mental kollaps?

Det är ett bra tag sedan jag knåpade ihop något här.. Jag vet inte vad som hänt, men jag känner mig just nu slö, slapp och likgiltig, gjort ett bra tag faktiskt. Men som vanligt är jag bra på att spela teater.
Motivationen verkar long gone..och det gäller med allt!

Hann reflektera en hel del i bilen idag, över saker som händer omkring mig  och som har hänt. Märkligt att det till 99% är de mindre roliga sakerna som man kommer ihåg. Jag kan tex. inte komma ihåg när jag senast var genuint lycklig. Däremot minns jag när jag var ledsen sist, och varför.
(Japp, tro det eller ej, jag kan fälla en tår)

En viktig pusselbit tror jag handlar om pressen jag själv lägger på mina axlar.
Framför allt om jag får beröm, höjs eller får någon slags utmärkelse (inom jobbet eller privat) ökar jag pressen på mig själv.

Pressen att vilja leverera och prestera ännu bättre, och då i ett tempo som jag knappt hinner med i själv.
Pannben framåt, full fart!! Av erfarenhet vet jag att den taktiken inte fungerar, jag funkar bäst när jag får sköta mig själv i egen takt, och ber om hjälp om jag behöver. Vill inte framhävas som duktig och bra, när jag själv vet att så inte är fallet. Jag lever ju trots allt med mig själv, och har så gjort i många år..så jag har liksom tillgång till facit. Men det respekteras inte av min omgivning att jag är av den åsikten, så jag kör på..och PANG..stöter på patrull och tappar suget/motivationen/drivet och i många fall ger jag också upp.

Intressant i dessa samanhang, när inte jag -den "glada" Anna är i fas, då tror flertalet i min närhet att det är fel på just den, att jag har någon slags agg mot den och så vidare. Men det är ruggigt fel. Blir orolig av det då jag får intrycket att det finns allt för osäkra människor där ute. Osäkra på sig själva. Precis som jag..

En annan pusselbit är nog min "rädsla" av att våga lita på folk. Att våga öppna mig. Men har man, som jag, varit med om att ha blivit bränd alldeles för många gånger så blir jag mer reserverad, och vill helst inte låta någon lära känna mig på djupet. Tro mig, det händer fortfarande att folk jag trott mig kunna lita på bara "försvinner". Och det gör ju inte mig tryggare i att lita på folk..  Jag försöker hålla skenet uppe och vara vän med alla, men det är svårt att vara alla till lags.. Ett tips: äventyra aldrig min vänskap, för den kommer aldrig tillbaks om du en gång svikit mig!
Får ofta höra att jag inte tillåter att man "bryr sig om" mig, försöker sänka garden där också. Men det är inte lätt då jag oftast tror att det finns någon bakomliggande anledning..

Japp, det finns en hel uppsjö av motovations-videos och tänkvärda/kloka citat/ordspråk. Visst, jag ser och läser dem och de är väl bra många av dem, men jag kan inte ta dem till mig till fullo.

Jag förstår att många ser mig som a pain in the ass, en kall och hård tjej..men med dessa två pusselbitar så kanske du kan förstå mig bättre. Och jag försöker varje dag att bli bättre, men det är svårt!

Bla, bla, blaaa.. vad detta blev djupt.. men jag känner att jag måste skriva av mig. Lovar att återkomma snart med något roligare en annan gång.