Undrar ibland om min förbannade envishet tar över förståndet..men jag lever ganska mycket efter "ger man sig in i leken får man leken tåla" tänket. Kanske dumt..?!
Vad handlar detta mer specifikt om tänker du kanske nu..?
Träningen i boxen. Crossfit!
Helt ärligt så känner jag mig mer och mer som en pajas där bland alla dessa utövare.
Kraschar rakt ner i cementgolvet för att jag inte hade förstånd nog att låta bli monkey barsen. Det gjorde inte ont, men har blivit en snackis vad jag förstod igår. Hamnar gränsle i ett brett gummiband vilket nästan åker rakt upp i arslet och där hänger jag som en bebis i en jätteblöja liksom.. Får den förbannade bollus gigantus rakt i fejset när wall balls skall utövas..för att bara nämna något.. Och så pratar jag.. denna ruggiga sjukdom..
Ganska skrämmande att jag hela livet ansett mig vara ganska stark. Har alltid varit den "råstarka" bland mina vänner. Lite grabbig sådär. Inte rädd för att ta i eller smutsa ner mig. Men nu..oh lord..så kraftlös och klen jag är. Världens enklaste grejer, blir till giganstiska projekt. Och min koordination skall vi inte prata om.
Att mina korta, stumma ben kan ställa till det så mycket.
Därför börjar det så sakterliga komma upp ett mantra i skallen..
Gör om - Gör rätt - Ge upp
