wohooo.. REKORD!

Japp, för mig är det det.. och för denna sidan är det det.. (alltså inget CF-relaterat denna gång..)
Här har alltså varit 10 003 personer inne och lufsat runt under dessa två åren jag haft just denna blogg öppen..
Kanske inte så värst mycket besök om man jämför med riktiga bloggare / bloggerskor..men för mig är det 10 000 fler än jag trodde. Och jag som inte gör någon reklam eller verkligen lägger fokus på min blogg.
Verkligen roligt, och tack!

Även solen har fläckar..

Så jäkla ställd jag blev idag. Och vad jag skämdes!

Jag aka "Catwoman", "Huskatten", "Kattamor" aso.. har alltså gått i över sju månader och varit övertygad om att min lille Prisse varit en kille. Men icke! Han är en Hon..vilket två veterinärer idag meddelade mig.

Hade bokat in en kastrering av min hankatt klockan halv tio i förmiddags.
Men av en slump såg jag när katten satt på köksgolvet och tvättade sig i rumpan, att WHAT.. no balls???!!

Nu förstår jag verkligen varför detta lilla monster varit så arg och tyken mot mig hela uppväxten.. Jag hade ju inte heller velat bli kallad för "lille killen" eller "lille tjock" när jag växte upp..

Så, ännu en gång har denna lilla krabat överraskat mig..får väl återgå till ursprungsnamnet.. "Surprise" eller helt enkelt hålla kvar vid det som den lyssnar mest på.. "lille BÄÄÄÄÄÄBIIIIIS"

Bekanta som plötsligt visar sig vara vänner

Varit dålig på att hålla denna blogg vid liv i det senaste..men det är tungt med det mesta just nu..och då känns inte en liten relativt meningslös blogg som något vidare prio ett.

Allt är verkligen jätterörigt och omotiverande just nu.. och jag lider en smula av att ha det så. Tycker inte om att misslyckas gång på gång..oavsett om det är jobb, privat eller under andra omständigheter..nederlag får mig att ifrågasätta allt och alla och i synnerhet mig själv.
Verkligen jättejobbigt!

Men det är också under sådana här fall som jag verkligen ser vem som bryr sig om mig. Inte för att jag fiskar efter bekräftelse, känner du mig vet du att det är tufft att tränga igenom mitt hårda skal med komplimanger..

Jag blir aningen förvånad över att det är ett par "bekanta" (obeoende av varandra) och inte (några som jag ser som) vänner, som ifrågasätter hur jag mår och försöker få mig på fötter.
Detta uppskattar jag verkligen, att "doldisar" bryr sig om.. även om jag är dålig på att bemöta det på ett bra sätt när jag är nere i svackan.
Tack! (ni vet vilka ni är)
Såklart börjar det även snurra i huvudet om de jag anser vara mina vänner bara är statister i mitt liv..precis som så många andra varit genom åren..?! Kommer jag aldrig lära mig?
Förmodligen inte.

Idag är det även åtta (!) år sedan pappa gick bort, känns som igår.. Vitsipporna stod i full blom och det var en underbar början på våren. Ledsen att jag inte dök upp tidigare hemma hos dig denna morgon..
Saknar dig och tänker på dig varje dag!

Peace out!

Think outside the box!

Våren har tjuvstartat inne.. Körsbärsblom håller så sakterliga på att slå ut.


Det är precis vad jag gjort denna helg.
Riktigt skönt att bara göra andra saker ibland. Bara vara ifred och landa i mig själv.
Sätta ner foten och säga NEJ, inte ge med mig bara för att andra vill eller tycker si eller så.

Märkligt det där när jag inte känner för saker vare sig det gäller fest, fika, träna, ringa..you name it, blir det så knas stämning..inte hos mig, men i min omgivning. Jag vet inte vad man förväntar sig av mig.
Men en sak är säker, om jag inte är på topp 24-7 så är jag, konstig? sjuk? otrevlig? sur?
Hellooo, jag är liksom en vanlig människa, precis som du!

Allt som oftast glömmer jag verkligen bort mig själv på tok för mycket, till förmån för andras trevnad och trivsel.

Det har blivit så tydligt för mig efter dessa två dagar med me, myself and I.. Fantastisk helg, med jogging, simning, städning, två långa turer i skogen med min lille häst och så har jag varit ute i trädgården ett flertal gånger och busat med mina små cats.
Just nu känner jag ett inre lugn och hoppas att det kommer hålla i sig hela veckan som kommer, och nästa..och nästa...

Ett tips, stanna upp, hitta dig själv, lev i nuet och gör bara det du vill.
Det finns inga måsten!
(vilket jag lärt mig av en klok man, och han har ju rätt, kanske inte alltid, men ibland.)

Mamma Pussla i full fart upp för äppelträdet

Pappa Svinto håller koll på sin busige son..

Prisse i en pytteliten paus innan nästa rush över gräsmattan..

Jag och Maestro njuter av vårtecknen.. Bönderna har gödslat med grissväm samt så har jag och Maestro kunnat sätta av i full fart längs en traktorväg. Jag fokuserade framåt, han mest uppåt med bakdelen och nedåt med framdelen. :)

Och vårtecken i rabatterna också såklart.. Plus de små röda knopparna.. RABARBER!!

And it turns out that' s just bullshit!

Tänk att "lilla" jag skall ta sån plats i andras liv att man väljer att prata om mig (bakom min rygg) samt hitta på saker jag skulle ha sagt och delge detta till personer jag överhuvud taget inte känner, ja inte ens vet vem/vilka det är. (utövaren glömde visst att sanningen alltid kommer fram i slutänden..) Pinsamt.
Fast lite smickrad blir jag allt, även om jag också känner lite sorg över denna/dessa personers egna liv.
Så oerhört tragiskt egentligen va?

Jag är övertygad att personlig utveckling börjar och slutar med din kärlek till människor. Och till dig själv.
Utan denna kärlek är du hopplöst fast.

En amerikansk studie från Ohio State University visar att skitsnacket i högsta grad drabbar skitsnackarna själva. I 55% av fallen associerar lyssnaren de negativa egenskaperna med den som berättar.

Saker som gör att vi skvallrar:
Stress
Avundsjuka
Hotad maktbalans
Misstroende

Osäkerhet

Rädsla

Dålig information

Slarvigt lyssnande

Mys / Mus..jobbigt att hålla isär för en katt..

Det verkar ligga i släkten.. i kattsläkten alltså..bland de av manligt kön.. det här med morgonmus och morgonmys. Pappa Svinto myntade ju detta i våras då han kom med en död mus och la på dörrmattan en morgon. Försökte få honom att förstå att det var skillnad på de där två orden..tills jag tänkte till och det slog mig att han är kille och för honom (dem/er) är det nog lika samma..
Läs det äldre lilla inlägget här: Morgonmys.. ehm... mus?!

Nu gjorde "lille Tjock" det också.. Jag gick emot mina principer och släppte ut katterna innan det ljusnat..och bam.. plötsligt dyker Prisse upp med en liten näbbmus och lägger i hallen.

Ja vad skall man säga..sådan far sådan son, även i djurens värld!

Vill du veta mer om denna lilla gulliga varelse så kolla in denna sidan.. de är inte så värst gulliga, ett av få giftiga däggdjur. Forskning och Framsteg; NÄBBMUS

Rävar och katter, liksom andra däggdjur med välutvecklat luktsinne, äter vanligtvis inte upp näbbmöss trots att de fångar dem. Katter älskar att leka med dem, men den som är oförståndig nog att äta upp en näbbmus börjar må illa. På sidan av kroppen mellan fram- och bakbenen sitter doftkörtlar som gör djuren oaptitliga.

Vattennäbbmusen tillhör sålunda den exklusiva skaran av giftiga däggdjur. Det finns bara fem i hela världen, varav två är näbbmöss.

Näbbmöss står så långt från gnagarna att de i själva verket är mer släkt med katt än med råtta!

mental kollaps?

Det är ett bra tag sedan jag knåpade ihop något här.. Jag vet inte vad som hänt, men jag känner mig just nu slö, slapp och likgiltig, gjort ett bra tag faktiskt. Men som vanligt är jag bra på att spela teater.
Motivationen verkar long gone..och det gäller med allt!

Hann reflektera en hel del i bilen idag, över saker som händer omkring mig  och som har hänt. Märkligt att det till 99% är de mindre roliga sakerna som man kommer ihåg. Jag kan tex. inte komma ihåg när jag senast var genuint lycklig. Däremot minns jag när jag var ledsen sist, och varför.
(Japp, tro det eller ej, jag kan fälla en tår)

En viktig pusselbit tror jag handlar om pressen jag själv lägger på mina axlar.
Framför allt om jag får beröm, höjs eller får någon slags utmärkelse (inom jobbet eller privat) ökar jag pressen på mig själv.

Pressen att vilja leverera och prestera ännu bättre, och då i ett tempo som jag knappt hinner med i själv.
Pannben framåt, full fart!! Av erfarenhet vet jag att den taktiken inte fungerar, jag funkar bäst när jag får sköta mig själv i egen takt, och ber om hjälp om jag behöver. Vill inte framhävas som duktig och bra, när jag själv vet att så inte är fallet. Jag lever ju trots allt med mig själv, och har så gjort i många år..så jag har liksom tillgång till facit. Men det respekteras inte av min omgivning att jag är av den åsikten, så jag kör på..och PANG..stöter på patrull och tappar suget/motivationen/drivet och i många fall ger jag också upp.

Intressant i dessa samanhang, när inte jag -den "glada" Anna är i fas, då tror flertalet i min närhet att det är fel på just den, att jag har någon slags agg mot den och så vidare. Men det är ruggigt fel. Blir orolig av det då jag får intrycket att det finns allt för osäkra människor där ute. Osäkra på sig själva. Precis som jag..

En annan pusselbit är nog min "rädsla" av att våga lita på folk. Att våga öppna mig. Men har man, som jag, varit med om att ha blivit bränd alldeles för många gånger så blir jag mer reserverad, och vill helst inte låta någon lära känna mig på djupet. Tro mig, det händer fortfarande att folk jag trott mig kunna lita på bara "försvinner". Och det gör ju inte mig tryggare i att lita på folk..  Jag försöker hålla skenet uppe och vara vän med alla, men det är svårt att vara alla till lags.. Ett tips: äventyra aldrig min vänskap, för den kommer aldrig tillbaks om du en gång svikit mig!
Får ofta höra att jag inte tillåter att man "bryr sig om" mig, försöker sänka garden där också. Men det är inte lätt då jag oftast tror att det finns någon bakomliggande anledning..

Japp, det finns en hel uppsjö av motovations-videos och tänkvärda/kloka citat/ordspråk. Visst, jag ser och läser dem och de är väl bra många av dem, men jag kan inte ta dem till mig till fullo.

Jag förstår att många ser mig som a pain in the ass, en kall och hård tjej..men med dessa två pusselbitar så kanske du kan förstå mig bättre. Och jag försöker varje dag att bli bättre, men det är svårt!

Bla, bla, blaaa.. vad detta blev djupt.. men jag känner att jag måste skriva av mig. Lovar att återkomma snart med något roligare en annan gång.