När paniken infinner sig..

Ja du vet sådär när blodet nästan fryser till is, du börjar kallsvettas, det är synax error i huvet och du skriker rakt ut: MEN VAFFAN ÄR DET SOM HÄNDER??!! Precis så..

Min morgon började så.. Allt.. precis ALLT gick åt pipan. Ganska skickligt ändå att lyckas med att misslyckas så många gånger på rad.. haha.. Du som känner mig vet att det är inte jätteovanligt i mitt liv, även om det var ett tag sedan. I still got it liksom.

Men den känslan jag beskriver i början uppstod när jag kommer på att jag håller på att koka morotsbitar (för att göra puré till gammelkattan som har lite trubbel med magen) och jag liksom hör hur de kokat torrt och kastrullen liksom nästan hoppar på plattan.
Jag går ut i köket för att fylla i mer vatten och fortsätta att koka dem, då jag liksom stöter i termoskannan i kaffebryggaren som flyttar sig ut från maskinen och ned mot golvet..i samma ögonblick försöker jag fånga den med samma hand som jag håller kastrullen med morotslantarna i..

Det gick sådär.

Att det är så mycket glas i en termos visste jag inte.. men det hörde jag samtidigt som kannan träffade golvet och morotsslantarna träffade tak och skåpsluckor. När jag lyfte upp den så lät det ungefär som att jag hade en slush-puppie i behållaren. Och så tänkte jag, phew..så skönt. Jag fick ju en extrakanna till bryggaren. Började leta där jag trodde jag hade den. Efter utrensning av tomma kartonger och annat krafs i mitt 'dåliga-samvete-rum' (ett pyttelitet med typ proppskåp och annat) inser jag att det inte finns någon extra kanna här.. Jag började leta efter info i mitt huvud.. "inte har väl jag redan använt extrakannan" och så började jag tvivla på mitt minne..

Tro det eller ej, i sista skåpet jag tittade, på en helt annan plats (givetvis den mest självklara platsen) i huset stod kartongen med den oanvända termosen. Till och med bruksanvisningen till bryggaren hade jag lagt där.

Jag må vara jäkligt virrig, klumpig och glömsk, men ibland så har jag faktiskt tänkt till så jag nästan blir gråtfärdig av lycka.

Passar också på att önska en Happy Thanksgiving dagen till ära.

Peace Out

Härligt häng i Jönköping

Igår hade jag glädjen av att få deltaga på Södra Wättern CrossFit ettårs jubileum.
Vilka härliga människor och vilken härlig box! CrossFit community big time!
Det genomfördes en slags teamtävling uppdelad på 10 4-mannalag och 4 workouts. Givetvis var jag med i ett av lagen. Såhär i efterhand så kan jag tycka att det var ett dumt beslut. Efter noll träning på två veckor pga ofrivillig vila så var inte kroppen speciellt fräsch. Det känns verkligen i kroppen idag. Ja, ja… man lär sig alltid något varje dag.

Strax efter tävlingen var klar så byggdes boxen om och små bord med dukar och levande ljus dök upp och en buffé dukades fram. God mat som passade alla. Så var festen igång. Det åts, pratades, och festades. Verkligen en jätteskön stämning.

Hemresan blev också en upplevelse.. Götapetter.. Jag träffade på stormen Katja, vilket jag nu i efterhand förstår. Men då gjorde jag det inte. Jag hade faktiskt inte en aning. Undrade bara varför grenar kom flygande och löv virvlade runt.. regnet som verkligen vräkte ner periodvis var så brutalt att jag fick chansa vart vägen var liksom. Ibland fick jag bara stå still och vänta ut vädret lite. När jag typ kört 40 min började jag inse att jag fortfarande hade jättelångt kvar och funderade på att vända och krascha på någons soffa, men den andra rösten jag har i huvudet pushade mig framåt och hemåt.
Och det var nog bra.

Jag kom hem levandes efter mycket kämpande..och möttes av ett kaos. Fönstret som jag brukar hålla öppet för katterna när jag inte är hemma på längre stunder hade blåst upp och allt i anslutning till det rummet var huller om buller. Ja, kaos. Fick mecka i ordning så gott det gick, inventerade vettskrämda katter och gick sedan upp och la mig.

Men det gick ju för tusan inte att sova. Det ven och visslades, skakade och mullrade. Jag målade upp bilder i huvudet att jag 1. Antingen skulle vakna nedcabbat, alltså att taket blåst bort. 2. Ha tvärdrag på ovanvåningen iom att fönstren blåst ut 3. Att hela huset skulle rasa ihop som ett korthus.
Nu hände inget av detta.
Det var bara den stackars björk jag har utanför köksfönstret som blivit halv.

Ännu en (två, tre..?) erfarenhet rikare

Jag agerar "portvakt".
Den som känner mig kan se på mina ögon att jag
har rysligt ont. 

Nu har det hunnit gå ett par dagar sedan jag skrev sist, anledningen till det är att jag faktiskt inte haft tid.
Så enkelt är det.

Helgen liksom bara susade iväg när jag hängde i Norrtälje under Roslagen Open. Men det var nära att jag inte kom dit över huvud taget. Det hade kunnat gå riktigt illa eftersom bromsarna på den bil jag har mycket tillfälligt slutade fungera i torsdags kväll. Så det var att ringa bärgningsbil och försöka dra i alla trådar jag kunde komma på samt kolla buss, tåg och flyg för att ta mig upp dit på fredagen.
Tack vare en fin vän så löste det sig bra. Jag kom fram i tid alldeles lagom till domargenomgången
kl 18:00 och kände mig glad att jag hade förmånen att ännu en gång få vara en del av ett team som delar ut no-reps, fist-bumps, tappar rösten, räknar reps och håller koll på tidtagaruret..

Lördag morgon vaknar jag med en rygg som inte var av denna värld. Fan! Fan! Fan!
Tar en promenad till arenan och ber till gudarna att det skall släppa..det känns lite bättre.. men efter att ha varit på golvet under första heatet så säger ryggen NO NO NO.
Och jag ställer mig istället vid in/utsläpp till call room och liksom agerar som en dörrvakt. Ingen publik eller atleter som just avslutat sitt heat fick gå den vägen.. Meeeen.. det var liksom inte någon som tog mig på allvar.. haha.. så jäkla knäckande.. Snacka om noll pondus. Jag växlade lite mellan att döma och att stå vid insläppet..men damn vad jag hade ont. Kändes som att jag typ hade sju knivar i ryggslutet som någon liksom vred åt olika håll. Samtidigt!

Jag tog mod till mig och ställde mig i kö hos Naprapat Landslaget som hade en monter bland övriga utställare. Den ilska och frustration samt smärta som krigade i min kropp denna lördag är inget jag vill att någon skall uppleva.. Jag kämpade emot för att inte det skulle komma tårar. Hur skulle det se ut liksom, med en rödgråten domare.. När det blev min tur att placera mig på britsen för att genomgå en behandling slog hjärtat extra fort. Jag vet att sånt där gör ont. Och det gjorde det!
Naprapaten gav mig rådet att gå hem, dricka mycket vatten, vila och jag fick absolut inte ens tänka tanken på att vara nere på arenagolvet och agera domare mer den dagen.

Åh vad arg jag var..ledsen och besviken. Jävla rygg! Jag höll mig i utställarområdet och "små-vaktade" montrar istället så kunde utställarna få chans att se lite av tävlingarna istället. Åka 60 mil för att vakna med en rygg som behövde amputeras samt en t-shirt som var aningens för stor. En jättefin domartröja som inte var röd, så det var riktigt bra.

Kvällen avslutades på en köttrestaurang i 'stan'.. Jag hängde med ett par vänner och käkade råbiff. Hamburgare var det som egentligen skulle intas, men de var slut (?) Haha.. Norrtälje hade nog inte förberett sig tillräckligt väl på att det skulle komma 350 köttätande CrossFit atleter..
Efter den middagen sov jag som den prinsessa jag är. Vaknade på söndagsmorgonen utan smärta.. i ländryggen...nu hade det flyttat uppåt.. Men det kändes ok. Jag dömde och tog ännu en behandling hos Naprapat Landslaget i förebyggande syfte liksom.. Grymma människor!
Jag älskar den smärtan på något konstigt sätt..

Dagen flöt på och jag hade turen att jag fick åka med två Varbergskillar direkt efter finalen. Så jäkla skönt att det löste sig så bra. Hur underbart som helst att komma hem och parkera i min egen säng. Även om det kändes tomt ändå på något sätt. Men så är det alltid.

Åkte till boxen idag på förmiddagen. Eftersom ryggen bråkar så hade jag bestämt mig att inte påfresta den och istället lyckas med något jag aldrig gjort förut. Så jag tog mig an repklättring utan ben.
Lite korkat kanske efter 4 x 10 / arm strikta pressar med KB, 5 x 10 ringrodd, 5 x 3 strikta pullups och 5 x 10 strikta push-ups.. Det blev bara 3 repklättring och inte så högt, mina armar var trötta och golvet hårt om jag skulle ramla ner..

Men oavsett så LYCKADES jag! Härlig känsla det där.

Nu ska husmor (jag) laga mat.. Eftersom det var Mårten Gås igår så blir det helstekt kyckling med alla tillbehör här ikväll. Ska bli rysligt gott. Fågeln ligger redan i ugnen, fylld med clementin, katrinplommon och äpple. Detta kommer serveras med en gräddig sås, röd- och brysselkål, kokt potatis och gelé.

Mmmmm