Så många måsten - Så lite tid

Årets Halloweenpumpa blev så här.
Och då det pissregnar och blåser utomhus så tyckte jag den gjorde sig bättre på min lilla kamin i köket.

Eller måsten är kanske fel ordval..man måste ingenting egentligen, det är man själv som försöker luras för att komma igång med diverse saker.. Men jag är så smart så jag har fattat det där..och även om jag gör långa "to-do" listor så blir det endast tre, kanske fem, avbockade grejer på den. Allt annat är ju så himla mycket roligare och/eller viktigare än det där jag just skrivit ner på lappen.. Tror inte jag är ensam om att funka sådär.. och jag vet att jag inte heller är ensam om att önska en dag till mellan lördag och söndag..

Tiden rusar verkligen iväg, det gick ju även över till vintertid natten till idag.
Kändes ju jättebra att vakna klockan kvart i fyra i morse..pigg och alert.. försökte göra som alla andra (vanliga) gör..ligga kvar..men jag blir ju så satans varm så det var bara att gå upp, sätta igång kaffet och lägga mig tillrätta i soffan för att ta del av de två senaste avsnitten av Sons of Anarchy. 

Fantastisk serie, och har du inte sett den så bara gör det. Du kommer inte att ångra dig!

I övrigt så har jag hunnit med en hel del denna helg.. 

Tränat--Tvättat--Druckit kaffe--Städat--katterna härjade runt så jag fick städa igen--Varit ute i skogen med hästen--Lagat mat--Bäddat rent--Druckit kaffe--Mördat getingar--Krattat löv--Skivat äpplen och frusit in--Torkat tomater--Fixat sötpotatischips--Meckat med min hemsida--Chattat--Sytt--Handlat--Tydligt visat vad jag tycker om inkompetent butikspersonal--Blivit genomblöt--Pysslat om Maestro--Plockat i ordning bland mina jobbgrejer och försöker klura fram ett vettigt *kontor*--Kollat CrossFit--Jämfört tröjleverantörer--Busat med de små pälsbollarna i trädgården--Druckit kaffe--Letat grossister--Gjort dörrkrans--Skurit ut mönster på en pumpa--Skurit mig i fingret--Testat eget screentryck--Kastat grejer--Haft kul samtal--och troligtvis en hel massa mer..ja, nämnde jag att jag druckit kaffe..??

Det blir ganska mycket som hinns med under en helg ändå. Även om jag tycker att jag varit i en vaccuumbubbla hela veckan och allt liksom har gått i slowmotion, så har jag ändå hållt igång..

Ja, lärde mig ett nytt ord idag..(jepp, inte ens jag är komplett..) "Byggargröt".
Min första tanke var "Cement"..??! 

Men sen så ändrade jag min tankebana då jag insåg vem det var som nämnde ordet och det var inte en ordinär byggjobbare.
Har även fått en helt okänd man(?) att känna sig precis sådär korkad som han framstod, samt fått ett butiksbiträde att börja stamma och bli tomatröd om kinderna.. hehehe.. 

Nu skall jag plocka ut mina linser, hoppa i duschen, krypa i mjukiskläder för att sedan lägga mig och se en film som jag kommer servera sötpotatischips med avocado-kesella-citrondipp (vet att de flesta säger kvarg, men det är ett ord som får mig att må riktigt illa..) och ett stort glas isvatten samt en stor balja Blueberry Muffin Tea.

Ha en fin kväll!

 

Nedan följer lite bilder av helgens händelser..

Skogstur med Maestro igår för att rensa huvudet lite.
Helt fantastisk höstdag!

Mindre härlig dag i stallet denna söndag. God damn vad det regnade..

De tomater som var kvar på mina plantor valde jag att lägga på en plåt och torka i ugnen

Så här blev resultatet..
Ser sådär goda ut, men de kommer att bli när jag lagt in dem i
olja, vitlök och örter.

Plockade in ännu en korg äpplen som jag har skivat och frusit in i påsar så det kan bli äppelpaj mitt i vintern.
Skall klura ut vad jag skall göra med resterande som hänger på trädet.

Sötpotatischips med flingsalt commin' up

Och här är resultatet. Ser smarrigt ut, hoppas de är goda.. 

Och en liten höstig dörrkrans fick det också bli.
Tror iofs inte att löven sitter kvar imorgon, men som med det mesta så får man vara glad för det lilla

Galna minnen, vänner för livet och värkande skinkor

Ja, det är väl så det lättast är att återge det som jag fick vara med och uppleva fre-sön förra veckan.

Ett awesome arrangemang, som jag nu i efterhand är så otroligt glad över att jag verkligen deltog i, vilket jag övervägde att skita i torsdag kväll då jag vekligen inte hade lust att åka.

Om man inte vill hålla sig i rörelse i 12-14 h / dag, sova ytterst lite, bära-släpa-slita, känna svetten rinna längs kroppen, krossa naglar, bli full av blåmärken på armar och ben (och höfterna) äta lunch och annat när du är i rörelse, hålla 'blåsan' stängd då det är aslånga köer till toaletterna och samtidigt hålla skenet uppe och se ut som att detta inte alls är jobbigt-åh vad jag är glad, då är det inget för dig.
Vi var 15-20 st som gjorde allt det där jag nyss nämnde. Och så bra vi var!!

Sitter nu i bilen och skrattar högt åt alla tokigheter som inträffade och sas.. Tror att söndagens entré av mig från det att jag la på pengar på bilen tills jag satt vid frukosten (helskinnad märkligt nog..) kan gå till historien.. Hahaa.. Damn vad jag var övertrött. Kunde knappt gå in utan att snubbla på allt. Och väl inne, vad vi skrattade. Och vad vi (ja, det var inte bara jag..) troligtvis skapade irritation hos andra morgontrötta.. Nu såhär på rak arm minns jag inte riktigt alls vad det var som var så kul som gjorde att  vi tjöt av skratt. En burk Cola var inblandad, så mycket vet jag.

Dessa galna skrattattacker infann sig även då vi plockade ihop hela eventet.. Fan vad jag saknat sådana dagar. Jag bara älskar det! Inte att packa ihop utan det där med att skratta sådär galet mycket. Hoppas få uppleva det inom en kortare period än just nästa år. Kroppen behöver skratta.

Två roliga citat myntade denna helg kommer här;

"Är du vän med honom..? Han är ju ung."
Kille i vårt crew som tyckte det var märkligt att jag hade en killkompis som är 22 år

"Anna, du skulle passa som radiopratare - helt ärligt. Din röst är behaglig och bra mycket bättre än en tysk som inte kan vårt språk"
Christian i bilen på väg hem då vi hade en duktigt värdelös nattpratare på radion..

Ni underbara människor som jag var i kontakt med under dessa dagar, ni vet vilka ni är. Somliga av er kom jag närmre än andra och vi ses nog snarare än vi tror, och ni andra vi ses om ett år!

Det får räcka för nu, måste jobba!

(Vad det gäller ömma skinkor så var det sjukt många squats som genomfördes dessa dagar i allt för tighta jeans som höll på att spricka..och som grädde på moset gjorde jag Diane i tisdags (tunga marklyft bla.) )

man föds och man dör.. livets gång liksom..

..även om jag inte riktigt fattar vitsen med den lille krabatens öde som bara blev knappa dygnet..

Om någon missat det så fick jag kattungar (igen) i onsdags.
Pusslas andra kull, och sista...
Kastrering coming up!

Hon valde pytteminsta stället i hela huset, ett eget litet hus.. Royal Canin skickade med en liten kartongstuga vid köp av torrfoder för en tid sedan, och jag byggde ihop det men inte en enda av mina katter brydde sig om det. Så det har liksom bara stått i ett hörn i köket. Och det har hon alltså valt som sitt nu. Detta gjorde också att jag hade jättesvårt i början att se hur många små liv det verkligen var där inne. Fick liksom bara sticka in telefonen och ta en bild..  Jag hade ju visserligen bara beställt en, max två, varav en röd..

Men ingenting av detta verkade ha nått fram till kattstorken. Det var först dagen efter som jag blev varse om antalet.. fyra stycken.. De hade varit fem..men en liten stackare låg livlös för sig själv i huset när jag kom hem från jobbet.

Kalla mig knäpp och onormal, men det var faktiskt en riktigt sorglig upptäckt som gjorde ont i mitt lilla, men ändock hjärta.. Försökte massera igång den lilla/e då den mycket troligt somnat in strax innan jag kom hem, och den hade ej hunnit bli kall och stel så en del av mig hoppades den andra visste..

Bäddade ner den lilla/e på en vit handduk och luktärter stängde kartongen och nu är den begravd under ett litet äppelträd i trädgården. (hoppas på Karma..)
Liksom ett eget litet Nangijala :)
Förstår egentligen inte meningen med att ha spenderat 61 dygn i en annans kropp för att sedan klämmas ut, vara blind och sen dö innan ens ögonen öppnats och man har kunnat få se världen..

Svinto säger något..eller kollar om den där vita stenen gick att äta.. 

När jag väl var klar med plantering och annat så kom det över mig.. Alla vi som lever, så tacksamma vi skall vara att vi vaknar upp varje morgon och får uppleva saker. Ibland kanske små, för oss obetydliga, händelser och ibland större..
Oavsett så är vi vakna, och andas.
Ta väl vara på varje sekund och gör livet värt att leva för dig och bry dig om de i din närhet, för en dag får vi inte vara med i denna världen längre.. ( då fortsätter den iofs i en annan parallell värld, men det kan vi ta en annan gång... ;) )

Är det dags att ge upp..?

Ännu en lördag som jag blivit tvungen att bryta träningen på grund av smärta. Och jag hatar det! Verkligen.
Jag har nu lärt mig att känna skillnad på trötta muskler och smärta. Plötsligt kändes efterdyningarna av de tre stukade fingrarna (som jag lyckades åsamka mig för tre veckor sedan, på ett lördagspass.. ) som en fjärt i rymden för när det spränger och gör ont i ländryggen är det ingen latmask som knackar på, utan det är på riktigt. (Jag är ju under behandling av sjukgymnast sedan ett antal veckor tillbaka just för nedre ländryggen samt bröstryggen)

Allt kändes toppen första varvet och andra, hade ett bra tempo och kroppen verkade verkligen vara med på noterna. Men under tredje så började det krampa lite när jag sprang..lyssnade inte och bet ihop, fick plocka bort  5 kg från skivstången då min vänsterhand inte ville vara med mer under frivändningarna och när jag kom tillbaka efter ännu 400 m löpning kunde jag knappt göra squats och så kom det..pang!
Kunde inte lyfta stången..

Hero WOD tillägnad de 19 brandmän som omkom i den enorma branden i Californien iår
HOTSHOTS 19

Ahh.. vad jag skäms när jag blir tvungen att tassa fram till passets coach och säga..."ehm..alltså.. jag kan inte mer.. "
Känner mig som att jag sitter i skolbänken och frågar om jag kan få gå på toa när det börjar bli obekväma frågor på lektionen, sånna som jag inte kunde svaren på..
Jag vet ju att jag kan! Eller jag tror att jag kan..
Men skäms det gör jag, och arg så jag kokar inombords.

En del av mig tycker att jag borde lägga av med denna typ av träning och bara ägna mig åt att städa och prata i boxen..och en annan del pushar på, trycker fram mitt pannben och sätter mig på en enkelriktad väg..
Det är riktigt jobbigt att vara schizo..

Ligger nu på soffan och följer EM i fälttävlan direkt från Ribban i Malmö, samt får uppdateringar på Facebook om hur det går på Solid Open i Stockholm. Här snackar vi atleter av rang..både ryttare, hästar och CrossFit utövare..
Önskar jag hade kunnat vara på båda ställena idag.

Och så ser jag en bild som min ena kusin delat på sin sida på FB, och behöver jag säga mer än att "det ligger i släkten". För jäklar vad jag skrattade. Stämmer ju till fullt och fast! Fula barn finns det allt för många av, och ett par för mycket i min omgivning. Nu känns allt plötsligt så mycket enklare..
Kan det vara så att de är grunden till allt ont..?

När kost, träning och hälsa blir ett problem

Satt på hästryggen och funderade härom dagen när jag var ute och skrittade någon timme i skogen.
Det här med att ha gjort ett val, ett val av att investera i sin egen kropp, hälsa och välbefinnande skall plötsligt klankas ner på. Av andra.
Denna "negativitet" har jag erfarit senaste året då jag själv valde.
Valde en sundare livsstil och satte mig själv främst.
(små steg i början..men jag blir bättre och bättre på det med)

Under de 30 år jag har hållit på med hästar och ridsport har jag aldrig hört kommentarer som "ja men du tränar ju så mycket".. "du som tränar så mycket du kan ju fixa det.." "just det, du tränar ju så mycket så då vill du inte ha en bulle till kaffet" "såklart du kan själv du är ju stark, så mycket som du tränar.. "
Allvarligt talat..?! Give me a break!

Så här är det! NEJ jag tränar inte mycket.
Kanske i jämförelse med dig, men inte i jämförelse av det liv jag levt innan..
Under nästan 15 år hade jag två hästar i träning. Det betydde ca 3-6 h i stallet VARJE dag.
Instruktörsledda träningar ett par gånger i veckan, egen träning de andra dagarna, tävlingar på helgerna. Växlade ridningen med milslånga promenader/joggingrundor med häst vid hand längs vattenbrynet på stranden eller runt på en terrängbana. Oavsett väder! Snö-regn-sol, spelar ingen roll, hästen måste motioneras. En gång i månaden körde jag och köpte en fullastad hästtransport med hö där varje bal låg runt 20 kg +. Togs bara förgivet att jag löste det själv..  (Det brukade gå in mellan 50 - 55 balar som skulle flyttas från bondens lada..staplas i transporten..lastas ur på plats i stallet och upp på ett loft. Enda vägen till loftet var via en aluminiumstege. Denna fick jag alltså klättra uppför med en bal i taget..och sedan stapla på loftet..aso.. Många kg hö..)
Utöver detta cyklade jag så ofta jag kunde till och från stallet (8-9 km) samt gav mig ut på löpslingan ett par ggr/v. Men på något sätt så är det mer accepterat, så ska det vara. Tjejer skall hålla på med hästar.
Om någon undrade var jag var, så blev svaret; "i stallet" och personen som undrade svarade, "Jaha.
Så var det bra med det liksom.
Någon av de kommentarer jag nämnde förut. Aldrig.

Nu har jag en häst som jag underhållsrider, bara för att det skall vara kul och för att han skall må bra.
I och med detta har jag tid över och halkade in i en helt annan box för ett år sedan. En CrossFit box. Upptäckte en träningsform som jag tycker är förbannat rolig och ett riktigt bra komplement till min andra sport. Här lägger jag effektivt max en timme / träningstillfälle.  Jag har kanske ett lite för skarpt pannben för att det skall vara "hälsosamt" alla gånger, men jag trivs med det. Att pressa mig själv för att nå resultat. Det betyder inte att du också behöver göra som jag, utan du hittar snabbt din egen "metod"
Som bonus till detta har jag även valt att låta min kropp få bra drivmedel för att orka.
Gör helt andra val idag än för bara ett år sedan.
Detta ger ju också ett resultat.

Mitt råd till dig är att testa själv. Börja rör på dig. Vill du testa världens roligaste sport så finns det massor av boxar över hela landet, världen. Och alla har prova-på-pass. Bara gör det. Har du tid att sitta och läsa detta så har du tid att investera en timme i din kropp.
Innan du har provat så är jag ytterst tacksam om du besparar mig (och andra) dina kommentarer.
Tröttsamt när MIN kost, träning och hälsa blir ett problem för DIG. Dessvärre så är det inte jag som är problemet, utan det ligger hos dig själv och kallas dåligt samvete.

Battle of the Beach

SKÄMS på er alla som inte tog chansen att hänga på för att heja fram våra duktiga atleter.
Denna fantastiska tillställning som Mr.Piff anordnat kommer aldrig att bli lika samma igen.

Det blev som en riktig folkfest i ett underbart sommarväder. På stranden kryllade det av grymma CrossFit Atleter (samt en och annan crossfitutövare) och intill flockades nyfikna åskådare, allt ifrån barn med simringar, pensionärer med guldtofflor, till "coola gym killar" (kräks lite) och vanliga soldyrkare.
Fantastiskt att vi är så olika men ändå så lika inom denna sport.

Starke Mange in action

DJ'n spelade en varierad mix av typ HipHop och R'n'B vilket plötsligt fick sporten att verka mjuk och mysig, (Nej, det behöver inte skräna tung death metal bara för att det är starka män/kvinnor fulla av tatueringar som lyfter tunga vikter.) Skitbra! Så där stod vi och smågungade spontant i takt till musiken samtidigt som tävlingen pågick, och de som var på stranden för att sola fick en fantastisk stranddag, med en live DJ.

Det ni!

Klicka här för 15 sek av dagens första WOD

Klicka här för 16 sek av lite mer beach WOD

Ännu ett litet klipp..dock väldigt blåsigt ljud

15 sek från det heat som tjejerna vann!!

När man står och följer en tävling så som jag hade glädjen att göra idag så inser jag att vi på Gjuteriet CrossFit verkligen skall skratta oss lyckliga. Vi är grymma! Vilka instruktörer vi har, och hade teamet varit fulltaligt idag så hade vi lätt sopat banan duktigt mycket! ;)
Stor eloge till Anton och 'Hästpojken' för den fighting spirit de visade prov på idag. Grymt!

Att även få se att vissa (dock ytterst få) har en sann CrossFit anda, värmer i mitt (kalla) hjärta. Grymt gjort coach Jay och karate Hellen att ni verkligen stannade kvar på plan tills alla kommit i mål, även om ni var klara tidigare. Detta såg jag även den atlet, med troligtvis mest erfarenhet av CrossFit tävlingar, och hans teampartner göra. Fram och coacha det team som har det trögt. Fantastiskt att se. Inga konstigheter, CrossFit är en gemenskap utöver det vanliga. Till och med Froning gjorde detta efter han tagit sig i mål som VärldsMästare.. Han springer tillbaka för att peppa de som är på väg in mot mål. Riktigt tråkigt att inte alla inser detta. Lika viktigt på en vanlig WOD i boxen som på en riktig tävling. Så tänk på det innan du börjar plocka av vikter och bära undan bara för att du är klar, se till att hjälpa den tröttaste in i mål!

Coach Jay och Karate Hellen står kvar och följer sista teamet som har det lite trögt.

Coach Jay bryter ut i glädjeklapp när det sista teamet är i mål

Vad har jag mer fått med mig av denna dag?
Fick en ny titel; 'Trash Bitch' (fick ta hand om Manges skräp..)
Petter gillar tjejtröjor; Han hade snott min tischa och tryckt ner i sin väska
Ruggig bonnabränna; Dum (?) som jag är tog jag aldrig av mig linnet, trots att jag hade bikinitopp på
Anna, du borde testa jordnötssmör, klibbar ihop truten liksom; Max som försöker få tyst på mig
Det är skillnad på 'liten kaffe' och 'liten latte'; just sayin'
Kaffe SKALL alltid finnas med på resan i stoooooora termosar..
Kateter kan vara bra att ha då offentliga toaletter är brutalt vidriga
Du, de är gratis nu; VAA är dem?? Jeppes glädje över att paleokakorna bjöds bort
Gå aldrig för att köpa kokosvatten, du riskerar att bli domare..
Skulle kunna skriva hur mycket som helst, men jag håller här och unnar mig ännu en rejäl balja kaffe!

Tusen tack för att jag fick möjligheten att få vara med om en sådan här AWESOME dag!

(fler bilder finns på Instagram.. @kanestro)

är jag lycklig eller kanske tragisk?

När personer som av olika anledningar försvunnit ut ur mitt liv plötsligt bara dyker upp sådär som Gubben i Lådan blir jag smått varm i hjärtat och inser att det där, det är just en riktig vän. Finns otroligt få sånna.
Detta hände mig för ett par dagar sedan, ett meddelande på Facebook som hen avslutade med /.../ är du lycklig? /.../ 

Den frågan ekar fortfarande i mitt huvud.. Är jag lycklig? Är jag det? Jag får huvudvärk då jag vänder och vrider på de där orden, känner efter, funderar.. Och hela tiden kommer jag fram till att nej, jag är nog faktiskt inte lycklig. Det är ett starkt ord. Lycklig.. Tacksam passar kanske bättre.. bl.a. tacksam att jag får sitta här och andas, tacksam över de där små sakerna som i slutänden kan bli så där stort..
(Sias chokladglass i frysen=liten sak, svullen mage=stort)

Men lycklig? Finns det någon som är lycklig på riktigt? Alltså genuint lycklig? Det skulle jag vilja veta. Hur upplever man det, hur är känslan? Glad kan jag nog också lägga till den där "gruppen" med att vara lycklig.. Minns inte heller när jag var sådär riktigt jäkla glad, skrattar gör jag väl varje dag, men att skratta från hjärtat så att det gör ont i magen det var längesen. Kanske dags att plocka ner den där kulissen jag bär runt på och börja vara jag..hur jag nu är.. tragisk?