onsdag 17 oktober 2012

Anna Banana skall på galej..

Precis.. du läste rätt..
Jag skall byta mina jeans och sockiplast mot klänning och pumps på fredag..oh herre gud.. detta kan gå precis hur som helst.. Försök se detta i bilder.. Jag -Banana- som inte ens kan vara i omöblerade rum utan att ta sönder mig själv eller något som i princip inte ens existerar i rummet- skall alltså in i ett klänningfodral och balansera i skor med klack..och detta bland en hel massa FOLK!! Lite jobbigt eftersom jag är folkskygg som ni vet..Kanske därför jag skall med..som rehab liksom.. ;)
Blev ganska förvånad då min chef frågade om jag ville hänga på, tror det var i chocken som jag svarade visst kan jag det.

Nu är det alltså knappa två dygn till detta spektakel och jag sitter med en klänning som jag måste sy in för att inte tappa den som en ridå, samt hitta en liten "bolero" (ja, jag vet att det låter tantigt OCH töntigt) men till den klänningen jag skall ha passar endast något litet, diskret..Jag hade en liten "bolerokofta" som jag köpte tillsammans med klänningen, men jag lånade ut detta set och fick endast tillbaka klänningen..
Riktigt ruttet!
Och nu är jag här utan något som passar så jag måste stressa fram något under morgondagen.

Men som alltid, så löser jag det på något sätt.


Gör om - gör rätt.. ge upp..?

Mmm.. så käns det allt för ofta nu.
Undrar ibland om min förbannade envishet tar över förståndet..men jag lever ganska mycket efter "ger man sig in i leken får man leken tåla" tänket. Kanske dumt..?!
Vad handlar detta mer specifikt om tänker du kanske nu..?
Träningen i boxen. Crossfit!

Helt ärligt så känner jag mig mer och mer som en pajas där bland alla dessa utövare.
Kraschar rakt ner i cementgolvet för att jag inte hade förstånd nog att låta bli monkey barsen. Det gjorde inte ont, men har blivit en snackis vad jag förstod igår. Hamnar gränsle i ett brett gummiband vilket nästan åker rakt upp i arslet och där hänger jag som en bebis i en jätteblöja liksom.. Får den förbannade bollus gigantus rakt i fejset när wall balls skall utövas..för att bara nämna något.. Och så pratar jag.. denna ruggiga sjukdom..

Ganska skrämmande att jag hela livet ansett mig vara ganska stark. Har alltid varit den "råstarka" bland mina vänner. Lite grabbig sådär. Inte rädd för att ta i eller smutsa ner mig. Men nu..oh lord..så kraftlös och klen jag är. Världens enklaste grejer, blir till giganstiska projekt. Och min koordination skall vi inte prata om.
Att mina korta, stumma ben kan ställa till det så mycket.
Därför börjar det så sakterliga komma upp ett mantra i skallen..
Gör om - Gör rätt - Ge upp

Snubbla på målsnöret..igen..

I min värld så är det fair play som gäller när det är tävlingar man deltar i.
Det för mig är lika självklart som att man snörar ett par joggingskor (om där inte är kardborrknäppning såklart..)
Tyvärr är detta inte lika självklart för alla. Trist!
Att vara en sådan principfast tävlingsmänniska som jag är kanske i andras ögon upplevs som att agera korkat, men det struntar jag i. Ett stort stycke faktiskt.

Igår blev jag än en gång varse om att "idiotförklaras" på grund av min principfasthet eftersom jag tackade nej till en weekend- resa.
Nu tänker du.."är du korkad eller, gratis resa till Prag och du hoppar..??!!"
Svaret är japp!

Tävlingen har pågått sedan 1/3 och avslutades i fredags. De fyra bästa i Sverige (med samma typ av tjänst som jag har) skulle få åka med. (plus ett antal fler från andra avdelningar) I fredags eftermiddag hade jag placering nummer tre. Men när resultatet kom ut igår hade jag halkat ner till plats nummer fem under helgen. Alltså precis utanför de som kvalat. Inget jag kan påverka, varken då eller nu, bara att gilla läget.
En av de fyra i topp avstod att resa så då blev det automatiskt jag som skulle åka med. Jag blev inte ens glad och tackade nej. Ansåg mig inte vara berättigad till detta då jag låg femma. För mig spelar det ingen roll om alla i topp hade tackat nej. Jag hade inte åkt ändå. De fyra bästa fick chansen, jag nådde inte dit.
Varför skulle jag då..eh..NEJ..!

Är det något jag verkligen ÄR bra på så är det att snubbla på mållinjen. Men någon skall ju göra det.