tisdag 3 februari 2015

Att både ha kvar kakan och äta upp den..

I dag hade jag en konversation med en vän där talesättet dök upp som ett svar i det som 'diskuterades' just då.
Och det nog många som önskar vore möjligt. Framförallt i relationer av olika slag.
Ganska trist kan jag tycka. Att aldrig vara nöjd och hela tiden tro att det finns bättre.
I grund och botten ligger det hos en själv. Man har liksom inte landat och hittat sin egen väg och vågar tro på att det man gör är rätt.
Tro mig, jag vet.
Men det är aldrig är bättre. Kanske för stunden, men vardagen kommer där också.. Folk är inte lyckligare bara för att de ser glada ut och verkar uppåt de gånger man ses. Gemene man är grymt duktiga på att spela teater. Framförallt bra på att lura sig själv.
Tro mig, jag vet det också.

Missförstå mig inte nu, det är jättebra att vara glad och full av energi när man träffar andra på tex stan, i kassakön, i träningslokalen.. Men försök att håll det äkta.
Våra känslor smittar av sig på andra. Ditt ansiktsuttryck förmedlar blixtsnabbt sitt budskap till omgivningen. Men det smittar inte bara andra, utan även dig själv!

Tänk att med hjälp av ca ett 40-tal ansiktsmuskler kan vi få fram över 5 000 uttryck: från infernaliska leenden och sura munnar till bekymrade pannveck och inbjudande blickar. Ganska imponerande.
Nu tänker jag förstås.. Vem har varit tvungen att sitta och räkna alla dessa femtusen olika miner?

Jag är inte mycket för yoga och sånt dels för att jag inte får göra hälften av alla konstiga "knutar och bågar" och dels för att jag är för 'rastlös'.. Jag vet, därför BORDE jag utöva mer yoga...
Däremot skulle jag kunna tänka mig att gå på skratt-yoga eller som det mer vanligt kallas skratt-terapi. Där utnyttjar man kopplingen mellan ansiktsuttryck och känslor. Genom att "skratta utan anledning" försöker utövarna simulera skratt och därigenom framkalla samma goda hälsoeffekter som dokumenterats vid äkta skratt. ”Fake it till you make it”, alltså.

Hittade denna text på nätet;
Negativa känslor tycks kunna motas bort genom att manipulera de rätta ansiktsmusklerna. De senaste åren har flera amerikanska studier till exempel visat att antirynkmedlet Botox inte bara ger ett ansiktslyft utan också höjer sinnesstämningen. Försökspersoner som fått muskelavslappnande Botox injicerat i pannan, har nämligen visat sig uppleva mindre oro och nedstämdhet efter behandlingen. En viktigare förklaring antas vara att den muskel i pannan som normalt används för att uttrycka ilska och bekymmer, har förlamats i samband med Botox-injektionen.

Ja, men här snackar vi quick-fix. Spruta in nervgift i närheten av hjärnan.. HAHAHA.. här skrattar jag på riktigt. SE-RI-ÖST?!

Nä, jag har skrivit det förut och jag gör det igen, gör dig av med energitjuvar och beblanda dig bara med människor som vill och gör dig gott. Ta vara på de riktiga vänner du har och visa också att du själv är en riktig vän. Hör av dig. Det kan räcka med ett enkelt 'Hej' och framförallt våga bli nöjd och tacksam för det du har och där du är i livet. Om alla kunde tänka så skulle inre stress och annan stress troligtvis elimineras helt.

Nu ska jag göra som blogginläggets rubrik. Ha kvar kakan och äta upp den.
Bakade glutenfri ostkaka nu när jag kom hem ett par timmar. Så jag ska äta en sån och samtidigt har jag fyra små formar kvar.

'Easy as pie'



måndag 2 februari 2015

Att bry sig om för mycket, går det?

Kan man verkligen göra det för mycket?
Så där som att det får motsatt effekt?
Ja, tydligen.
Det har jag fått erfara nu i alla fall.
Och det gör faktiskt ont.

Ni som känner mig vet att jag är en ganska svår person att komma nära eftersom jag är mycket reserverad och släpper ogärna in vem som helst i mitt liv. Nog för att jag är öppen och social i olika sammanhang betyder det inte att jag liksom vill delge hela mitt liv för vem som helst.
Och när det plötsligt dyker upp en person som jag känner mig trygg med, att den personen också visar att den är trygg med mig då vill jag liksom visa mitt rätta jag och vara den där varma, ödmjuka, vänliga och omtänksamma person som jag faktiskt är. (tro det eller ej..)
Jag vill liksom att allt bara ska vara bra.
Men när jag utan någon vidare förklaring får veta att jag bryr mig om för mycket och att det (jag) tar för mycket energi då vill jag bara försvinna bort.
Jag skäms, känner mig patetisk och faktiskt jäkligt korkad.

Så nu har jag byggt upp ännu ett varv på den där muren jag har omkring mig samtidigt som jag försöker klura ut en lösning på att spola tillbaka tiden och återställa saker som de en gång var.

I övrigt så har det varit en bra weekend.
Bio (American Sniper, se den!) god mat,  domare både lördag och söndag under CrossFit Halmstad Throwdown, massa härliga människor och fina vänner.

Nä, nu är det dags att fortsätta dagen som jag började den. Motion. Det är den bästa medicinen mot allt faktiskt. Var i boxen och tränade imorse samt cyklade. Nu ska jag ta en promenad i den lilla snö vi har just nu och ta mig till någon sportaffär och kolla över sortimentet av joggingskor. Tror faktiskt det är dags att jag vågar ge mig ut i spåret igen.

Ha en fin dag!






torsdag 15 januari 2015

Är man bra så har man det bra!

Precis så är det.
Det är jag numer mycket medveten om.

Årets första månad är till hälften avklarad och jag är så lycklig att jag bestämde mig för radikala förändringar av mitt liv i början av året. Det har redan börjat betala sig.
Jag försöker att fokusera på rätt saker och personer, stressa ner (ännu mer) och inte låta negativiteten ta över min skalle. Plötsligt så har jag börjat hitta något positivt i allt som händer och sker, det finns liksom en mening med allt. Falska och personer med tråkig attityd har jag valt att hålla mig ifrån. Det är kanske inte vidare välkommet, men det är faktiskt inte mina bekymmer. Antingen gillar man mig och har en juste attityd eller så kan det kvitta. Inte min huvudvärk.

Att leva ett mindre vanligt liv och liksom sluta vara 'beroende' av folk i min omgivning är också ett löfte jag gett mig själv. Vill man umgås lite mer med mig än att tex  'bara ses på träning' så får man se till att visa det. Nu ska jag bara se till att personer som jag bryr mig lite extra om också börjar stressa ner och slutar stimma över småsaker och börjar leva i nuet.

Jag har även lagt de höga prestationskraven inom sporten jag utövar på hyllan. Enkelt egentligen. Vem blir lycklig om jag lyckas lyfta si eller så många kg, eller kan göra så många pullups på 10 min? Ingen. Så nu så tränar jag bara för att må bra och slippa en massa rehabövingar. Att bli en bra domare ligger väl mer i fokus just nu. Och jag tror att jag måste lita på de som anser att det jag gör, gör jag bra. När jag dansade mig igenom årets domartest så gick det upp för mig att jag nog vet vad det är jag gör när jag är igång och dömer.. Underbart att svara rätt på varje fråga.

Strax innan jul så tackade jag ja till att hoppa in lite extra och sälja fisk. Nu har de där extratimmarna nästan blivit en heltid och idag fick jag förfrågan att jobba ännu mer för en annan i samma bransch. De ville ha mig för att de hört så mycket bra om mig. What? Jag gör tydligen det där bra. Problematiskt bara när jag ska ut på fält snart igen i en helt annan bransch..
Men det blir ett senare bekymmer.

Nu ska jag sätta mig och dricka te och äta vaniljglass med hackade hasselnötter innan veckans viktigaste program visas på TV4.
Djurskyddarna.
En timmes grinande är scenariot som kommer utspela sig här hemma mellan kl. 21-22.
Sätt dig själv vid TV:n och ta del av det fantastiska arbete som utförs av härliga människor för att få våra djur att slippa bli plågade och misskötta.
Jag blir så förbannad över de personer som vanvårdar helt oskyldiga djur.
Det är VI som bestämmer djurets livsöde, inte djuret. Genom att ta hand om / köpa ett djur så är du också skyldig den ett fint och harmoniskt liv. Gahh.. Jag skulle kunna blogga sönder mig om det ämnet.. Men jag sparar det till ett annat inlägg.

Mina katter fattar inte hur bra de har det. Skulle säga att de är en smula bortskämda..Numer så ratar de räkor, strömming och kokt lax.. Haha.. Kanske har de fått för mycket av det goda.
Intill mig på bilden ligger 'Bjäbbis' en katt som jag varit nära på att ta bort då hon varit så lynnig och ilsk.. tills jag kastrerade henne. Nu har jag en helt ny katt som självmant kommer upp i knäet och vill gosa. Tror hon är nöjd med sitt liv nu.

Precis som jag.







söndag 7 december 2014

Gör mig irriterad och jag får saker gjort


man skulle kunna tro att jag håller en kniv i handen.. men så är inte fallet. 
Yes. Så enkelt är det.
Om du gör mig irriterad så lägger jag den irritationen på att få gjort saker här hemma.
Shit, jag borde ha det skinande rent här hemma så mycket frustration jag kan känna mellan varven.
Tror inte det är hälsosamt iofs, och jag jobbar på att släppa det. Men det är en ganska bra "egenskap" nu inför julen. 'ironisk'
Skämt å sido, det tar mycket av min energi, så det kräver mer än vad jag får ut av det liksom. Men jag kan inte hjälpa att jag är en som bryr mig om men tyvärr är det inget som uppskattas/tas på allvar..

Fast, om jag ska få riktig fart så ska du tro att du kan föra mig bakom ljuset utan att jag märker det. Och sånt gör mig rysligt förbannad, så därför ska jag iväg nu och köpa ingredienser för att baka.
Ja, vad säger man.. inget ont som inte har något gott med sig.. eller..?
När degen väl jäser så ska jag fördjupa mig i hur jag blir jurist, för jag tror att det är där jag hör hemma..





fredag 28 november 2014

"En bra karl reder sig själv" alltså.. jag kan om jag vill och måste!

Tänkte mig på ett lite mer seriöst inlägg idag.
Inte för att jag känner mig vidare seriös, det gör jag mycket sällan..
Nej jag vill bara visa att jag kan leva ett ganska normalt liv här i lilla huset på åkern.

Det är ju första Advent på söndag så idag har jag gjort klart allt det där sista som jag liksom inte riktigt haft inspiration att göra tidigare.

liten detaljbild från mitt Adventslandskap

Ännu en detaljbild.. 
Årets dörrkrans med material från både Småland och Halland..
och troligtvis även från något land i Asien
Stjärnor inne och ljusslingor ute har varit uppe ett par veckor och idag var det fokus adventsljusstake och kransen på dörren.
Och så pepparkakor.

Jepp, jag har bakat pepparkakor.
Jag blir så trött.. det finns ju INGA vettiga pepparkakor att köpa i butik! Vad tänker de på??
Palmolja..?? Denna jävla palmolja. Snälla, gör ett val och rata denna produkt!
Vill man äta dessa kakor utan att de innehåller palmolja så blir det helt enkelt till att göra dem själv. 

Så idag blev det en halv sats av skurna pepparkakor med mandel.
En glutenfri liten knaprig sak med en fantastisk smak.
Gjorde degen och lät den ligga i kylen och vila, under tiden tog jag mig en promenad för att plocka hem lite mossa och annat grönt.
Hittade en ny väg..
Haha.. jag har bott här så länge och idag gick jag en väg jag inte ens visste fanns.. 

Väl hemma möts jag av en fantastisk doft av ärtsoppa. Ja, det håller jag också på att koka..igen.
Och den stora grytan lät jag stå och puttra på svag värme på spisen när jag var ute och traskade..
Grunden till min superdupergoda ärtsoppa.
Fläsklägg kokas separat och tillsätts sedan i soppan!
Nu är huset fyllt av dofter blandat av kaffe, pepparkakor, ärtsoppa och kanelljus.
Ahhh, så hemtrevligt.
Trist att katterna inte uppskattar detta så som jag gör.  Eller...?

Nu tänker jag luta mig tillbaka och njuta av en kopp hett kaffe och ett par av mina små godbitar innan det blir dags att göra sista rycket innan det blir kväll och vinet skall korkas upp.
Hoppas du haft en fin dag och att solen också har lyst där du befinner dig.
Solljus är vi alla så värda.

Tjipp!


ANNAS SKURNA PEPPARKAKOR MED MANDEL OCH UTAN PALMOLJA!

Du behöver typ..
(jag är ju inte så mycket för mått och krafs utan brukar mest höfta, men här får du lite riktlinjer iaf..)

 2dl sötmandel
200 gram smör
2 dl socker
(jag använder rårörsocker från Saltå)
1 dl ljus sirap
1 tsk bikarbonat
2 tsk kanel
2 tsk ingefära
2 tsk mald nejlika
6 dl mjöl
(jag använder glutenfritt)

Hacka mandeln grovt. Blanda smör, sirap och socker. Vispa i mandeln. Få degen/smeten jämn. Strö i kryddorna och bikarbonat. Häll i mjölet. Vispa. (smart om du använder en elvisp hela tiden) Släng upp smeten och forma till två korvar som du klär in i plastfolie och forma korvarna till den form du vill ha kakorna i sedan. Lägg in i kylen och låt vila där 2-3 timmar. Tag ut och skär upp i tunna bitar. Lägg på en plåt och in i ugnen på 175 grader. Mina tog ca 9 min men HÅLL KOLL!


torsdag 27 november 2014

Det kan vara bra att bara vara, eller...?

Tro det eller ej, men jag har verkligen tagit vara på att inte kunna vara så aktiv som jag brukar utan jag har accepterat att min kropp inte riktigt varit på samma nivå som vanligt.
Nivå och nivå.. jag menar, jag har inte varit i boxen och utfört diverse rörelser både med och utan vikter.
Istället så har jag varvat ner, legat på soffan och lyssnat på ljudbok samt grubblat en hel del.
Tydligen märks det för jag fick frågan idag av en vän.. "du har grubblat en hel del nu när du varit hemma va?" Tror hon menade att det var något bra.. eller så syns mina rynkor mer tydligt..
Jag vill att det ska vara bra, för jag tycker att jag kommit fram till en massa bra saker som jag inte tillåtit mig att fundera över förut..
Och att huvudet ändrat form av allt tankearbete är ju ganska märkbart..
Ljudboken ja, haha... det har väl inte undgått någon att jag kanske inte alltid är den vassaste kniven i lådan, den färdigbredda mackan i picknick-korgen eller den högra skon liksom.. och här kommer ännu ett bevis på detta..

Laddade hem en ljudbok (Den stumma flickan av Hans Rosenfeldt & Michael Hjorth)
En svensk deckare med intriger av psykologiskt djup och hög spänning.. Kanoners tänkte jag, blir perfekt. Har läst de tre tidigare böckerna av dessa två författare och alltid varit nöjd. 
"Flickan Under Gatan" och "Tre Sekunder" kan jag varmt rekommendera
Flyttade över filen till min mobil och tyckte det var asbra att lyssna på när jag hade en bit att köra i förra veckan.. Plötsligt känner jag att jag inte riktigt är med i storyn, backar tillbaka några kapitel och lyssnar om.. Tror att det är för att jag är mer fokuserad på trafiken än på mannen som läser boken.. Rullar vidare, fortfarande med högläsning i öronen.. Väl framme så tänker jag inte mer på det utan är nöjd att jag inte svävade bort i en drömvärld när jag satt bakom ratten. 

På väg hem så sätter jag på boken igen.. Fattar verkligen ingenting. Har jag så uselt minne? Jo, förvisso..men detta verkar ju extremt.. Backar tio tolv kapitel igen och börjar lyssna.. Blir nästan förbannad.. Vaffan..
Har flickan två mammor som kommer till sjukhuset? Va?? Står han gömd där? Hur kom han dit? Vad gör de plötsligt i grottan??
Jag stänger av boken och klickar igång en spellista på Spotify istället och börjar sjunga med, trycker på gasen och styr kosan hemåt. 

Tar en långpromenad den dagen då det var så underbart fint väder, den dagen då jag väcktes av masken i kattröven du vet.. och jag var smått invalidiserad.. Tyckte det var ett ypperligt tillfälle att lyssna på boken, ge den en chans till utan att ratta en bil samtidigt.
Inser under promenaden att jag faktiskt har hört en hel del och blir glad att jag liksom kommer ihåg.

Då händer det plötsligt. Något som borde få mig att fatta. Det kom musik.
U2 hade smugit sig in, men det förstod jag inte först utan tänkte bara att det var märkligt att det plötsligt kom lite instrumental musik (det var innan Bono började sjunga)
Gahh.. sabla telefon tänkte jag..hittade tillbaka till kapitlen och fortsatte promenaden hemåt.. 
Så händer det igen.. Musik..U2 (det är de enda jag tydligen har i iTunes..) och jag blir sådär förvirrad. Stannar till, kollar spellistan.. brister ut i gapskratt... Den är inställd på shuffle..
Tro fan att jag inte fattade någonting under de 38 kapitel jag lyssnat på i blandade skurar..

Så många timmar för ingenting. Men jag har inte gett upp, lyssnar nu i datorn, varje avsnitt i tur och ordning. Och ja, det är en riktigt bra bok. Så bra att jag liksom sparar de sista 15 bitarna. 

Ja, skratta du bara, det bjuder jag på! :) 

Nu får det allt vara bra för nu, måste ta tag i att bli av med grovdisk.. Så satans tråkig uppgift men en uppgift som verkligen är viktig. Vill ju inte att det ska lukta apa här hemma.. inte i onödan i alla fall.

Och eftersom det är torsdag så infogar jag en ThrowBackThursday-bild (#TBT) på mig och mina två bästa vänner. Bilden är tagen augusti 2011, innan jag började med eller ens kände till fenomenet CrossFit. Det var tider de.. Kanel och Maestro ni kommer alltid finnas med mig!




tisdag 25 november 2014

PurePharma FTW!

Jag har sagt det förut men kan säga det hur många gånger som helst.
PurePharma FTW!
(ForTheWin om du inte hänger med i förkortningarnas värld. För ett antal år sedan hade emellertid ftw en annan betydelse då fungerade bokstäverna som en förkortning av det inte fullt så entusiastiska uttrycket ”f**k the world)
Nu har jag blivit överbevisad..igen..!!

Som du säkert vet så har jag varit (och har fortfarande sviter av..) en smula invalidiserad sedan i lördags. Något muskulärt har inträffat längs hela min vänstra sida så jag har varken kunnat sitta, stå, ligga eller gå och iom att jag vägrar knapra värktabletter så har jag liksom bara fått vänta ut smärtan.
Men så slog det mig... Om jag ökar min dagsdos av PurePharma M3 samt även ökar dosen av det flytande MSM som jag (försöker) häller i mig på kvällarna (deeet kan hända att jag glömmer...) så borde kroppen läka snabbare..

Och JA!! Det funkade.

Damn vilken bra skit det där är! Nu känns det 'bara' som att jag har ett gigantiskt blåmärke till vänster i svanken som smärtar om jag utsätter det för tryck eller rör mig för snabbt..
Så fort brukar inte min kropp återhämta sig.

Jag är såld, på riktigt!

Det känns riktigt tryggt att hela hallen är 'full' av kartonger med alla PurePharmas tillskott.
Okej, de är inte alla till mig, jag är bara en mellanhand. Fick hemleverans igår, så nu står de i hallen och väntar på flytt.. (är du medlem i samma box som jag så säg till om du vill köpa dessa produkter)
Jag hoppas verkligen att fler fattar det otroligt viktiga av att ta dessa piller.


Klicka in på deras hemsida och ta reda på mer www.purepharma.com

Något som ALLA borde käka nu är vitamin D, med 11 soltimmar under hela November (här i Halland...Växjö hade bara 2..) blir det inte mycket av den varan. Testa och jag lovar att du kommer bli mycket piggare, gladare och ger din kropp en fin present.

Jag skulle även rekommendera PurePharma3 som en bra julklapp. Riktigt, riktigt bra!
Och en mycket tacksam present att packa in, ser nästan ut som en iPad-kartong.

Hmm.. detta inlägg tog en annan vändning än vad jag hade i tankarna när jag satte mig här med datorn i knäet. Man skulle kunna tro att jag är anställd av PurePharma, men så är det icke.
Jag vet inte om jag riktigt skulle 'klicka' med ägaren av detta varumärke.

Min första kontakt med denne blonde man i ljusblå tischa var kanske inte det bästa i Maj.. haha..
Jag lyckades smälla till honom rakt över käften med ett av de vassa hörnen på en namnskylt jag skulle springa ut med under CrossFit Regionals i Danmark.. Haha.. Har nog aldrig fått så många 'high-five' av folk i min omgivning som älskade det inträffade..Tydligen är (eller upplevs han) som  ganska stroppig och osympatisk..

Jag hade ingen aning om vem han var, tyckte bara det var korkat att denne stod mitt i vägen när vi i Signage Team hade max två minuter på oss att ta oss de gula hjälmarna, in på arenan, fälla upp stege, plocka ner skyltar och sätta upp nya, fälla ihop stege och springa ut..allt snyggt och samspelt.. (vi var två team, tolv banor -sex var..övervakade av HQ i USA) och inget fick gå fel.
Och så står han där mitt i öppningen och flyttar sig inte..

Nu var det så att jag lyfte min skylt lite för att det sprang en massa annat löst folk där också..men jag kunde ju inte hjälpa att hans ansikte var där just då..
Lite roligt att han sedan gick och satte upp sina händer för ansiktet så fort jag ens var i närheten, och han fortsatte på samma sätt under efterfesten.. Humor :)

Dags att fixa lite te och värma en liten pre-lussebulle och hålla tisdagkväll. Alla cats är hemma och ligger och sover lite här och var.. Tänk, även om här är en massa levande varelser här så är här ändå så tyst, lugnt och stilla. Är det så att jag kanske börjar sakna någon att prata med på kvällarna?