Jag är nog ganska rolig ändå..

..eller så har jag bara en skruvad humor och ett väldigt ironiskt sätt. Framförallt när jag är bland folk jag aldrig träffat. Tycker det är kul med psykologi liksom. Känner man mig vet man (eller kanske inte..) när jag är allvarlig och när jag skojar.

Jag vet att det kan vara en dålig sida hos mig, men jag tycker det är så tråkigt med stela och korrekta dialoger. Det blir liksom mycket roligare om man försöker skoja till det..
Givetvis blir det ganska awkward när jag måste förklara mig ur ett 'pinsamt' läge och plötsligt känns det inte alls roligt. Men det är ju inte mitt fel, det är den andre som är trög ;)

Hur som haver så sitter jag här och skrattar åt mig själv, har gått tillbaka till gamla inlägg och läst.
Ja, jag är ganska kul och ja, jag har lite för mycket fritid idag.

Och så hittade jag en blogg som jag hjälpte en 9åring med när han var sjuk. Nu snackar vi humor. Fast han fattade nog inte det då och nu när han är 15 tycker han att jag ska radera den helt.
Men o'nej. Dessa texter ska jag göra något kul med, han ska väl gifta sig någon gång.

Delar med mig av ett litet utdrag ur denna blogg. Pojken var livrädd för 'Knuttar' som barn..
Enjoy!

Watch out for Knuttar!

HELLO HI STRAWBERRY PIE! Today is a good day so far but my throat hurts. Maybe there's a cold trying to catch. And why say catch? I mean it's not like there's a big lump of snot chasing me. That would be more disgusting than scary anyway. I'm not really scared of anything but "knuttar" as they say in sweden. That's big scary men with beard wearing leather and they ride big motorcycles that are so loud your internal organs explodes and you shit them out screaming for your life. I hate them.

Most of them are murderers or almost murderes. No one really knows why because the government has never performed a autopsy on a knutte because other knuttar take them and burn the body before the government gets there. They leave no trace. They're kinda cunning those knuttar.

Long time ago about 10 years ago before I was borned it was alot worse than today. The knuttar almost succeeded to take over the white house but Bill clinton stopped them. He made them live outside town and made them put mufflers on their bikes. You see back then their bikes were even louder than today.

Clinton was a good guy who tried to make this country and its people happy. He had a girlfriend that wasn't his wife and that really pissed some people off. Many women were pissed on Clinton because he destryed his girlfriend's new blue dress. Women hates when men destroy their clothes. If you're married you can't have a girlfriend too. But Clinton did good for this country and made knuttar live in slum areas outside town.

Burpees for Paris

Leta upp Gjuteriet CrossFit på Facebook och deltag i detta event. 

T skapade ett event i Gjuteriet CrossFits namn ”Burpees for Paris” och delade det med hela Sverige. Givetvis hade vi detta som ett av momenten på klassen igår. 

132 burpees för offren i Paris.

Vi värmde upp med bl.a. 53 burpees också.. så att vi hitta rätt i övningen liksom..
Jag var klar på 8:09 med mina.
Och tro mig, min kropp mår som den förtjänar.

Att inte tränat på tre veckor och kasta mig in för att göra burpees har gjort att mina armar knappt har gått att böja. Muskelfästet vid armbågen på båda armarna har liksom blivit kaputt. I natt när jag sovit så har jag vaknat varje gång jag försökt röra armarna.. Hahah.. vilken jäkla syn det måste varit. Men jag vet ju att det går över, detta gör mig bara starkare så är det ju. Kroppen reparerar mig så att det håller bättre nästa gång. Och jag ska ju inte klaga, detta var nog en walk in the park i förhållande till vad folk fick utstå i fredags i Paris.

RIP alla offer för IS terrordåd över hela världen.

Roslagen Open 2015 in the books

Ännu en grym helg i CrossFitens tecken är avverkad.
Roslagen Open 2015 is in the books.
Och mitt år som CrossFit domare är avslutat. 

Jag har avancerat i min domarroll och utrustats med en tjänstebil ;) 

Rätt sjukt egentligen, att liksom kuska runt sådär över i princip hela landet för att knappt sova, räkna högt, peka med hela handen, reppa och noreppa, äta på tid, kissa på tid, lösa uppgifter pang boom, ta skit, få beröm, tappa rösten, få stel kropp, få svettiga kramar och blodiga handslag, bli lomhörd och lukta illa.. allt detta helt gratis.

Och varje gång jag sitter i bilen på väg hemåt efter en avslutad tävlingshelg poppar tanken upp; ”Det är kanske läge att lägga av med detta nu”.
Men sen så vänder jag på det och inser att nej, det går inte. Det ger mig så mycket mer.

Denna community alltså.

Alla härliga domarkollegor, atleter och annat löst folk som jag får glädjen att träffa. Jag kan liksom inte beskriva det, men det är guld värt. 

The 'Hot Helmet Team' har haft en reunion utan hjälmar samt fått en partner från Estland

Tusen tack för resesällskapet Annika. Du är en otroligt härlig person. Och tack för alla språklektioner ;) 
Givetvis ett jättetack till dig Karin som utfodrat min flock denna helg!

Nu unnar jag mig en välförtjänt vila till nästa år då jag hoppas att vi ses i Helsingborg på Best of the West. 

Håkan skall som vanligt alltid befinna sig "i min direkta närhet" (internt skämt)

I love everybody

Härligt häng i Jönköping

Igår hade jag glädjen av att få deltaga på Södra Wättern CrossFit ettårs jubileum.
Vilka härliga människor och vilken härlig box! CrossFit community big time!
Det genomfördes en slags teamtävling uppdelad på 10 4-mannalag och 4 workouts. Givetvis var jag med i ett av lagen. Såhär i efterhand så kan jag tycka att det var ett dumt beslut. Efter noll träning på två veckor pga ofrivillig vila så var inte kroppen speciellt fräsch. Det känns verkligen i kroppen idag. Ja, ja… man lär sig alltid något varje dag.

Strax efter tävlingen var klar så byggdes boxen om och små bord med dukar och levande ljus dök upp och en buffé dukades fram. God mat som passade alla. Så var festen igång. Det åts, pratades, och festades. Verkligen en jätteskön stämning.

Hemresan blev också en upplevelse.. Götapetter.. Jag träffade på stormen Katja, vilket jag nu i efterhand förstår. Men då gjorde jag det inte. Jag hade faktiskt inte en aning. Undrade bara varför grenar kom flygande och löv virvlade runt.. regnet som verkligen vräkte ner periodvis var så brutalt att jag fick chansa vart vägen var liksom. Ibland fick jag bara stå still och vänta ut vädret lite. När jag typ kört 40 min började jag inse att jag fortfarande hade jättelångt kvar och funderade på att vända och krascha på någons soffa, men den andra rösten jag har i huvudet pushade mig framåt och hemåt.
Och det var nog bra.

Jag kom hem levandes efter mycket kämpande..och möttes av ett kaos. Fönstret som jag brukar hålla öppet för katterna när jag inte är hemma på längre stunder hade blåst upp och allt i anslutning till det rummet var huller om buller. Ja, kaos. Fick mecka i ordning så gott det gick, inventerade vettskrämda katter och gick sedan upp och la mig.

Men det gick ju för tusan inte att sova. Det ven och visslades, skakade och mullrade. Jag målade upp bilder i huvudet att jag 1. Antingen skulle vakna nedcabbat, alltså att taket blåst bort. 2. Ha tvärdrag på ovanvåningen iom att fönstren blåst ut 3. Att hela huset skulle rasa ihop som ett korthus.
Nu hände inget av detta.
Det var bara den stackars björk jag har utanför köksfönstret som blivit halv.

Andras glädje får mig att må bra och bli kreativ.

Ja, så är det. 

När personer i min vänskapskrets aktivt jobbar på att må bättre och det resulterar i ett glatt humör och att bitar faller på plats. Då blir jag glad. Och så blir jag otroligt effektiv och fylld av energi.
Jag hoppas att humöret håller i sig för jag behöver verkligen detta.

Bara för att nämna lite så har jag fått så många saker gjorda som liksom bara flyttats fram hela tiden. Varför kan jag undra. Sakerna har ju gått så snabbt att få klart. Så innan lunch idag så hade jag hunnit med att tvätta ytterdörren, göra en ny dörrkrans, sopa rent stenplattorna, tvätta, vädra mattor, cykla och handla, putsa köksfönstren på insidan, lägga upp ett par byxor, sy i ny resår i ett par tights som blivit för stora.. Samtidigt som detta så har jag gått bananas i köket med att baka. Hittat på en egen variant på äppelpaj. Det får bli nästa inlägg och visa dem..om det blir något bra av dem.

Så, nu är det kaffe, en klapp på axeln och några djupa andetag innan period två av dagen ska dra igång.

Invalido

Det är farligt att vila från träningen. Jag skulle ju bara ta en lite mindre ’time-out’ då jag länge känt mig trött och ha dåligt flås.. men att det skulle bli såhär hade jag ju aldrig trott. 

Jag har varit i princip stelopererad. Knappt kunnat röra mig. Värk i axlar och bröstrygg. Visserligen så löste jag värken i min axel med ett superduperbra plåster som jag hade kvar sedan tiden med hästarna. Equiwinner. 

Det hjälpte mig så att värken blev värre efter ca 12h (plåstret skulle sitta på i 24h) och liksom flyttade sig ut i vänstra armen. Men efter ett dygn tog jag bort plåstret och värken var borta. Där. 

Nu hade något jävulskap krupit upp i nacken på mig. Såg nästan ut som att jag hade nackspärr. Svalde min stålthet och gick till apoteket för att köpa värktabletter. Jag äter ju aldrig sånna så jag tänkte att de måste ju ge kanoneffekt. Apoteksbiträdet beskrev dem som riktigt starka och som råttgift för magen. Jag tog en till lunchen..märkte inte av något.. tog en till.. lika dant, ingen reaktion varken i magen eller på värken. 

Istället blev jag yrslig och torr i munnen.. struntade i de där kemiska pillren och ökade min dos av PurePharma M3 till det dubbla. Om jag säger såhär.. jösses vad jag sovit bra. Som en klubbad säl. Och det har hjälpt mig att bli rörlig igen.
Nu är det snart två veckor sedan jag var i boxen. Men jag tror att denna vila gör mig gott. Uppenbarligen har jag inte lyssnat på varningssignalerna i tid.

Dagens tips: börja lyssna på din kropp.

På lördag ska jag deltaga på en annan box ettårsjubileum och medverka under en ”tävling”.. Stackars den som blir tvungen att teama med mig.. och jag hoppas att min kropp håller.

Peace Out