Nu är det nog!

Imorgon är det jag som går (observera att jag använde verbet GÅ) till sportaffären och skaffar mig nya joggingpjucks! Det här håller inte längre, min kropp håller inte längre, mitt humör håller (snart) inte längre. Vi snackar deg, vi snackar keso, vi snackar fläskkorv utan skinn.. Oh lord vad jag legat av mig i det sista (året..? ) Det är nästan så att jag saknar att inte ha två mil ToR till hästarna, varav typ hälften (ditvägen) var uppförsbacke..en seg sådan. Men jag bet ihop och släpade min extremt tunga cykel meter efter meter, upp upp upp. Jag hade ju bestämt mig att låta bli att köra under ett par månader. Jag gick vissa dagar, typ när regnet pissade ner.. Kroppen värkte och jag svor, men så här i efterhand inser jag ju vad gott det gjorde för mig och min kropp.
Tänker inte riktigt komma tillbaka till den typen av motion (än) men skall i alla fall börja, och det får bli med skor i första hand!

Undrar om detta är vanligt, paniken i kroppen sista semesterdagen???