Magsår??

Det tror jag att jag får vilken sekund som helst, eller hjärtsnurp. Katter, jag säger bara katter!! Och ändå så har jag skaffat en liten ny, vilken kommer utsätta mig för denna typen av terror i många år framöver. Ja, jag är nog dum i huvet, eller så är jag helt enkelt addicted till djur!

Vad är det nu som hänt? Inte nog med upplevelsen med Frasse i onsdagskväll (han verkar ha repat sig ganska hyggligt..keep my fingers crossed)
då "försvinner" Lilla Gymman i ett par timmar nu på morgonen.. Hon brukar alltid parkera på exakt samma ställe så det bara är att gå ut och plocka in henne, men inte imorse.
Jag såg ju hur typ räven plockat henne, eller en (mycket stark) rovfågel. Gick ut i linne och gummistövlar och kallade, men inte ett ljud någonstans. Min förkylning kändes sådär viktig liksom..
Men så kom hon som ett skott in genom ytterdörren, rundade hörnet till köket så det nästan slog gnistor om tassarna och slök maten i ett huj.
Undrar var hon hållt hus?

Så snälla pälsbollar, håll er i skinnet nu så jag kan börja andas!

Epilepsianfall??!

"Hoppas" att det "bara" är det..
Oh lord.. skulle aldrig ens önska att  min värsta ovän skulle få bevittna sitt  djur genomgå det som jag nu ikväll fått ta mig igenom. Allt annat blev liksom ytterst oviktigt..
Ganska tacksam att jag har lugnet och lyssnar till magkänslan..även om jag ringde veterinär, mamma och i princip var övertygad om att Frasse skulle lämna in för gott ikväll, i mitt knä..

Att se en av sina ögonstenar helt tappa kontrollen, ligga och flämta som en hund, bukandas häftigt, dregla samt bli stel i bakbenen och typ "cykla" är verkligen ingen höjdare.. Så hjälplös jag kände mig.. tänk om han kunde talat om för mig vad felet var..

Nu har han fått vila i fred på ett svalt ställe han valde själv på ovanvåningen, ätit lite kokt torsk, druckit vatten samt gått på lådan, och det är ju bra tecken. Oj hoppsan.. nu är han här och provklöser på nya katträdet.. Men tro mig när jag skriver att jag inte kommer sova så mycket i natt..

Märkligt det där med magkänsla..har haft en konstig virvel i solar plexus hela dagen, typ känt mig nervös men inte vetat varför. Nu vet jag!

Frasse, älskade katt, nu ser du till att hänga i ett par tio år till, ok?

Rullande soptipp..?

Från och med idag så skall jag sluta be om ursäkt över att min bli är lite småstökig på fredagen, om någon skulle åka med. Men efter att ha skådat detta ekipage, parkerat mitt på Ikeas parkering givetvis nära entrén skall jag börja tänka om..

Så klart var jag tvungen att ta en bild, vilken jag tog på språng...därav bildkvalitén.

12 veckor, redan mördare..

Japp, idag var det dagen D eller snarare kvällen K för min lilla ulliga, gulliga, tussiga Pussla. Lika plötsligt som jag öppnade ytterdörren, lika snabbt stod hon där med en livs levande, nej, dödsskrikande snart mördade padda i munnen...

Det kan ha varit en groda också, med tanke på hur litet huvud hon har så blev varelsen liksom större. Ja, skall jag vara ärlig så tittade jag inte så noga utan stängde dörren..

Tro mig när jag säger att jag drog igen dörren extremt snabbt samtidigt som jag berömmer henne inifrån och kikar ut genom ena köksfönstret..
Efter ca 15 minuter öppnar jag dörren försiktigt, försiktigt.. Ett litet lurvigt huvud tittar fram med raklödder (såg ut så..) runt hela nosen och munnen och har bråttom in.. Och jag förstår varför..
Flera små skummiga pölar fick jag svabba upp...
Hoppas hon lärt sig sin läxa nu, grodpaddor är INTE okej! Att bli mördare vid den åldern är verkligen inte heller okej... Jag börjar ana vad jag har framför mig.. Får nog köpa munkorg åt henne imorgon!

Jo men jättenormalt..?!

Att gå upp halv fem en söndagsmorgon!! Men är man, som jag, mer tidsinställd än en väckarklocka så vaknar man samma tid varje dag. Och då vi ställde tillbaka tiden en timme i natt så gjorde ju det att klockan var just halv fem när jag vaknade och gick upp..
HAHAAA..jag vet ju vem som kommer sitta och skela vid åtta ikväll.

Nu skall jag gå och väcka tuppen!

Sova sova säng...

Detta måste vara det bästa på hela dagen, att krypa ner under rena lakan i världens goaste säng. Tack Norge :)

Nu skall jag se till att sova ikapp min energi som jag förlorat under helgen och hoppas vakna som en nyutsprungen ros imorgon bitti!

..känns iofs som ett ganska omöjligt uppdrag just nu då jag har en liten rabiessmittad pälsboll på 11 veckor som inte gör annat än att testa "kanonkulan" från olika höjder, rakt ner i täcket och då gärna med mig som trampolin...

Hur tolkar jag nu detta..?

Försöker "catcha up" tv-programmen jag missat de senaste dagarna (veckor..år..?!) Thank God för alla play-kanaler. Och så plötsligt blir jag sådär sjukt fikasugen. Tassar ut i köket, öppnar frysen..bombsäker på att jag hade jordgubbsbullar kvar, men icke.. :(

Hittade en påse rabarber/jordgubb/citronmuffins..hahaa tänkte jag. Toppen!
Värmer dem i ugnen för att minimera gummikonsistensen som kan bli av hysteriskt tinande i micro och så sätter jag på en kanna vatten till teet. Doften av "nybakat" sprider sig i köket.

Häller upp vatten över mitt vita te med granatäpple i ett stort glas, tar de två små muffinsbullarna med mig och sätter mig i soffan. Fortsätter se en bit till på den nya danska serien på tv4 (riktigt bra) "Den som dräper" och börjar pilla bort bullpappret. Pussla kryper upp på min mage och lägger sig knorrande på plats.
Shit så mysigt jag har det, tänker jag.

Massa ljus, bra serie, mjukiskläder, filt, knorrande katt, te och så varma muffins..öppnar munnen och för bullen mot munnen utan att släppa fokus från tv-serien..tar en tugga och...

DILL!!

Bulljävlen smakar dill!! Trots dubbla påsar, samt att de ej legat i samma utrymme så har den satans lilla muffinsbullen dragit åt sig smaken av min dill!

Får väl se det som ett tydligt tecken från ovan att jag bör beakta de där sju (?) dödssynderna..haha.. frosseri va? Eller..?

En god kryddväxt..dock ej i fikabullar..