Jag har nu lärt mig att känna skillnad på trötta muskler och smärta. Plötsligt kändes efterdyningarna av de tre stukade fingrarna (som jag lyckades åsamka mig för tre veckor sedan, på ett lördagspass.. ) som en fjärt i rymden för när det spränger och gör ont i ländryggen är det ingen latmask som knackar på, utan det är på riktigt. (Jag är ju under behandling av sjukgymnast sedan ett antal veckor tillbaka just för nedre ländryggen samt bröstryggen)
Allt kändes toppen första varvet och andra, hade ett bra tempo och kroppen verkade verkligen vara med på noterna. Men under tredje så började det krampa lite när jag sprang..lyssnade inte och bet ihop, fick plocka bort 5 kg från skivstången då min vänsterhand inte ville vara med mer under frivändningarna och när jag kom tillbaka efter ännu 400 m löpning kunde jag knappt göra squats och så kom det..pang!
Kunde inte lyfta stången..
 |
| Hero WOD tillägnad de 19 brandmän som omkom i den enorma branden i Californien iår HOTSHOTS 19 |
Känner mig som att jag sitter i skolbänken och frågar om jag kan få gå på toa när det börjar bli obekväma frågor på lektionen, sånna som jag inte kunde svaren på..
Jag vet ju att jag kan! Eller jag tror att jag kan..
Men skäms det gör jag, och arg så jag kokar inombords.
En del av mig tycker att jag borde lägga av med denna typ av träning och bara ägna mig åt att städa och prata i boxen..och en annan del pushar på, trycker fram mitt pannben och sätter mig på en enkelriktad väg..
Det är riktigt jobbigt att vara schizo..
Ligger nu på soffan och följer EM i fälttävlan direkt från Ribban i Malmö, samt får uppdateringar på Facebook om hur det går på Solid Open i Stockholm. Här snackar vi atleter av rang..både ryttare, hästar och CrossFit utövare..
Önskar jag hade kunnat vara på båda ställena idag.
Kan det vara så att de är grunden till allt ont..?
