Ordbajseri från ett litet hus på en åker

Ja, troligtvis är det så det kommer bli. Jag har inget vettigt att skriva ner, det har jag iofs inte så ofta men jag gör ett tappert försök att få till åtminstone ett par rader. Jag liksom bara sitter full med energi som bara bubblar i kroppen och vill ut, och då jag inte riktigt har lyckats strukturera upp var i all kaos jag ska börja så får det bli här..sittandes vid köksbordet med en härligt utsikt utanför fönstret och en stor balja kaffe. Här sitter jag ofta tittar ut och drömmer mig bort..tills några av katterna ryker ihop eller kräks så jag liksom kommer ut ur drömvärlden..

Nu är snart lunchtimmen över, och jag har inte ens kommit till att tänka mat, även om jag varit och tränat i boxen i förmiddags. Jag är slarvig med det där. Jätteslarvig.
Men jag är fortfarande proppmätt efter middagen igår. Riktigt god söndagsmiddag fixade jag till oss. Torskrygg med bacon, soltorkade tomater och rödlök samt krossad potatis i ugn med osttäcke.

Gissa om vi blev propp. Inget vin och ingen efterrätt. Sånt får det vara slut med.. skitjobbigt vad jag lägger på mig under hösten.. blä. Iofs ett I-lands problem..att kunna äta sig mätt varje dag. 

(även om jag inte äter varje dag..eller jo, men inte så mycket.. )

Härligt med måndag, ny vecka och ny månad.. även om jag låg vaken lite väl mycket tiiiiiidigt i morse (chockad att jag lyckats blogga utan ett enda stavfel, fick till och med ihop en text... ) så är jag pigg och glad och ser fram emot nästa vecka då jag kan börja töja gränser med min kropp.. utmana mina vadmuskler och mina axlar.. sjukt trött på att behöva safe:a bara för att jag behöver vara hel när jag är ute och dömer.. och nu till helgen blir det årets sista tävling jag skall medverka vid..sen så har jag ett par månader att typ träna, på riktigt! Nu vill jag bli stark.
Haha..hittade bilden som togs efter jag varit och provat på CrossFit första gången.. 121 veckor sedan.. Jo, det har nog hänt en del med mig och min kropp. Jag har gått upp i vikt.. men framförallt så mår jag bra så mycket bättre i huvudet. Jag får ju ångest när jag ser den bilden egentligen, för då minns jag vilket jäkla arbetstempo jag höll, stressnivån var på max och min kosthållning var under all kritik .. men det var också det jobbet som fick mig att lämna min barndoms-stad och flytta hit upp till huset på åkern..och hade jag inte gjort det så hade jag aldrig hittat denna sporten och framför allt inte träffat alla härliga människor som jag lärt känna genom dessa åren.
Inget ont som inte har något gott med sig!

Nu ska jag gå ut och rädda mitt stora äppelträd innan det knäcks.. Mission #1 idag!