bestämde mig för att ta fram blå-faran och cykla till stallet idag, så underbart väder!!
hittade nyckeln, mäkta impregnerad (imponerad..men roligare att byta ut ord ibland) att jag fann den lilla silvriga mojengen på första försöket liksom. och låset gick upp som aldrig förr..toppen!!
luften i däcken var sådär..men what the hell..satte mig på den småspruckna sadeln och började trampa på.. jeeeeeeesssessss så trögt det var..haha..det var inte bara på grund av lite luft, fler faktorer samverkade, och som grädde på moset, mina benmuskler..att där inte heller fanns några bromsar gjorde ju resan lite mer spännande..
väl framme var jag trött.. men gjorde det jag skulle..och fick en snille blixt!! finns ju för tusan en mekanisk verkstad bredvid stallet..knallade in där. hittade en långhårig man uppe på ett lastbilstak, blinkade med mina blå och fick så hjälp med att fylla i luft, spänt stänkskärmarna och justerat bromsarna, så nuu sååå.... wrooooooom
i år tänker jag investera i en ny cykel, tycker denna blå gjort sitt nu..har ju nästan 10 år på nacken (styret) vet redan vad för cykel jag skall ha, ganska snygg eller hur?
| kanske skall jag försöka få tag på en med mindre turkos och mer brunt. tror det blir finare :) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar