Så kom den dagen jag önskade aldrig skulle inträffa, någonsin...

Frasse 24/4 -98 --- 6/11-11

12:46 idag tog Frasse sitt sista andetag..

Han fick ännu ett anfall och kämpade på i nästan 20 minuter, hyperventilerandes, dreglandes, krampandes, kräkandes.. och så jag bredvid, klappandes och lugnt pratande.. Tror vi förflyttade oss runt hela nedervåningen i etapper tills han visade att han ville upp för trappan, så jag bar upp honom och han gick in under sängen och la sig..lika flämtande och dreglande..Jag ringer veterinär för att höra om han skulle kunna tänka sig att komma hit..Då hör jag ett märkligt ylande från Frasse..sen tog det slut..

Min älskade första katt, ingen kommer någonsin bli som han var. Och så många avtryck han gjort hos folk i min omgivning. Alla minns Frasse..aka Fraz..Tuppis..Pluppen..Frasier..Burr..Burrbaren..Torktumlar-Frasse..aso.. Det är tomt! Jättetomt!! Och detta kommer ta tid för mig att bearbeta...

Den 24 april -98 kommer hans mamma, Gittan, till mig på morgonen i stallet och visar att hon är smal..hon leder mig till stället där hon lagt sina allra första kattungar..Sex stycken små blinda varelser nedbäddade i en håla ute i gödselstacken. Vilken känsla det var att få uppleva det.. Även Frasses mamma var speciell.

Sista året har han fått leva riktigt kattliv och vara ute och busa och jaga, och jag hade hoppats på att han skulle få vara med och uppleva detta långt framöver...men så blev det inte..

En halvtimme innan anfallet han fick idag var vi ute och busade. Han jagade löv, kissade i trädgårdslandet, käkade gräs, väste åt Pussla.. Gick sen in, käka lite skinka, drack vatten klöste på katträdet och gick och la sig på toa golvet. Precis som vanligt...

 Oj vad tungt det är att skriva nu.. jag lämnar det här...

Nu är de återförenade igen..Frasse & Tarzan







Magsår??

Det tror jag att jag får vilken sekund som helst, eller hjärtsnurp. Katter, jag säger bara katter!! Och ändå så har jag skaffat en liten ny, vilken kommer utsätta mig för denna typen av terror i många år framöver. Ja, jag är nog dum i huvet, eller så är jag helt enkelt addicted till djur!

Vad är det nu som hänt? Inte nog med upplevelsen med Frasse i onsdagskväll (han verkar ha repat sig ganska hyggligt..keep my fingers crossed)
då "försvinner" Lilla Gymman i ett par timmar nu på morgonen.. Hon brukar alltid parkera på exakt samma ställe så det bara är att gå ut och plocka in henne, men inte imorse.
Jag såg ju hur typ räven plockat henne, eller en (mycket stark) rovfågel. Gick ut i linne och gummistövlar och kallade, men inte ett ljud någonstans. Min förkylning kändes sådär viktig liksom..
Men så kom hon som ett skott in genom ytterdörren, rundade hörnet till köket så det nästan slog gnistor om tassarna och slök maten i ett huj.
Undrar var hon hållt hus?

Så snälla pälsbollar, håll er i skinnet nu så jag kan börja andas!

Epilepsianfall??!

"Hoppas" att det "bara" är det..
Oh lord.. skulle aldrig ens önska att  min värsta ovän skulle få bevittna sitt  djur genomgå det som jag nu ikväll fått ta mig igenom. Allt annat blev liksom ytterst oviktigt..
Ganska tacksam att jag har lugnet och lyssnar till magkänslan..även om jag ringde veterinär, mamma och i princip var övertygad om att Frasse skulle lämna in för gott ikväll, i mitt knä..

Att se en av sina ögonstenar helt tappa kontrollen, ligga och flämta som en hund, bukandas häftigt, dregla samt bli stel i bakbenen och typ "cykla" är verkligen ingen höjdare.. Så hjälplös jag kände mig.. tänk om han kunde talat om för mig vad felet var..

Nu har han fått vila i fred på ett svalt ställe han valde själv på ovanvåningen, ätit lite kokt torsk, druckit vatten samt gått på lådan, och det är ju bra tecken. Oj hoppsan.. nu är han här och provklöser på nya katträdet.. Men tro mig när jag skriver att jag inte kommer sova så mycket i natt..

Märkligt det där med magkänsla..har haft en konstig virvel i solar plexus hela dagen, typ känt mig nervös men inte vetat varför. Nu vet jag!

Frasse, älskade katt, nu ser du till att hänga i ett par tio år till, ok?

Rullande soptipp..?

Från och med idag så skall jag sluta be om ursäkt över att min bli är lite småstökig på fredagen, om någon skulle åka med. Men efter att ha skådat detta ekipage, parkerat mitt på Ikeas parkering givetvis nära entrén skall jag börja tänka om..

Så klart var jag tvungen att ta en bild, vilken jag tog på språng...därav bildkvalitén.

12 veckor, redan mördare..

Japp, idag var det dagen D eller snarare kvällen K för min lilla ulliga, gulliga, tussiga Pussla. Lika plötsligt som jag öppnade ytterdörren, lika snabbt stod hon där med en livs levande, nej, dödsskrikande snart mördade padda i munnen...

Det kan ha varit en groda också, med tanke på hur litet huvud hon har så blev varelsen liksom större. Ja, skall jag vara ärlig så tittade jag inte så noga utan stängde dörren..

Tro mig när jag säger att jag drog igen dörren extremt snabbt samtidigt som jag berömmer henne inifrån och kikar ut genom ena köksfönstret..
Efter ca 15 minuter öppnar jag dörren försiktigt, försiktigt.. Ett litet lurvigt huvud tittar fram med raklödder (såg ut så..) runt hela nosen och munnen och har bråttom in.. Och jag förstår varför..
Flera små skummiga pölar fick jag svabba upp...
Hoppas hon lärt sig sin läxa nu, grodpaddor är INTE okej! Att bli mördare vid den åldern är verkligen inte heller okej... Jag börjar ana vad jag har framför mig.. Får nog köpa munkorg åt henne imorgon!

Jo men jättenormalt..?!

Att gå upp halv fem en söndagsmorgon!! Men är man, som jag, mer tidsinställd än en väckarklocka så vaknar man samma tid varje dag. Och då vi ställde tillbaka tiden en timme i natt så gjorde ju det att klockan var just halv fem när jag vaknade och gick upp..
HAHAAA..jag vet ju vem som kommer sitta och skela vid åtta ikväll.

Nu skall jag gå och väcka tuppen!

Sova sova säng...

Detta måste vara det bästa på hela dagen, att krypa ner under rena lakan i världens goaste säng. Tack Norge :)

Nu skall jag se till att sova ikapp min energi som jag förlorat under helgen och hoppas vakna som en nyutsprungen ros imorgon bitti!

..känns iofs som ett ganska omöjligt uppdrag just nu då jag har en liten rabiessmittad pälsboll på 11 veckor som inte gör annat än att testa "kanonkulan" från olika höjder, rakt ner i täcket och då gärna med mig som trampolin...