Har haft en ruskigt jobbig känsla i kroppen ett par dagar, inte riktigt kunnat varva ner, men har inte gjort någon större grej av det. Så igår kväll hade jag hög puls, lite jobbigt att andas och kände mig yr i kombination med denna känsla.
Ganska obehagligt på sätt och vis då pappa gick bort pang-bom pga hjärtat.. La mig på soffan och slökollade på tv.. och när jag skulle gå ut i köket och släcka för att sedemera krypa till kojs, även om jag inte riktigt hade någon trötthet alls i kroppen, så kom det.
Det där märkliga susandet i öronen som jag minns från då jag svimmade på ICA förra året uppstod, det började svartna för ögonen och min balans var väl sådär..
Blev tvungen att sätta mig ner på golvet och luta mig mot skåpen. Lyckades få tag på en gammal kanelbulle som jag sakta men säkert petade i mig.. Socker! Ljudet började försvinna i öronen och jag tog mig upp och lyckades nå sängen där jag la mig och undrade vad tusan det var som hände..
Och nu när klockan ringde och jag vaknade kände jag mig nästan helt apatisk. Orkade inte ens gosa med lilla Pussla. Jag låg liksom bara helt still, vaken fast ändå inte..
Nu sitter jag här med kaffe och försöker samla ihop mig inför dagens första möte.
Känns ju sådär att behandla massa pengar när jag känner mig som en stor gröthjärna just nu..
 |
| Jag tycker verkligen inte att jag stressar, men tydligen tycker min kropp det... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar