Det var en gång ett träd..

..men nu finns det inte längre.. Stormen tog den stora björken inatt. Helt galet som det tog i under mååånga timmar. Jag vart helt övertygad om att jag skulle vakna upp i ett nedcabbat sovrum alt. ute på gräsmattan. Att vara rädd tillhör inte min image, men igårkväll då jag låg i sängen så trodde jag att hela väggen skulle tryckas in och taket skulle blåsa av.. oj oj oj.. Och så rätt jag hade på sätt och vis, björken är ett minne blott och den stod intill gaveln till mitt sovrum..

Svinto it is!

Japp, nu så är han döpt.. efter sjuhundratolv olika namn.. Men Svinto får det bli.
Ganska passande ändå då han är mycket sträv i pälsen, och lite raggig. Nu skall jag bara få honom att fatta att när jag ropar Svinto så är det han som skall lystra..haha..men det känns lite som att det kommer ta tid, han lystrar inte på något.. Döv?

Stör inte när jag har en fångst att ta hand om, tack!

Strecha mina låååånga ben måste jag göra flera gånger om dagen

Och så måste jag ju vara med då matte jobbar..

Busa med Pussla tillhör också en vanlig dag..

Ja, det är tröttsamt att vara en liten katt