Ännu en (två, tre..?) erfarenhet rikare

Jag agerar "portvakt".
Den som känner mig kan se på mina ögon att jag
har rysligt ont. 

Nu har det hunnit gå ett par dagar sedan jag skrev sist, anledningen till det är att jag faktiskt inte haft tid.
Så enkelt är det.

Helgen liksom bara susade iväg när jag hängde i Norrtälje under Roslagen Open. Men det var nära att jag inte kom dit över huvud taget. Det hade kunnat gå riktigt illa eftersom bromsarna på den bil jag har mycket tillfälligt slutade fungera i torsdags kväll. Så det var att ringa bärgningsbil och försöka dra i alla trådar jag kunde komma på samt kolla buss, tåg och flyg för att ta mig upp dit på fredagen.
Tack vare en fin vän så löste det sig bra. Jag kom fram i tid alldeles lagom till domargenomgången
kl 18:00 och kände mig glad att jag hade förmånen att ännu en gång få vara en del av ett team som delar ut no-reps, fist-bumps, tappar rösten, räknar reps och håller koll på tidtagaruret..

Lördag morgon vaknar jag med en rygg som inte var av denna värld. Fan! Fan! Fan!
Tar en promenad till arenan och ber till gudarna att det skall släppa..det känns lite bättre.. men efter att ha varit på golvet under första heatet så säger ryggen NO NO NO.
Och jag ställer mig istället vid in/utsläpp till call room och liksom agerar som en dörrvakt. Ingen publik eller atleter som just avslutat sitt heat fick gå den vägen.. Meeeen.. det var liksom inte någon som tog mig på allvar.. haha.. så jäkla knäckande.. Snacka om noll pondus. Jag växlade lite mellan att döma och att stå vid insläppet..men damn vad jag hade ont. Kändes som att jag typ hade sju knivar i ryggslutet som någon liksom vred åt olika håll. Samtidigt!

Jag tog mod till mig och ställde mig i kö hos Naprapat Landslaget som hade en monter bland övriga utställare. Den ilska och frustration samt smärta som krigade i min kropp denna lördag är inget jag vill att någon skall uppleva.. Jag kämpade emot för att inte det skulle komma tårar. Hur skulle det se ut liksom, med en rödgråten domare.. När det blev min tur att placera mig på britsen för att genomgå en behandling slog hjärtat extra fort. Jag vet att sånt där gör ont. Och det gjorde det!
Naprapaten gav mig rådet att gå hem, dricka mycket vatten, vila och jag fick absolut inte ens tänka tanken på att vara nere på arenagolvet och agera domare mer den dagen.

Åh vad arg jag var..ledsen och besviken. Jävla rygg! Jag höll mig i utställarområdet och "små-vaktade" montrar istället så kunde utställarna få chans att se lite av tävlingarna istället. Åka 60 mil för att vakna med en rygg som behövde amputeras samt en t-shirt som var aningens för stor. En jättefin domartröja som inte var röd, så det var riktigt bra.

Kvällen avslutades på en köttrestaurang i 'stan'.. Jag hängde med ett par vänner och käkade råbiff. Hamburgare var det som egentligen skulle intas, men de var slut (?) Haha.. Norrtälje hade nog inte förberett sig tillräckligt väl på att det skulle komma 350 köttätande CrossFit atleter..
Efter den middagen sov jag som den prinsessa jag är. Vaknade på söndagsmorgonen utan smärta.. i ländryggen...nu hade det flyttat uppåt.. Men det kändes ok. Jag dömde och tog ännu en behandling hos Naprapat Landslaget i förebyggande syfte liksom.. Grymma människor!
Jag älskar den smärtan på något konstigt sätt..

Dagen flöt på och jag hade turen att jag fick åka med två Varbergskillar direkt efter finalen. Så jäkla skönt att det löste sig så bra. Hur underbart som helst att komma hem och parkera i min egen säng. Även om det kändes tomt ändå på något sätt. Men så är det alltid.

Åkte till boxen idag på förmiddagen. Eftersom ryggen bråkar så hade jag bestämt mig att inte påfresta den och istället lyckas med något jag aldrig gjort förut. Så jag tog mig an repklättring utan ben.
Lite korkat kanske efter 4 x 10 / arm strikta pressar med KB, 5 x 10 ringrodd, 5 x 3 strikta pullups och 5 x 10 strikta push-ups.. Det blev bara 3 repklättring och inte så högt, mina armar var trötta och golvet hårt om jag skulle ramla ner..

Men oavsett så LYCKADES jag! Härlig känsla det där.

Nu ska husmor (jag) laga mat.. Eftersom det var Mårten Gås igår så blir det helstekt kyckling med alla tillbehör här ikväll. Ska bli rysligt gott. Fågeln ligger redan i ugnen, fylld med clementin, katrinplommon och äpple. Detta kommer serveras med en gräddig sås, röd- och brysselkål, kokt potatis och gelé.

Mmmmm

lördag igen..

Tycker det verkar som att veckan har krymt..min veckocykel är måndag, tisdag, fredag..wroooom..fort går det. Men det beror la på att man har saker att göra så att man ej hinner reflektera att dagarna bara rinner iväg. Ganska skrämmande på sätt och vis, att man inte stannar upp och reflekterar mer.

Hur som haver, idag är det lördag och det betyder ledig dag. Haha..ledig från jobbet ja, nu är det trädgård och hästar som hägrar. Gick och la mig riktigt tidigt igår då jag i princip såg i kors redan kvart över nio på kvällen. Däckade innan jag hann tänka "kudde" och vaknade strax innan kl sex imorse, grymt trött i ryggen idag.. MÅSTE börja röra mer på mig!! Knakar som en gammal knarrig trätrappa när jag sträcker på mig..Helt sjukt vad man tappar då man pausar med träning, men det har liksom inte varit prio ett sista tiden. Tidigare har jag ju cyklat ca 2 mil om dagen, eller promenerat 1 ½ timme / sprungit 5-6 kilometer.. och så givetvis hästarna. Men sista tiden har det mest blivit att mocka och skritta ut. Stallet ligger så dumt till för att ta cykel samt att det har varit ont om tid då jag haft så mycket annat.. :(

Kan tänka mig att denna trappa knarrar lika mycket som min rygg då jag sträcker på mig :)

Att behöva köra till stallet är något som jag börjar bli lätt trött på... ca 15 min dit och givetvis samma tid hem igen..alltså 30 minuter i att bara köra.. sen tar det ju tid där också, vilket jag tycker om såklart, men så härligt att ha eget ställe en dag!! Det är ett av mina mål jag har kvar att uppnå i livet!

Tänk om min gammelmorfar, Kristoffer Gyllenstierna, fortfarande varit i livet..då kanse detta hade varit mitt och mina hästars hem