Ja, den kompareringsformen kanske borde läggas till i formläran av adjektiv.
Fan, åter igen så har jag ställt mig frågan vad det är jag gett mig in på..
I åtta fall av tio känns det inte som att det är min tekopp alls.. Riktigt tröttsamt och jag har så svårt att tackla misslyckanden så det liknar inget.
Blir ungefär som en femåring som luktar kiss och inte får det som den pekar på i leksaksaffären, ja då fattar du va? Samtidigt som jag blir på det sättet, lika snabbt skäms jag över mitt beteende.
Hallåååå liksom.. tant är ju faktiskt..ehm.. en klen tant!
Det som i någons ögon är ett litet hinder längs vägens gång, kan för mig vara världens största problem, och det är inte ok. Inte alls faktiskt.
Sitter här hemma och är fortfarande irriterad.. Första gången sedan jag började med denna träningsform som jag har brutit och åkt hem innan allt var slut.
BLÄÄÄÄÄ!!
Positivt dock att jag slipper baka.. hade tänkt göra en smarrig äppelpaj som jag skulle unnat mig efter stallet ikväll för att "gotta till det" efter en dag full av träning, energi och motivation.. Men då det bara blir stallet så vad har jag då för anledning att unna mig sånt?
Per Elofssons "bryt ihop-kom igen" rungar i huvudet..men nu såhär i efterhand så kom han aldrig tillbaka va?
