Roslagen Open 2015 in the books

Ännu en grym helg i CrossFitens tecken är avverkad.
Roslagen Open 2015 is in the books.
Och mitt år som CrossFit domare är avslutat. 

Jag har avancerat i min domarroll och utrustats med en tjänstebil ;) 

Rätt sjukt egentligen, att liksom kuska runt sådär över i princip hela landet för att knappt sova, räkna högt, peka med hela handen, reppa och noreppa, äta på tid, kissa på tid, lösa uppgifter pang boom, ta skit, få beröm, tappa rösten, få stel kropp, få svettiga kramar och blodiga handslag, bli lomhörd och lukta illa.. allt detta helt gratis.

Och varje gång jag sitter i bilen på väg hemåt efter en avslutad tävlingshelg poppar tanken upp; ”Det är kanske läge att lägga av med detta nu”.
Men sen så vänder jag på det och inser att nej, det går inte. Det ger mig så mycket mer.

Denna community alltså.

Alla härliga domarkollegor, atleter och annat löst folk som jag får glädjen att träffa. Jag kan liksom inte beskriva det, men det är guld värt. 

The 'Hot Helmet Team' har haft en reunion utan hjälmar samt fått en partner från Estland

Tusen tack för resesällskapet Annika. Du är en otroligt härlig person. Och tack för alla språklektioner ;) 
Givetvis ett jättetack till dig Karin som utfodrat min flock denna helg!

Nu unnar jag mig en välförtjänt vila till nästa år då jag hoppas att vi ses i Helsingborg på Best of the West. 

Håkan skall som vanligt alltid befinna sig "i min direkta närhet" (internt skämt)

Gemenskap som inte finns någon annanstans

Jag log hela vägen hem från träningen igår kväll. 

Varför kan man kanske undra..jag som nästan aldrig är glad, hur kan det komma sig liksom..

(Ovanstående mening är kryddad med ironi...)

Svaret på frågan 'varför' är mycket enkelt..gemenskapen inne i boxen.

The CrossFit Community!

Visst går jag dit för att röra på dököttet och svettas..men jag hade aldrig gjort det om det inte var för alla underbara personer som gör på precis samma sätt.

Jag blir så glad när en tystare, relativt ny kille (från fotbollsvärlden tror jag) plötsligt säger 'det här är det bästa jag gjort, underbar känsla att komma hit, alla är så vänliga och glada. Det känns som att jag känner alla redan. Här kommer jag att stanna' 

Och det är ju precis så det är och ska vara! Tänk om fler kunde ta steget utanför sin egen komfortzon och knalla in i en box och inte tro att man måste vara vältränad för att börja.. Bara kom!

Tänk igår värmde jag upp vid sidan av en polis, övade repklättring tillsammans med en chef inom psykiatrin (tror jag hon jobbar med) växlade platser under passet med en nybliven SM silvermedaljör i roadracing, 'highfivade' en apotekare för att efter passet få lite hjälp med teknik i ringar av en VD för en stor matkedja och proffshjälp av en fd. cirkusartist i hur jag skall tänka/göra för att lära mig gå på händer (trots att jag är skitskraj att trilla på huvet och bryta nacken) 

I vilken annan sport finns denna mixen av personer som alla brinner för samma sak??

Underbara personer med samma intresse på andra orter än där jag bor har jag även lyckats bekanta mig med av olika anledningar. Vi har alla en gemensam nämnare utöver sporten..Vi är alla lite smått galna och har stora hjärtan. Det tror jag alla kan skriva under på!

Får inte heller glömma dagens nya ord; Putslustig 

Och här följer förklaringen om du ställer dig lika frågande till det ordet som jag..

spjuveraktigt, skojfrisk, skämtsam, rolig, smålustig.

Självklart måste jag ju ännu en gång visa vad jag åt när jag kom hem. Mycket viktigt!

Min special fläskpannkaka med rårivna morötter blandad med (osockrade) lingon och granatäppelkärnor samt lite pressad citron. Mumma!

4 ägg

250 g keso

1 dl mjölk

100-150 g riven ost

Rör ihop och häll över förbrynt tärnad varmrökt bog och strimlad purjolök i en ugnsfast form och in i ugnen på 220 grader.