Bakar, syr, och packar i ordning för morgondagen..

Wihoo!!
Jag tog mig igenom ännu ett pass på Gjuteriet..inga blåmärken..inte vad jag ser än så länge i alla fall *s*
Även om jag känner mig usel och kass så är alla runt omkring en så otrooooligt underbara.
Kärlek när hela flocken ligger ner och skall stretcha loss och skrattattackerna infinner sig och ingen tar illa vid sig! (och var det nu så att man tog illa vid sig..så struntar jag faktiskt i det)
Detta är verkligen en perfekt avslutning på arbetsdagen, full fokus på något heeelt annat än jobb och tröökigheter. Fler borde testa på detta. Vågar jag gå dit gång efter annan vågar ALLA!

www.gjuterietcrossfit.se

Kom hem, adrenalinstinn, och vad får jag se.. ännu en död sork på golvet!! GAAAHHH!!
Mina ulliga gulliga små cats är rena rama killer machines.. och den lillelillelille ursöta bäbis-Prisse är och nosar på bytet, inte ok. Han skall vara en liiiiiten kattunge och knappt kunna gå, inte vilja äta sork!
(skriver sork då mus kan upplevas som mycket stötande.. )
Resultatet av detta blev att jag ställer mig och bakar muffins med vit choklad och årets sista rabarberstjälkar, och skriver här samtidigt. (höll faktiskt på att glömma dem i ugnen precis, på grund av detta.. haha)

Valde en söt levande sork istället för de halvtuggade jag haft här inne idag

Nu näst på schemat står "sy in klänning två storlekar" Japp, precis så är det. Klänningen jag skall ha imorgon verkar ha töjt ut sig sedan sist.. Men jag får göra ett försök att leka sömmerska..tror inte jag behöver lägga så värst mkt vikt på att det skall bli 100%-igt då, om jag fattat det rätt, det flesta kommer vara radiostyrda / i Nangijala-stadie imorgon på kalajset..och det är la tur då jag börjar inse vad det är jag skall ge mig in på..sy in en figursydd klänning med foder.. jeeeesssss..

Haha.. ja ja, det är väl bara att kasta sig in med huvet före och köra (eller som jag på passet idag.. hahaha..vi skulle göra jämfotahopp framåt..sedan ner i en burpee..sedan upp igen och hoppa jämfota fram.. Jag tar då kraften för att göra ett sådant här jämfotahopp och gör det till en burpee..Jag kastade mig alltså handlöst framåt, rakt i golvet..frågor på det? )

haha..verkar finnas fler fler idisar än jag... :)

Fredag imorgon, en dag som kommer gå fortare än kvickt..så jag måste verkligen packa iordning allt sen också.. Det som skall till jobbet och det som skall med hem till chefen innan galan.

Lev väl!

Underbart att börja morgonen med att skratta högt :)

Det var precis vad som hände mig imorse. Ja det är morgon nu också, men de som känner mig vet att jag varit vaken länge så det är nästan förmiddag för mig idag.. Men jag skall ärligt erkänna att jag är riktigt seg idag.. det händer en gång vart 10 år liksom..och idag är en sådan dag.

Nåväl, drog mig lite denna tidiga morgon, vilket Svinto inte hade något emot.
Så där låg vi..han knorrandes och jag segare än den segaste gamla kolan.. Och så blinkar skypechatten till och jag läser och skrattar rakt ut, katten hoppar ner från sängen och jag gick upp.
Orkade inte tända utan tassar bort mot trappen som en Zombie (ganska passande iofs då det är spöktider nu..) och skall påbörja min promenad ner mot köket. (japp det är en lååååååång trappa..haha..okej, brant då.. )
Innan jag når fram så kommer kattskrället och korsar min väg mitt framför mina ben så jag håller på att komma ner på bottenvåningen ruggigt fort..men smidig som jag är (ironisk) hittade jag balansen och kom ner sakta men säkert.
Det var då jag såg det i bilder.. Hur Svinto ligger och lurpassar på mig bakom ett hörn och medvetet skickar ut en tass för att fälla mig.. HAHAHA..så lät jag när jag gick där.
Inser ju redan här hur sjuk jag är.. i mitt huvud är detta otroligt roligt och jag skrattar fortfarande vid tanken..men det blir inte lika bra i skrift. 

Well well.. avrundar här och önskar dig en fabulös dag.

Anna Banana skall på galej..

Precis.. du läste rätt..
Jag skall byta mina jeans och sockiplast mot klänning och pumps på fredag..oh herre gud.. detta kan gå precis hur som helst.. Försök se detta i bilder.. Jag -Banana- som inte ens kan vara i omöblerade rum utan att ta sönder mig själv eller något som i princip inte ens existerar i rummet- skall alltså in i ett klänningfodral och balansera i skor med klack..och detta bland en hel massa FOLK!! Lite jobbigt eftersom jag är folkskygg som ni vet..Kanske därför jag skall med..som rehab liksom.. ;)
Blev ganska förvånad då min chef frågade om jag ville hänga på, tror det var i chocken som jag svarade visst kan jag det.

Nu är det alltså knappa två dygn till detta spektakel och jag sitter med en klänning som jag måste sy in för att inte tappa den som en ridå, samt hitta en liten "bolero" (ja, jag vet att det låter tantigt OCH töntigt) men till den klänningen jag skall ha passar endast något litet, diskret..Jag hade en liten "bolerokofta" som jag köpte tillsammans med klänningen, men jag lånade ut detta set och fick endast tillbaka klänningen..
Riktigt ruttet!
Och nu är jag här utan något som passar så jag måste stressa fram något under morgondagen.

Men som alltid, så löser jag det på något sätt.

Gör om - gör rätt.. ge upp..?

Mmm.. så käns det allt för ofta nu.
Undrar ibland om min förbannade envishet tar över förståndet..men jag lever ganska mycket efter "ger man sig in i leken får man leken tåla" tänket. Kanske dumt..?!
Vad handlar detta mer specifikt om tänker du kanske nu..?
Träningen i boxen. Crossfit!

Helt ärligt så känner jag mig mer och mer som en pajas där bland alla dessa utövare.
Kraschar rakt ner i cementgolvet för att jag inte hade förstånd nog att låta bli monkey barsen. Det gjorde inte ont, men har blivit en snackis vad jag förstod igår. Hamnar gränsle i ett brett gummiband vilket nästan åker rakt upp i arslet och där hänger jag som en bebis i en jätteblöja liksom.. Får den förbannade bollus gigantus rakt i fejset när wall balls skall utövas..för att bara nämna något.. Och så pratar jag.. denna ruggiga sjukdom..

Ganska skrämmande att jag hela livet ansett mig vara ganska stark. Har alltid varit den "råstarka" bland mina vänner. Lite grabbig sådär. Inte rädd för att ta i eller smutsa ner mig. Men nu..oh lord..så kraftlös och klen jag är. Världens enklaste grejer, blir till giganstiska projekt. Och min koordination skall vi inte prata om.
Att mina korta, stumma ben kan ställa till det så mycket.
Därför börjar det så sakterliga komma upp ett mantra i skallen..
Gör om - Gör rätt - Ge upp

Snubbla på målsnöret..igen..

I min värld så är det fair play som gäller när det är tävlingar man deltar i.
Det för mig är lika självklart som att man snörar ett par joggingskor (om där inte är kardborrknäppning såklart..)
Tyvärr är detta inte lika självklart för alla. Trist!
Att vara en sådan principfast tävlingsmänniska som jag är kanske i andras ögon upplevs som att agera korkat, men det struntar jag i. Ett stort stycke faktiskt.

Igår blev jag än en gång varse om att "idiotförklaras" på grund av min principfasthet eftersom jag tackade nej till en weekend- resa.
Nu tänker du.."är du korkad eller, gratis resa till Prag och du hoppar..??!!"
Svaret är japp!

Tävlingen har pågått sedan 1/3 och avslutades i fredags. De fyra bästa i Sverige (med samma typ av tjänst som jag har) skulle få åka med. (plus ett antal fler från andra avdelningar) I fredags eftermiddag hade jag placering nummer tre. Men när resultatet kom ut igår hade jag halkat ner till plats nummer fem under helgen. Alltså precis utanför de som kvalat. Inget jag kan påverka, varken då eller nu, bara att gilla läget.
En av de fyra i topp avstod att resa så då blev det automatiskt jag som skulle åka med. Jag blev inte ens glad och tackade nej. Ansåg mig inte vara berättigad till detta då jag låg femma. För mig spelar det ingen roll om alla i topp hade tackat nej. Jag hade inte åkt ändå. De fyra bästa fick chansen, jag nådde inte dit.
Varför skulle jag då..eh..NEJ..!

Är det något jag verkligen ÄR bra på så är det att snubbla på mållinjen. Men någon skall ju göra det.

I'll be back

Japp, nu har det tagit 7 v sedan jag var här inne och plitade ner ord..men beware..ikväll tänkte jag roa mig med ett bloggmarathon.

Till dess, ha en underbar dag!

Tror inte någon har missat..

att jag blev "mormor" i tisdags. Vilken chock. Ja, jag visste väl att Pussla någon gång skulle ha bebisar, eftersom jag ville det. Hon fyllde ju ett år den 8/8 så en kull innan sterilisering var min plan. Svinto, min hankatt som blir ett den 11/9 tyckte jag kunde bli en bra pappa innan han skall kastreras.. Men hur enkelt är det att jag skall bestämma vem som skall bli kattungefarsa liksom? De kanske inte alls gillar varann, men håller god min för att de bor i samma hus.. Det är ju ungefär som att min mamma skulle åka till ehm..Tyskland och välja ut en man åt mig, ta med honom hit och säga; Anna, här är mannen du får välja på för att bli pappa till dina barn.. Hua, hemska tanke.. haha

Hur som haver..jag såg Svinto vara på Pussla när hon löpte.. Fick i och försig förklara för honom att han skulle "sätta på henne" och inte sitta på henne som han typ gjorde 97% av tiden..så jag trodde verkligen inte att han skulle bli farsa liksom. Men så glad jag blev i mitt chocktillstånd i tisdags kväll, att den lille/a bebisen har sin pappas svans. Precis så randig som Svinto har! Underbart att den onde röda hankatten som stryker runt här inte kommit till. Tycker verkligen inte om den och framför allt inte sedan den prylade upp min älskade Frasse (R.I.P) så han hoppade på tre ben och fick åka handduk (en annan historia..)

Det bidde bara en liten kattunge, vilket gör det betydligt enklare för mig att välja vilken jag skall behålla!
Och jag tror till mer än 80% att detta är en liten grabb. Så cool den är, även om den varken kan se, höra eller gå..och så duktíg Pussla är som mamma då. Hon bor numer bakom nedersta byrålådan (där hon kläckte) så det är lite meckigt att kolla till dem, men hon är så trygg med mig så jag får passa bäbis (ja, skriver med ä ibland, blir gulligare så..) så hon kan äta, dricka och gå på lådan. När jag inte är hemma så är dörren in till det rum som hon befinner sig stängd så att hon får lugn och ro. Men när jag är hemma är det öppet, och igår kväll gick hon faktiskt även ut.

Så underbart med dessa små varelser, fattar verkligen inte hur man kan göra sånna här små (eller andra djur) illa när de tillför så mycket kärlek.

Första bilden på lilla/e bäbis

Jag har små händer, så detta är en liiiiiten varelse <3

Coolaste svansen :)

Pappa Svinto kollar så svansen sitter som den ska :)



Stolt mamma Pussla, och gulliga bäbis :)



Pappa Svinto vakar över sin familj <3



Morgonmys med den lilla/e krabaten så mamma Pussla får lite ledigt :)