Idag har det stormat rejält och jag vet faktiskt inte om skutan kommer nå land någonsin igen.. Käns nästan konstigt och lite tomt. Men det är väl så livet är. Det går upp och det går ner och det går fram och det går bak.
Haft en bra morgon/förmiddag med häst och stall samt eftermiddag med långpromenad längs stranden. Fått uppleva ställen av denna stad jag aldrig gjort. Jag har liksom aldrig brytt mig. Jag bor här, och det är typ allt. Har svårt att bli för fast och rotad på en och samma plats och det är nog därför jag inte riktigt tagit mig i kragen och promenerat runt och utforskat. Kan det vara så att jag är på väg här ifrån?
Nåväl, promenadpolaren är en grym person. Vi har så mycket att prata om och förstår varandra. Och det är ju bra, även om jag knappt förstår mig själv..
Men det känns bra att kunna ventilera saker som jag funderar på.
Förresten, vad tiden rusar.. Idag är det en vecka sedan mitt liv kunde gått åt pipan och jag fick lösa ny transport till Norrtälje.
[spontant inlägg utan någon eftertanke]
Jag hoppas på att morgondagen blir en fantastisk dag, jag ska göra mitt bästa att det ska bli så bra som det bara går, men då gäller det också att jag kommer kunna somna. Typ nu.
Men det kommer bli svårt, fortfarande åksjuk..