkörd av ångvältar hur och var som helst, om man inte är små stenar i varm asfalt alltså.. 'Storleken har betydelse' är jag väl mer skeptisk till.. tycker den kan vara bra på båda sätt liksom..

Nåväl, åter till inläggets titel.. ’underskatta aldrig den som liten är’. Det där kan jag skriva under på utan att tveka. För att nämna tre småsaker..

Chiafröet. Detta pytte-pyttelilla korn som är en sådan hälsobomb! 

Läs och lär här om detta dunderfrö.

Det mystiska strömavbrott som skedde här i Falkenberg för en tid sedan var orsakat av… en liten mus. Läs om den vilsna musen

Saffran. Att så lite kan smaksätta så mycket. Ingen jul utan saffran.. knappt någon fisksoppa heller.

Och en fjärde sak.. mig!
Jag är ganska liten men för den sakens skull skall jag icke underskattas.
Jag har förstått att jag skaver på folk i min yttre närhet och lögner målas upp, men det struntar jag i, det är inte jag som gör bort mig. Gillar man inte mig, fine. Inget jag kan påverka. Inte mina bekymmer. Jag är glad att sådana personer visar det så tydligt att jag själv slipper gå och fundera på vad jag gör för fel. Samtidigt är jag lite oroad över dessa personers egna liv. Det måste vara jobbigt att gå runt och vara så missnöjd och ha ett så händelselöst liv att man går upp i andras och mår dåligt över det också .. Märkligt det där. 

Jag vet att jag är bra och kan lyckas med det mesta om jag bara får tid på mig.

I detta nu är jag faktiskt sjukt nöjd över mig själv. Jag har avstått att kommentera en persons ganska töntiga lögn-uppdatering på Facebook, även om det kliade i mina fingrar, men jag valde att avstå. 

Jag vet ju att sanningen kommer att komma fram till slut ändå.

Win for me!

Nu är det hästar hela eftermiddagen på SVT. Direkt från Friends Arena i Stockholm.

CrossFit i all ära, men ta tre minuter och kolla in detta klipp. Denna fantastiska man har man kunnat se live i Stockholm i helgen. A-MA-ZING!

Roslagen Open 2015 in the books

Ännu en grym helg i CrossFitens tecken är avverkad.
Roslagen Open 2015 is in the books.
Och mitt år som CrossFit domare är avslutat. 

Jag har avancerat i min domarroll och utrustats med en tjänstebil ;) 

Rätt sjukt egentligen, att liksom kuska runt sådär över i princip hela landet för att knappt sova, räkna högt, peka med hela handen, reppa och noreppa, äta på tid, kissa på tid, lösa uppgifter pang boom, ta skit, få beröm, tappa rösten, få stel kropp, få svettiga kramar och blodiga handslag, bli lomhörd och lukta illa.. allt detta helt gratis.

Och varje gång jag sitter i bilen på väg hemåt efter en avslutad tävlingshelg poppar tanken upp; ”Det är kanske läge att lägga av med detta nu”.
Men sen så vänder jag på det och inser att nej, det går inte. Det ger mig så mycket mer.

Denna community alltså.

Alla härliga domarkollegor, atleter och annat löst folk som jag får glädjen att träffa. Jag kan liksom inte beskriva det, men det är guld värt. 

The 'Hot Helmet Team' har haft en reunion utan hjälmar samt fått en partner från Estland

Tusen tack för resesällskapet Annika. Du är en otroligt härlig person. Och tack för alla språklektioner ;) 
Givetvis ett jättetack till dig Karin som utfodrat min flock denna helg!

Nu unnar jag mig en välförtjänt vila till nästa år då jag hoppas att vi ses i Helsingborg på Best of the West. 

Håkan skall som vanligt alltid befinna sig "i min direkta närhet" (internt skämt)

Härligt häng i Jönköping

Igår hade jag glädjen av att få deltaga på Södra Wättern CrossFit ettårs jubileum.
Vilka härliga människor och vilken härlig box! CrossFit community big time!
Det genomfördes en slags teamtävling uppdelad på 10 4-mannalag och 4 workouts. Givetvis var jag med i ett av lagen. Såhär i efterhand så kan jag tycka att det var ett dumt beslut. Efter noll träning på två veckor pga ofrivillig vila så var inte kroppen speciellt fräsch. Det känns verkligen i kroppen idag. Ja, ja… man lär sig alltid något varje dag.

Strax efter tävlingen var klar så byggdes boxen om och små bord med dukar och levande ljus dök upp och en buffé dukades fram. God mat som passade alla. Så var festen igång. Det åts, pratades, och festades. Verkligen en jätteskön stämning.

Hemresan blev också en upplevelse.. Götapetter.. Jag träffade på stormen Katja, vilket jag nu i efterhand förstår. Men då gjorde jag det inte. Jag hade faktiskt inte en aning. Undrade bara varför grenar kom flygande och löv virvlade runt.. regnet som verkligen vräkte ner periodvis var så brutalt att jag fick chansa vart vägen var liksom. Ibland fick jag bara stå still och vänta ut vädret lite. När jag typ kört 40 min började jag inse att jag fortfarande hade jättelångt kvar och funderade på att vända och krascha på någons soffa, men den andra rösten jag har i huvudet pushade mig framåt och hemåt.
Och det var nog bra.

Jag kom hem levandes efter mycket kämpande..och möttes av ett kaos. Fönstret som jag brukar hålla öppet för katterna när jag inte är hemma på längre stunder hade blåst upp och allt i anslutning till det rummet var huller om buller. Ja, kaos. Fick mecka i ordning så gott det gick, inventerade vettskrämda katter och gick sedan upp och la mig.

Men det gick ju för tusan inte att sova. Det ven och visslades, skakade och mullrade. Jag målade upp bilder i huvudet att jag 1. Antingen skulle vakna nedcabbat, alltså att taket blåst bort. 2. Ha tvärdrag på ovanvåningen iom att fönstren blåst ut 3. Att hela huset skulle rasa ihop som ett korthus.
Nu hände inget av detta.
Det var bara den stackars björk jag har utanför köksfönstret som blivit halv.

Hur glad är inte jag just nu?

Oh my.. det var alltså på riktigt. Resultaten är kontrollerade och publicerade.

Jag kom tvåa. TVÅA.

Fattar du? Jag som ALDRIG tävlar och som endast deltog i denna tävling för att en vän i princip övertalade mig. Och när jag såg vilka som var med i ’min’ grupp så insåg jag ganska kvickt att jag bara skulle göra detta för skoj skull, att få ett kvitto ett halvår innan Open hur det liksom ligger till.. Det fanns liksom inte i min värld att jag skulle synas i en resultatlista tillsammans med bla. Games-, och Regionalsatleter och andra grymma atleter som jag dömt / sett tävla flera gånger.

Jag har nog aldrig någonsin i hela mitt liv blivit så glad över att få bli förste förlorare, att hamna på andra plats. För detta var minsann som en seger för mig. Och det är det som gör mig så glad.

Att bry sig om för mycket, går det?

Kan man verkligen göra det för mycket?
Så där som att det får motsatt effekt?
Ja, tydligen.
Det har jag fått erfara nu i alla fall.
Och det gör faktiskt ont.

Ni som känner mig vet att jag är en ganska svår person att komma nära eftersom jag är mycket reserverad och släpper ogärna in vem som helst i mitt liv. Nog för att jag är öppen och social i olika sammanhang betyder det inte att jag liksom vill delge hela mitt liv för vem som helst.
Och när det plötsligt dyker upp en person som jag känner mig trygg med, att den personen också visar att den är trygg med mig då vill jag liksom visa mitt rätta jag och vara den där varma, ödmjuka, vänliga och omtänksamma person som jag faktiskt är. (tro det eller ej..)
Jag vill liksom att allt bara ska vara bra.
Men när jag utan någon vidare förklaring får veta att jag bryr mig om för mycket och att det (jag) tar för mycket energi då vill jag bara försvinna bort.
Jag skäms, känner mig patetisk och faktiskt jäkligt korkad.

Så nu har jag byggt upp ännu ett varv på den där muren jag har omkring mig samtidigt som jag försöker klura ut en lösning på att spola tillbaka tiden och återställa saker som de en gång var.

I övrigt så har det varit en bra weekend.
Bio (American Sniper, se den!) god mat,  domare både lördag och söndag under CrossFit Halmstad Throwdown, massa härliga människor och fina vänner.

Nä, nu är det dags att fortsätta dagen som jag började den. Motion. Det är den bästa medicinen mot allt faktiskt. Var i boxen och tränade imorse samt cyklade. Nu ska jag ta en promenad i den lilla snö vi har just nu och ta mig till någon sportaffär och kolla över sortimentet av joggingskor. Tror faktiskt det är dags att jag vågar ge mig ut i spåret igen.

Ha en fin dag!

PurePharma FTW!

Jag har sagt det förut men kan säga det hur många gånger som helst.
PurePharma FTW!
(ForTheWin om du inte hänger med i förkortningarnas värld. För ett antal år sedan hade emellertid ftw en annan betydelse då fungerade bokstäverna som en förkortning av det inte fullt så entusiastiska uttrycket ”f**k the world)

Nu har jag blivit överbevisad..igen..!!

Som du säkert vet så har jag varit (och har fortfarande sviter av..) en smula invalidiserad sedan i lördags. Något muskulärt har inträffat längs hela min vänstra sida så jag har varken kunnat sitta, stå, ligga eller gå och iom att jag vägrar knapra värktabletter så har jag liksom bara fått vänta ut smärtan.
Men så slog det mig... Om jag ökar min dagsdos av PurePharma M3 samt även ökar dosen av det flytande MSM som jag (försöker) häller i mig på kvällarna (deeet kan hända att jag glömmer...) så borde kroppen läka snabbare..

Och JA!! Det funkade.

Damn vilken bra skit det där är! Nu känns det 'bara' som att jag har ett gigantiskt blåmärke till vänster i svanken som smärtar om jag utsätter det för tryck eller rör mig för snabbt..
Så fort brukar inte min kropp återhämta sig.

Jag är såld, på riktigt!

Det känns riktigt tryggt att hela hallen är 'full' av kartonger med alla PurePharmas tillskott.
Okej, de är inte alla till mig, jag är bara en mellanhand. Fick hemleverans igår, så nu står de i hallen och väntar på flytt.. (är du medlem i samma box som jag så säg till om du vill köpa dessa produkter)

Jag hoppas verkligen att fler fattar det otroligt viktiga av att ta dessa piller.

Klicka in på deras hemsida och ta reda på mer www.purepharma.com

Något som ALLA borde käka nu är vitamin D, med 11 soltimmar under hela November (här i Halland...Växjö hade bara 2..) blir det inte mycket av den varan. Testa och jag lovar att du kommer bli mycket piggare, gladare och ger din kropp en fin present.

Jag skulle även rekommendera PurePharma3 som en bra julklapp. Riktigt, riktigt bra!
Och en mycket tacksam present att packa in, ser nästan ut som en iPad-kartong.

Hmm.. detta inlägg tog en annan vändning än vad jag hade i tankarna när jag satte mig här med datorn i knäet. Man skulle kunna tro att jag är anställd av PurePharma, men så är det icke.

Jag vet inte om jag riktigt skulle 'klicka' med ägaren av detta varumärke.

Min första kontakt med denne blonde man i ljusblå tischa var kanske inte det bästa i Maj.. haha..
Jag lyckades smälla till honom rakt över käften med ett av de vassa hörnen på en namnskylt jag skulle springa ut med under CrossFit Regionals i Danmark.. Haha.. Har nog aldrig fått så många 'high-five' av folk i min omgivning som älskade det inträffade..Tydligen är (eller upplevs han) som  ganska stroppig och osympatisk..

Jag hade ingen aning om vem han var, tyckte bara det var korkat att denne stod mitt i vägen när vi i Signage Team hade max två minuter på oss att ta oss de gula hjälmarna, in på arenan, fälla upp stege, plocka ner skyltar och sätta upp nya, fälla ihop stege och springa ut..allt snyggt och samspelt.. (vi var två team, tolv banor -sex var..övervakade av HQ i USA) och inget fick gå fel.
Och så står han där mitt i öppningen och flyttar sig inte..

Nu var det så att jag lyfte min skylt lite för att det sprang en massa annat löst folk där också..men jag kunde ju inte hjälpa att hans ansikte var där just då..
Lite roligt att han sedan gick och satte upp sina händer för ansiktet så fort jag ens var i närheten, och han fortsatte på samma sätt under efterfesten.. Humor :)

Dags att fixa lite te och värma en liten pre-lussebulle och hålla tisdagkväll. Alla cats är hemma och ligger och sover lite här och var.. Tänk, även om här är en massa levande varelser här så är här ändå så tyst, lugnt och stilla. Är det så att jag kanske börjar sakna någon att prata med på kvällarna?

Ännu en (två, tre..?) erfarenhet rikare

Jag agerar "portvakt".
Den som känner mig kan se på mina ögon att jag
har rysligt ont. 

Nu har det hunnit gå ett par dagar sedan jag skrev sist, anledningen till det är att jag faktiskt inte haft tid.
Så enkelt är det.

Helgen liksom bara susade iväg när jag hängde i Norrtälje under Roslagen Open. Men det var nära att jag inte kom dit över huvud taget. Det hade kunnat gå riktigt illa eftersom bromsarna på den bil jag har mycket tillfälligt slutade fungera i torsdags kväll. Så det var att ringa bärgningsbil och försöka dra i alla trådar jag kunde komma på samt kolla buss, tåg och flyg för att ta mig upp dit på fredagen.
Tack vare en fin vän så löste det sig bra. Jag kom fram i tid alldeles lagom till domargenomgången
kl 18:00 och kände mig glad att jag hade förmånen att ännu en gång få vara en del av ett team som delar ut no-reps, fist-bumps, tappar rösten, räknar reps och håller koll på tidtagaruret..

Lördag morgon vaknar jag med en rygg som inte var av denna värld. Fan! Fan! Fan!
Tar en promenad till arenan och ber till gudarna att det skall släppa..det känns lite bättre.. men efter att ha varit på golvet under första heatet så säger ryggen NO NO NO.
Och jag ställer mig istället vid in/utsläpp till call room och liksom agerar som en dörrvakt. Ingen publik eller atleter som just avslutat sitt heat fick gå den vägen.. Meeeen.. det var liksom inte någon som tog mig på allvar.. haha.. så jäkla knäckande.. Snacka om noll pondus. Jag växlade lite mellan att döma och att stå vid insläppet..men damn vad jag hade ont. Kändes som att jag typ hade sju knivar i ryggslutet som någon liksom vred åt olika håll. Samtidigt!

Jag tog mod till mig och ställde mig i kö hos Naprapat Landslaget som hade en monter bland övriga utställare. Den ilska och frustration samt smärta som krigade i min kropp denna lördag är inget jag vill att någon skall uppleva.. Jag kämpade emot för att inte det skulle komma tårar. Hur skulle det se ut liksom, med en rödgråten domare.. När det blev min tur att placera mig på britsen för att genomgå en behandling slog hjärtat extra fort. Jag vet att sånt där gör ont. Och det gjorde det!
Naprapaten gav mig rådet att gå hem, dricka mycket vatten, vila och jag fick absolut inte ens tänka tanken på att vara nere på arenagolvet och agera domare mer den dagen.

Åh vad arg jag var..ledsen och besviken. Jävla rygg! Jag höll mig i utställarområdet och "små-vaktade" montrar istället så kunde utställarna få chans att se lite av tävlingarna istället. Åka 60 mil för att vakna med en rygg som behövde amputeras samt en t-shirt som var aningens för stor. En jättefin domartröja som inte var röd, så det var riktigt bra.

Kvällen avslutades på en köttrestaurang i 'stan'.. Jag hängde med ett par vänner och käkade råbiff. Hamburgare var det som egentligen skulle intas, men de var slut (?) Haha.. Norrtälje hade nog inte förberett sig tillräckligt väl på att det skulle komma 350 köttätande CrossFit atleter..
Efter den middagen sov jag som den prinsessa jag är. Vaknade på söndagsmorgonen utan smärta.. i ländryggen...nu hade det flyttat uppåt.. Men det kändes ok. Jag dömde och tog ännu en behandling hos Naprapat Landslaget i förebyggande syfte liksom.. Grymma människor!
Jag älskar den smärtan på något konstigt sätt..

Dagen flöt på och jag hade turen att jag fick åka med två Varbergskillar direkt efter finalen. Så jäkla skönt att det löste sig så bra. Hur underbart som helst att komma hem och parkera i min egen säng. Även om det kändes tomt ändå på något sätt. Men så är det alltid.

Åkte till boxen idag på förmiddagen. Eftersom ryggen bråkar så hade jag bestämt mig att inte påfresta den och istället lyckas med något jag aldrig gjort förut. Så jag tog mig an repklättring utan ben.
Lite korkat kanske efter 4 x 10 / arm strikta pressar med KB, 5 x 10 ringrodd, 5 x 3 strikta pullups och 5 x 10 strikta push-ups.. Det blev bara 3 repklättring och inte så högt, mina armar var trötta och golvet hårt om jag skulle ramla ner..

Men oavsett så LYCKADES jag! Härlig känsla det där.

Nu ska husmor (jag) laga mat.. Eftersom det var Mårten Gås igår så blir det helstekt kyckling med alla tillbehör här ikväll. Ska bli rysligt gott. Fågeln ligger redan i ugnen, fylld med clementin, katrinplommon och äpple. Detta kommer serveras med en gräddig sås, röd- och brysselkål, kokt potatis och gelé.

Mmmmm

Ordbajseri från ett litet hus på en åker

Ja, troligtvis är det så det kommer bli. Jag har inget vettigt att skriva ner, det har jag iofs inte så ofta men jag gör ett tappert försök att få till åtminstone ett par rader. Jag liksom bara sitter full med energi som bara bubblar i kroppen och vill ut, och då jag inte riktigt har lyckats strukturera upp var i all kaos jag ska börja så får det bli här..sittandes vid köksbordet med en härligt utsikt utanför fönstret och en stor balja kaffe. Här sitter jag ofta tittar ut och drömmer mig bort..tills några av katterna ryker ihop eller kräks så jag liksom kommer ut ur drömvärlden..

Nu är snart lunchtimmen över, och jag har inte ens kommit till att tänka mat, även om jag varit och tränat i boxen i förmiddags. Jag är slarvig med det där. Jätteslarvig.
Men jag är fortfarande proppmätt efter middagen igår. Riktigt god söndagsmiddag fixade jag till oss. Torskrygg med bacon, soltorkade tomater och rödlök samt krossad potatis i ugn med osttäcke.

Gissa om vi blev propp. Inget vin och ingen efterrätt. Sånt får det vara slut med.. skitjobbigt vad jag lägger på mig under hösten.. blä. Iofs ett I-lands problem..att kunna äta sig mätt varje dag. 

(även om jag inte äter varje dag..eller jo, men inte så mycket.. )

Härligt med måndag, ny vecka och ny månad.. även om jag låg vaken lite väl mycket tiiiiiidigt i morse (chockad att jag lyckats blogga utan ett enda stavfel, fick till och med ihop en text... ) så är jag pigg och glad och ser fram emot nästa vecka då jag kan börja töja gränser med min kropp.. utmana mina vadmuskler och mina axlar.. sjukt trött på att behöva safe:a bara för att jag behöver vara hel när jag är ute och dömer.. och nu till helgen blir det årets sista tävling jag skall medverka vid..sen så har jag ett par månader att typ träna, på riktigt! Nu vill jag bli stark.
Haha..hittade bilden som togs efter jag varit och provat på CrossFit första gången.. 121 veckor sedan.. Jo, det har nog hänt en del med mig och min kropp. Jag har gått upp i vikt.. men framförallt så mår jag bra så mycket bättre i huvudet. Jag får ju ångest när jag ser den bilden egentligen, för då minns jag vilket jäkla arbetstempo jag höll, stressnivån var på max och min kosthållning var under all kritik .. men det var också det jobbet som fick mig att lämna min barndoms-stad och flytta hit upp till huset på åkern..och hade jag inte gjort det så hade jag aldrig hittat denna sporten och framför allt inte träffat alla härliga människor som jag lärt känna genom dessa åren.
Inget ont som inte har något gott med sig!

Nu ska jag gå ut och rädda mitt stora äppelträd innan det knäcks.. Mission #1 idag!

Vart tar tiden vägen...??!

Söndag seneftermiddag, tredje Advent, bara sådär huxflux..Vart tar tiden vägen..??

Hela helgen har liksom bara rullat på med en hel massa inbokade 'to dos' vilket jag inte brukar ha för vana att göra. Boka upp mig alltså, på helgen. 

Förr var det alltid lördagar kl 10 som var helig, men nu är det inte så längre och därför brukar helgerna vara lugna och behagliga..nästan tråkiga..

Men denna var alltså raka motsatsen. Kul. Ombyte förnöjer..

Luciakvällen spenderade jag ett par timmar på Karateklubben där jag, som varje fredag, är med på ett pass CrossFight. Brukar jämföra det med CrossFit fast med sparkar och slag. Jättekul.

Denna gång var det även 'glädjande' att se ännu en från CF världen knappt uthärda passet samt ett riktigt CF-proffs svettas som en gris samt i princip vara död när 1h 20 min var över.. 

Rekommenderar detta starkt till alla som kör CrossFit, ett riktigt kanonkomplement!

Lördagen var det så dags för Varberg att inviga sin egna CrossFit Box. 

Fantastiskt jobbat av denna genuint intresserade tjej som gjort det möjligt för Varbergare (och andra) att ändra livsstil / må bättre / göra något kul på fritiden. Även lite roligt att se att alla tröjor jag hjälpt till att ta fram passade perfekt på de coacher som ska jobba där. 

Det måste vara underbart att få vara den som att från en idé slutligen få stå där och hälsa folk välkomna. Ett jämt flöde av besökare, en blandning mellan allt ifrån bekanta och nyfikna till träningsfreaks och atleter från grannboxar.

Önskar dig lycka ill A!

www.crossfitvarberg.se

Och så idag..vaknade sent, för att vara jag, möts av ett kaos i köket när jag väl kommit ner för trappan för att brygga mitt kaffe.. Katterna hade sprätt runt allt i mitt lilla 'tomtelandskap' så det var jord, barr och torv på bord och matta.. Sådär kul att börja med att städa..en söndagsmorgon..innan kaffe..men det var en sådan start jag fick idag..Har lullat runt som en Zombie hela dagen.. 

Blahh vad jag avskyr att vara så ineffektiv..och så måndag imorgon...

Har även helt missat att det är idag jag brukar vara ute vid Toften för att välja/såga ner min egen gran..har alltså brutit en tradition bara sådär..skit!

Så..nu väntar jag bara på att det ska säga WROOOWFFF i tomtelandet..fick tänt tre ljus trots att skogen genomgått en brutal förödelse och att grisen håller på att gå ner sig i mossen, men fram till dess passar jag på att gilla mysfaktorn av att ha ljusen tända här på bordet.

Ha en fin kväll såhär tredje advent!

Helgens överraskning:

Katterna får present av personen som ska bo över. 

De blev verkligen happy och mätta (och jag förvånad)

Lördagens middagsdryck:

Till min fetaostövertäckta kyckling med en mathavre/bönsallad och ärtpuré 

serverade denna CrazyCat Lady en vällagrad Moët. 

Varför? Gammal Båstad-tjej ;) 

Okej..den tog plats i kylen samt att jag varit för lat för att vara inom systemet och så fanns det

en hel del händelser som verkligen var värda att 'fira'.

Reflektioner av en fitnessfestival..

Som novis var det ganska intressant att knalla runt inne på denna mässa..

Första intrycket innan jag satte min fot innanför dörrarna var att jag tänkte "men shit vad de röker här"

Långa långa köer för att komma in, och nästan lika många som stod och bolmade.. 

Fitness & Hälsa may ass liksom.. #fail

Jag hade ju turen som fått fribiljett via Holistic (tack) så jag hade en annan entré. 

Väl inne var det trångt..trångt..och trångt..pumpande musik från olika jippon, föredrag och montrar som alla försökte överrösta varandra.. #untzuntzuntz

Mycket kött paketerat i fyrkantiga kroppar, insmorda i Hawaiian Tropic samt liiite för mycket av den orange nyansen på spraytan.. Trodde denna stajl dog ut på 90-talet..men jag hade fel..

Att 90-talet fortfarande existerar blev jag verkligen varse om då typ en tredjedel av mässhallen var avstängd för gruppträning á la aerobics.. Ett gäng äppelkäcka instruktörer med headset på scen, dansandes i en förinträndad träningsdans samt ett hundratal utövare på golvet framför som följde efter så gott de kunde.. Oh lord.. Om folk kallar CrossFit för sekt..vad fasen kallar de detta..?? 

Jag blev mörkrädd!

I övrigt så märkte jag tydligt hur lite dessa "hälsosamma" personer verkligen vet.. De handlar bara efter vad de sett i fitnessmagasin..proteinpulver, bars, energidryck.. Tänk om de hade läst på förpackningarnas innehållsförteckning.. 

Wihooo, inget socker, det är toppen..(kolla vad de ersatt sockret med innan du jublar, tack så mycket)

Det är samma med dessa produkter som med allt annat.. Produkter som behöver massa reklam ska du inte köpa!

Ett företag som jag uppriktigt blev upprörd över hur de marknadsför sig var dessa; Gymleco

"Det finns ett liv efter Crossfit"

Något jag har lärt mig under de år jag arbetat med marknadsföring är: Prata aldrig skit om konkurrenter, det får dig att framstå som osäker och att du inte tror på dina egna produkter.

Detta är ju precis vad de gör..Använder och svartmålar ett varumärke i sin egen annonsering för att locka kunder/köpare. Tyvärr tror jag det fick motsatt effekt! Intressant dock när jag kollade på deras hemsida. De har till och med en flik som heter 'Alla redskap som passar för crossfit'

Alltså, hur tänkte de nu??

Självklart fanns det en liten yta där CrossFit var representerad. CrossGym Challenge 2013.

Jag blir imponerad. Inte bara för att jag känner till lite om sporten, och vissa av de atleter som var på plats, utan hela grejen liksom. Hälsosamma, fräscha personer. Alla ser ut som 'vem som helst' men klarar av så mycket mer än en vanlig Svensson. Starka som oxar! Roligt att det var så många åskådare (både utövare och noviser) till dessa tävlingar som hölls på plats. Carl Dyall höll i mikrofonen när Stockholm, Göteborg och Malmö försökte göra upp om segern (finalen idag) 

Det är väl bara att konstatera ännu en gång; CrossFittters are awesome!