Andras glädje får mig att må bra och bli kreativ.

Ja, så är det. 

När personer i min vänskapskrets aktivt jobbar på att må bättre och det resulterar i ett glatt humör och att bitar faller på plats. Då blir jag glad. Och så blir jag otroligt effektiv och fylld av energi.
Jag hoppas att humöret håller i sig för jag behöver verkligen detta.

Bara för att nämna lite så har jag fått så många saker gjorda som liksom bara flyttats fram hela tiden. Varför kan jag undra. Sakerna har ju gått så snabbt att få klart. Så innan lunch idag så hade jag hunnit med att tvätta ytterdörren, göra en ny dörrkrans, sopa rent stenplattorna, tvätta, vädra mattor, cykla och handla, putsa köksfönstren på insidan, lägga upp ett par byxor, sy i ny resår i ett par tights som blivit för stora.. Samtidigt som detta så har jag gått bananas i köket med att baka. Hittat på en egen variant på äppelpaj. Det får bli nästa inlägg och visa dem..om det blir något bra av dem.

Så, nu är det kaffe, en klapp på axeln och några djupa andetag innan period två av dagen ska dra igång.

Invalido

Det är farligt att vila från träningen. Jag skulle ju bara ta en lite mindre ’time-out’ då jag länge känt mig trött och ha dåligt flås.. men att det skulle bli såhär hade jag ju aldrig trott. 

Jag har varit i princip stelopererad. Knappt kunnat röra mig. Värk i axlar och bröstrygg. Visserligen så löste jag värken i min axel med ett superduperbra plåster som jag hade kvar sedan tiden med hästarna. Equiwinner. 

Det hjälpte mig så att värken blev värre efter ca 12h (plåstret skulle sitta på i 24h) och liksom flyttade sig ut i vänstra armen. Men efter ett dygn tog jag bort plåstret och värken var borta. Där. 

Nu hade något jävulskap krupit upp i nacken på mig. Såg nästan ut som att jag hade nackspärr. Svalde min stålthet och gick till apoteket för att köpa värktabletter. Jag äter ju aldrig sånna så jag tänkte att de måste ju ge kanoneffekt. Apoteksbiträdet beskrev dem som riktigt starka och som råttgift för magen. Jag tog en till lunchen..märkte inte av något.. tog en till.. lika dant, ingen reaktion varken i magen eller på värken. 

Istället blev jag yrslig och torr i munnen.. struntade i de där kemiska pillren och ökade min dos av PurePharma M3 till det dubbla. Om jag säger såhär.. jösses vad jag sovit bra. Som en klubbad säl. Och det har hjälpt mig att bli rörlig igen.
Nu är det snart två veckor sedan jag var i boxen. Men jag tror att denna vila gör mig gott. Uppenbarligen har jag inte lyssnat på varningssignalerna i tid.

Dagens tips: börja lyssna på din kropp.

På lördag ska jag deltaga på en annan box ettårsjubileum och medverka under en ”tävling”.. Stackars den som blir tvungen att teama med mig.. och jag hoppas att min kropp håller.

Peace Out

Hello, Adele

Japp, ny singel och som vanligt älskar jag den.. I ungefär en vecka eller två..sen är den sönderspelad överallt. Passa på och njut av den nu, innan det är försent.

Hur glad är inte jag just nu?

Oh my.. det var alltså på riktigt. Resultaten är kontrollerade och publicerade.

Jag kom tvåa. TVÅA.

Fattar du? Jag som ALDRIG tävlar och som endast deltog i denna tävling för att en vän i princip övertalade mig. Och när jag såg vilka som var med i ’min’ grupp så insåg jag ganska kvickt att jag bara skulle göra detta för skoj skull, att få ett kvitto ett halvår innan Open hur det liksom ligger till.. Det fanns liksom inte i min värld att jag skulle synas i en resultatlista tillsammans med bla. Games-, och Regionalsatleter och andra grymma atleter som jag dömt / sett tävla flera gånger.

Jag har nog aldrig någonsin i hela mitt liv blivit så glad över att få bli förste förlorare, att hamna på andra plats. För detta var minsann som en seger för mig. Och det är det som gör mig så glad.

Tack för att du gör det enklare för mig!

När någon gör ett aktivt val för nästan ett år sedan och plockar bort en person bland sina 'vänner', kör en härskarattiyd, ljuger folk rakt upp i ansiktet och aldrig hälsar. Då är jag faktiskt glad att denna person betett sig som denne har gjort igår/idag. Personen gör det liksom så mycket enklare för mig att faktiskt inte vilja ha någonting att göra med vederbörande. Jag är snarare tacksam att jag slipper sätta mig i sandlådan och radera själv.

Om man gör en höna av en fjäder och smutskastar andra (i detta fallet mig) på ett så otroligt lågt och barnsligt sätt där jag inte har någon möjlihet att ens försvara mig, gör mig förbannad. När jag sedan idag överhör ett samtal i en butik där personen ifråga (som upptäckt mig märker jag då röstvolymen skruvas upp en hel del) pratar i telefon med någon och återigen kräks ut sitt hat mot mig, ännu en gång i rena skära lögner. Att ha ett sådant hat mot en person (mig) där inte ens en konversation har ägt rum under nästan ett år, jag är blockad på FB och IG så där kan jag ju inte ha stört, så undrar jag hur i hela fridens namn detta blir till?
Visst, först blev jag ledsen över att faktiskt någon vill mig så ont att denne startar detta och drar in så himla många fler, sen blev jag lite förvånad över denna persons osäkerhet och rädsla.

Uppenbarligen är jag ett hot och skaver på personen. Varför vet jag inte.
Jag är en outsider..alltså jag är inte born and raised i denna lilla stad jag bor i nu, och då är man obekväm har jag förstått. Men det bryr jag mig inte så mycket om. Man kan inte älska alla i hela världen, det är jag väl medveten om. Gillar du inte mig så är det ditt problem, inte mitt.
Jag är jag och umgås med dem som jag gillar passar det inte så lös ditt problem.

Inte konstigt att det är krig i världen.

Längesedan nu..

Ja, jag tar mina pauser härifrån med jämna mellanrum.. Man skulle kunna säga att jag är en periodare.. fast en bra periodare.. typ. Jag använde ju denna blogg ganska mycket som ett rehabinstrument..att vara så full med ord som jag är så är det bättre att jag skriver av mig och på så sätt kan reflektera än att bara sitta och babbla och någon stackare får sår i öronen eller blir traumatiserad. Men jag ser denna bloggtystnad som att jag inte har haft så höga nivåer på ord den sista tiden.. Och som vanligt, när hösten kommer får jag återfall.. hahaah.. så nu är jag tillbaka igen.
Så förbered dig på lite tätare mellan blogginläggen än ett par månader.

Att få folk att gråta, det är jag bra på..

Att få folk att gråta, det är jag van vid. Då beror det (nog?) mest på att personen i fråga blir så rysligt trött på att jag pratar så mycket, eller är så där överdrivet energisk.. Men idag fick jag en helt okänd person (kvinna) att gråta.. av glädje och tacksamhet. Inte för att jag pratade hål i huvudet på henne utan för att jag lämnat in hennes plånbok till Polisen. 

Strax innan lunch idag och jag skulle i princip sluta för dagen, då jag såg ett mörkt, nästan fyrkantigt, föremål mitt på parkeringen och rakt framför där jag stod (just då). En vanlig person hade kanske inte reagerat alls, en onormal person hade kanske tänk.. ’Oh. My. God. En. Bomb. ENBOMB.’ och så en person som jag tänkte, 'det ser ut som en plånbok och springer inte jag ut och tar in den här så kommer någon annan sno den

’ Samtidigt som jag raskt gick ut till fyndplatsen så tänkte jag också.. ’Jahapp.. nu kommer jag vara med i Dolda Kameran, tänk på att le’

Det var en plånbok. En stor, svart och tjock variant. Gahh.. så jobbigt det är att ha någon annans tillhörigheter i handen. Jag öppnade den för att se om det fanns något körkort i ’uppslaget’, men det gjorde det inte. Där fanns bara en bild på ett halvstort barn. Jag fortsatte inte leta utan bestämde mig där och då att åka till polisen med börsen efter jag varit hemma och bytt om samt fått lite käk i magen. 

Sagt och gjort, till polisstationen styrde jag kosan och lämnade in objektet samt lämnade mina uppgifter. Polisen öppnade och gick igenom plånboken och hittade bla. kontanter, foton och en väldans massa betal,- och medlemskort. 

En ID-bricka kom också fram och så sa jag spontant. ’Hon ser ut att jobba på kommunen’. Polisen skrattade. Jag tror han höll med. 

Lång historia kort.

Kvinnan ringer mig och är så otroligt glad och tacksam över mitt agerande..
Tårarna flödade och hon ville kompensera mig för att jag haft besväret med att lämna in pengarna.
Jag avböjer att få något för vad jag gjort. Tycker att det är varje medborgares skyldighet att göra precis som jag gjort. Och jag hoppas att om det skulle vara jag som tappar bort mina kort skulle jag vilja bli behandlad på samma sätt. ”Behandla andra som du vill bli behandlad själv”. 

Karma liksom. 

Kvinnan jobbar på bank, så jag hade nästan rätt. 

God kväll!

Japp, bilden är suddig så det är inte fel på dina ögon ^_^