Tarotkort

Som många säkert redan vet och/eller förstått så är jag nyfiken och intresserad av andlighet. Jag läser horoskop, pratar med medium, kollar Tarotkort lite då och då.. Oftast blir jag smått förvånad och förundras av hur rätt det kan vara emellanåt och idag såg kortet ut såhär, och budskapet var som följer;

"Idag säger änglarna till oss att det finns en viss vän som väntar på att höra ifrån dig. Någon som du inte pratat med eller träffat på väldigt länge. Någon som saknar din vänskap. Någon som skulle vilja att du tog kontakt med hen igen.
Många av er har vänner ni träffar med jämna mellan rum och de ni pratar med i mellan åt. Sedan har man vänner som det kan ta vänligt länge mellan gångerna ni ses eller pratar med varandra, kanske till och med år. Men när ni väl ses och pratar med varandra känns det som om ni inte varit ifrån varandra alls. Det är just en sådan vän som skulle vilja höra ifrån dig eller som hör av sig till dig."

Tillåt mig att skratta.. ja, jag skrattade faktiskt högt här hemma för mig själv.. Det är detta jag gillar med sådana här kort. Ibland är de sjukt passande och ibland helt ointressanta. Men detta.. oj, oj.. På riktigt.
Om det skulle vara sant så är det inte så att jag har nån vän som vill bli kontaktad.. det finns bara en fd vän i mitt liv just nu (som själv brutit kontakten pga en tredje person baktalade och högg mig i ryggen..) och jag tror att det sista denne person skulle önska sig är att jag skulle höra av mig. Trist på många sätt nu när jag tänker efter. Men att inte ens få ett grattis eller ett 'gilla' när jag nyss fyllde stort var tillräckligt för mig att inse att jag inte är någon som finns i dennes tankar och värld längre.
Fast iofs.. personen skrev ju sist vi hördes att jag var 'död' för denne så vad hade jag väntat mig?
Haha.. gratulera en döing är kanske inte något man gör.

 

Jag gjorde det..

Jag kom in!! På riktigt alltså. Äntligen dög jag. Jag passade in i mallen. Igen. Jag dög och räckte till. Jag ska börja skolan fem dagar efter min födelsedag.
Jag ska bli polis!👮‍♀️🚓📚📝

Och detta brev öppnade jag och läste strax efter jag fått veta att jag är korkad, idiot, "död" samt ej kan hantera sociala sammanhang av en person jag trodde var min vän. Jag hade blivit huggen i ryggen och baktalad av en person jag knappt känner, aldrig har viljat få för nära då den personen utstrålar falskhet, är en lismande egoistisk energitjuv med ett enormt bekräftelsebehov.
Fick aldrig ens chansen (fortfarande ej fått) att förklara/försvara mig. 

Men plötsligt rann liksom den händelsen av mig som vatten på en gås. Om Kungen vill att jag jobbar för honom vad spelar då skitsnack och energitjuveri för roll. 'Lika barn leka bäst'

Nu måste jag säga upp mig, börja planera framåt, hitta jobb jag kan kombinera med studier, leta extraboende och kanske tom överväga att flytta in i skogen med min kattflock. 

Haha, så typiskt mig att börja tänka praktiskt på en gång, knappt ens hunnit packa upp från Madrid. 

Nä, det får vänta lite till, nu ska jag fira detta.

Min drickbara semla

Jag har fått PM med förfrågan om receptet på min glutenfria drickbara semmelsmoothie som jag postade på Facebook och Instagram igår, så då får det bli ett litet inlägg här i bloggen.

Jag vill förtydliga en sak;

Det är INTE en glutenfri semla mixad med ovispad grädde, vilket jag förstått att vissa trott..
Nä fy och BLÄ!

Utan jag freebasade helt enkelt (som alltid när jag är i köket) och testade mig framåt med diverse tillbehör. Det jag slängde ner i mixern igår (tror jag) var:

Fryst banan (som jag skalat och frusit in själv)
Fryst mango i bitar
Osaltade mandlar
Osaltade cashewnötter
Någon dadel
Lite vaniljpulver
Lite B-vitamin extrakt
Lagom med kardemumma
Mandelmjölk

Mixa ihop till en slät dryck.
Drick och njut.
Jag lovar, det smakar nästan precis som semla.
Fast nyttigare.
Givetvis ekologiskt.
Och flytande.


Lycka till!

Vem pratar du med när du är hemma?

Det är en fråga som jag ofta får av personer jag träffar på ibland.
Tydligen så pratar jag mycket, och det är något som verkar störa många.
Och är jag tyst blir folk stressade och nervösa..
"Shit, vad är det för fel på Anna? Har det hänt något? Är hon sur? Har jag gjort något?
Sa jag något olämpligt?" och så vidare..

Tips #1: Be mig vara tyst eller kanske prata lite själv..
Tips #2: Är du osäker om något är fel -fråga!
Det är så jag själv lär mig saker.
Vet jag inte så tar jag reda på svaret.

Enkelt!

Jag pratar såklart med katterna här hemma.
Vi kan ha djupa konversationer om ditt och datt.
Sju stycken pälsbollar under detta tak, det är lika många viljor och åsikter.
Mest är det om maten som serveras eller oprovocerade bråk dem emellan.

Det har även förekommit pekpinnar från mig att det inte är ok att lägga en massa tarmar och annat krafs på dörrmattan (ute)
Tar man för sig mat så ska man äta upp innan man lämnar bordet.
Det gäller allt på tallriken!

Detta tror jag att jag började implementera när jag var barn. Min lillasyster blev den jag började på. Hon hade gjort en 'maskfälla' (daggmaskar, vatten, salladsblad, jord.. allt i en röra i ett glas..)
"Det man tar för sig ska man äta upp" sa jag..

Nu såhär i efterhand kan jag förstå varför hon flydde till Italien.

Nog om det.

Jag var i Småland i helgen. Och jag tror att jag blev kär.

Det var så värt att ge mig iväg i det där skitvädret som rådde.
Dimma, snömodd och snorhalt.
Nu ska jag bara lösa alla viktiga detaljer, och kanske träffa honom en gång till, sen så kör jag nog, om allt vill sig väl.. Lika bra, tror jag..

Ja, och för en vecka sedan hade jag ett bra möte med T och fick veta mycket bra saker om mig själv och de som är omkring mig. Det jag tvivlade på var att det skulle komma in en ny man i mitt liv. Från ett helt oväntat håll.. Jo, mycket troligt tänkte jag för mig själv.. det har ju gått riktigt bra för mig under alla dessa år.. inte..

Dagen efter får jag ett mail.. som alla andra dagar, alla får liksom mail,  fast detta var från en man som tydligen fortfarande kommer ihåg mig efter typ 8-10 år..vi har tydligen haft chat-kontakt när jag bodde i Båstad.. och han hade sett en kommentar jag gjort på någons bild på Instagram och tänkt.. "men shit, det där är ju hästtjejen från Båstad, jag måste höra av mig" Och det gjorde han.

#hellooosocialamedier

Vet du vad. Jag minns honom själv inte ett dugg.
Han har tydligen varit riktigt kär i mig, och jag har dissat honom duktigt.
Jättemärkligt att jag inte minns alls.
Jag menar, det är ju inte vidare ofta att folk kärar ner sig i mig liksom..
Lika märkligt som att han har sparat min e-post under alla dessa år.
Eller är det psychovarning? Är han en stalker?

Ja, jag vet inte. Men det jag vet är att T hade rätt.
Så jag ser verkligen fram emot dagarna som kommer.

Och så är jag förföljd av två nya sifferserier; 1111 och 1234
Undrars vad  det betyder.. Vet du?

Nog om detta.
Ta hand om dig och sätt inte för höga krav på dig själv.
Du är bra som du är och det du gör räcker verkligen till.

(..och jag pratar med folk / gör andra saker på dagarna än bara hänger med katterna..)

Peace Out.

En ganska vanlig Onsdag i januari.

Vilken dag. Många intryck och positiva överraskningar. Semla, kaffe och så bitande kallt.

Jag gav mig tidigt ut på en rask promenad i den bitande kylan och på typ snorhal packad snö för att avin jag fick igår om ett paket lockade så mycket. Så jag liksom förenade nytta med nöje..
Men döm om min förvåning.. det blev ett antiklimax när jag öppnade försändelsen och upptäckte att det var trasigt.. Kaputt. Fan.
Nu håller jag tummarna att jag får nytt paket skickat till mig fortare än kvickt. För när jag nu vet vad det är så blir jag ännu mer jäktad över leveransen. Återkommer om detta längre fram, när skeppet är i hamn alltså..

Fylld av energi så for jag fram här hemma som en Ajax-vind.. Vad jag fick gjort mycket som jag liksom bara skjutit framför mig så himla länge.. Men nu ät frysen avfrostad och utrensad på gammal mat (som typ torrfrusit) Kylen är också tillfixad och utrensad. Alla tråkiga dammsamlande skrymslen och vrår har jag skrubbat rent. Duschen är avkalkad och insidan på fönstren är avtorkade.

En himla massa, men jag får liksom passa på.

Hade sedan ett riktigt bra möte med en mycket klok kvinna. Vad jag förstår saker mer och mer nu.
Vilket känns riktigt bra och spännande. Och jag ser verkligen fram emot den närmsta tiden.
Givetvis var det ett och annat som inte var så kul att höra.. jag hoppas verkligen att den personen reder ut det..trots allt.. Jag finns här, det är bara att höra av dig.

Ja, om någon undrar så är fasanerna ännu fler nu.. 11 st (!) Plötsligt två tuppar.
Känns kul att tupparna också tassar hit. Mycket fågelmatning blir det..

Avslutar med ett tänkvärt citat som plötsligt blivit en favorit.
Peace Out

Jag bara måste..

..skriva av mig.
Jag mår så bra!

Om ärligheten ska fram så är det riktigt underbart att det känns såhär.
Egentligen trodde jag att jag skulle vara kvar i de smått destruktiva tankarna jag hade strax efter nyår.. Det brukar bli så i min värld. Nytt år och en massa tankar, både på det jag haft intentioner på att göra under året som gått och småstress inför nytt år..prestationskrav, småångest och nja, kaos.

Fast nu är det inte så längre.
Tog del av en healingsession på distans, trodde sådär på det faktiskt. Men dagen efter vaknade jag upp, kände mig liksom sådär energifull ut och sa till mig själv;
Fan vad du börjar se rynkig och trött ut, skärp dig, ryck upp dig!
Och det gjorde jag.

Så så fort det kommer en negativ tanke så väljer jag bort att tänka på den och fokuserar tankekraften till något annat, roligare, bättre. Typ som att plocka bort en skådis som inte sköter sin roll ordentligt.
Testa själv. (Sen har jag även varit i kontakt med ett par medium som har hjälpt mig att svara på en hel del saker..så nu väntar jag bara på att fler bitar ska falla på plats..)

Nu är det inte så att jag är/har varit ett tragiskt psykfall, tvärt om.
Tyvärr har min raka attityd, min omtänksamhet och typ hela mitt sätt att vara, skavt och upprört folk vilket har fått mig att tvivla på mig själv och jag har försökt göra om och göra rätt för att passa in.
Det är tråkigt att det finns (fanns?) de i min närhet som fortfarande inte har uppskattat min ärlighet och knappt ens vågar höra av sig längre.
Verkligen jättetråkigt.
För jag vet att jag är en mycket bättre och roligare person nu. Men, det är ju inte min förlust. Och jag lovar, jag bits inte om det skulle bli så att jag får ett samtal / meddelande.

Nåväl, dagen hittills;
Fick ett oerhört kul samtal i morse, två timmars promenad - dock inte lika härligt som igår (se klipp) 

men ändå riktigt skönt, hembakade semlor, köttfärssås som puttrar på spisen (känns konstigt att jag ska behålla all själv..) bästa vinet (just nu) är inhandlat, ostkaka gräddas i ugnen, hunnit svara på ett par mail, nätshoppat lite, matat de sju fasanhönorna i trädgården (de påminner lite om pingvinerna i Madagaskar..nästan som små spioner allihop) och röjt bland gamla kläder.. 

Och nu.. ska kolla det underbara klippet jag fick på Messenger igår (jag tror det är femhundrasjuttioelfte gången bara idag) samt fortsätta med att leta gård. 

Jag hoppas att du har en fin måndag var du än håller hus, och tänk på att ett enkelt litet 'hej' kan glädja något enormt och att tystnad kan skada mer än du tror.
Le mot världen och den kommer le tillbaka mot dig.

Peace Out 

Jag rastar fyra av katterna i trädgården; Burpee, Squat, Svinto och Mmalia som 'dansar' 

HSP kan vara svaret..

Jag har gått och känt mig sådär konstigt nervös i flera dagar nu.
Fullt fjärilpartaj i magen du vet.
Och det är ganska obekväm känsla.
Fast jag borde vara van, eftersom det sker så ofta..
Förmodligen beror det nu på för många frågor som jag ej ännu fått svar på.
På många plan.
Men som vanligt så googlar jag om det är något jag behöver få reda på snabbt.

Det funkade denna gången också.
Och jag tror att jag har hittat en lösning.

Troligtvis ingår jag i de 15-20% av befolkningen som tillhör gruppen "Högintensiva personer, HSP - Highly Sensitive Person" Det är ingen diagnos som andra bokstavskombinationer utan mer ett karaktärsdrag, en förklaring på varför man känner som man (jag) gör.

Högsensitiva personer har ett rikt inre liv. Några få intryck kan starta en hel film på den sensitivas inre bildskärm. Eftersom jag (du) som högkänslig tar in fler intryck än andra och när dessa intryck samtidigt sätter igång fler processer i ditt inre, blir du snabbare uppfylld än de flesta andra – och du får behov av att dra dig tillbaks och hitta ett lugnt ställe där du kan sortera intrycken.
Man är bra på att få idéer och se nya möjligheter och man har även en förmåga att kunna förutse vad som kan gå fel.

En högkänslig person har ett djup och en närvaro som ofta saknas hos andra. HSP-personen kan njuta till fullo av ensamhet, men kan även vara mycket social.
Studier visar att nästan en tredjedel av dessa personer är mycket utåtriktade och får ofta god kontakt med andra men orkar inte umgås lika länge som andra. – En högkänslig skapar djupare kontakt på två timmar än andra kan göra på en hel kväll

Några karaktärsdrag hos en HSP-person;

Jag har ett större behov än de flesta på att vara ensam och drar mig gärna undan.
- Jo, ensamhet gillar jag mycket till viss del

Jag har en god känsla för hur djur mår.
- Lever man som jag i en flock med fyrbenta så får man den där känslan

Jag är för det mesta glad och full av energi oavsett vad som just då händer runt mig.
- Att spela teater är jag bra på

Jag gillar att vara ute i naturen.
- OM jag gör!
Jag kan klara mig med väldigt lite sömn.
- Jepp, det kan jag, mycket bra också
Jag är snabb i replikerna och klarar mig bra i diskussioner.
- Behöver jag ens kommentera det?

En Högintensiv person känner sig lätt fel på grund att han/hon inte klarar så mycket stimulans som andra människor kan. Högkänsliga har inget skyddande filter. Allt de upplever går rakt in. De har ofta låg självkänsla och höga krav på sig själva.

Stämmer nu detta så har jag själv fått upp ögonen för mig och mitt beteende och ska se hur jag kommer förvalta denna kunskap. Du kanske också fått en annan förståelse för mig.

Tack för hjälpen Google! 

I natt slog han till

Stormen Gorm dundrade fram över åkrarna och runt huset.
Damn, denna gång var jag uppriktigt skitskraj.. Det var ju inte längesedan stormen Katja drog runt här så jag hoppades verkligen att huset skulle palla ett sånt där tryck till..

Det knakade och brakade, tjöt och visslades, katterna mjauade hysteriskt och min mage kurrade.
Och så började det blixtra något enormt.

Kaos.

Jag vet inte vilket som var värst faktiskt. Kan ha varit hungerkänslorna..

Hur som haver, jag vaknade i sängen, huset stod kvar, taket låg kvar, rutorna var hela och visslingarna hade upphört. Men Gorm fortsatte sin något försvagade turné, ja, han håller på än faktiskt. Okej solen skiner, och det är ju underbart.

Lite kuriosa.. Gorm var kung av Danmark under första hälften av 900-talet.
Han var även far till Harald Blåtand "Den Kristne Vikingen" Läs mer här
(Det var danskarnas tur att döpa stormen och de hade att välja på bokstaven G ungefär som när jag skulle få välja ny tjänstebil. Fick ett mail där det stod; Nu är det din tur, du får välja på den här.. )

I morse, när solen började visa sig gick jag ut på en promenad i den starka blåsten. Underbart skönt. Hela jag rensas ut liksom. Vinden tar liksom tag i mig och ibland blir det nästan svårt att andas.. men det är, märkligt nog, en befriande känsla.
Med tanke på hur jag mådde inombords igår så känns det borta och glömt nu. (finns text på Instagram) 

Bort med dumma tankar och idéer, bort med energitjuvar och otacksamma..ehm..vänner? 

Bye bye!

Till och med huvudet känns tomt. Ja, tommare än vanligt..
Perfekt för att få igång en massa nya projekt. Härligt att vara som ett oskrivet blad.
Och det har redan börjat hända grejer!

Det kunde iofs ha blivit mycket värre.. för strax innan jag skulle gå precis här där bilden visar så kom det ett träd bara så där..pang boom.. och la sig tvärs över vägen..
Hade jag varit lite snabbare idag så hade jag med all säkerhet fått det i huvudet.

Troligtvis hade det gjort förbannat ont.

Tack du omtänksamma skyddsängel som uppenbarligen är med mig överallt.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/nu-drabbar-stormen-gorm-sodra-sverige

Underskatta inte (den) det som är litet är

Ni vet det där med att ”störst går först” och ”storleken har betydelse” aso..
De uttrycken stämmer säkert till viss del..  Ta tex ’störst går först’-uttrycket.
Jag tror definitivt att det är en mindre stor som myntat det. Av säkerhetsskäl.
Det kan inte vara vidare kul att bli överkörd av ångvältar hur och var som helst, om man inte är små stenar i varm asfalt alltså.. 'Storleken har betydelse' är jag väl mer skeptisk till.. tycker den kan vara bra på båda sätt liksom..

Nåväl, åter till inläggets titel.. ’underskatta aldrig den som liten är’. Det där kan jag skriva under på utan att tveka. För att nämna tre småsaker..

Chiafröet. Detta pytte-pyttelilla korn som är en sådan hälsobomb! 

Läs och lär här om detta dunderfrö.

Det mystiska strömavbrott som skedde här i Falkenberg för en tid sedan var orsakat av… en liten mus. Läs om den vilsna musen

Saffran. Att så lite kan smaksätta så mycket. Ingen jul utan saffran.. knappt någon fisksoppa heller.

Och en fjärde sak.. mig!
Jag är ganska liten men för den sakens skull skall jag icke underskattas.
Jag har förstått att jag skaver på folk i min yttre närhet och lögner målas upp, men det struntar jag i, det är inte jag som gör bort mig. Gillar man inte mig, fine. Inget jag kan påverka. Inte mina bekymmer. Jag är glad att sådana personer visar det så tydligt att jag själv slipper gå och fundera på vad jag gör för fel. Samtidigt är jag lite oroad över dessa personers egna liv. Det måste vara jobbigt att gå runt och vara så missnöjd och ha ett så händelselöst liv att man går upp i andras och mår dåligt över det också .. Märkligt det där. 

Jag vet att jag är bra och kan lyckas med det mesta om jag bara får tid på mig.

I detta nu är jag faktiskt sjukt nöjd över mig själv. Jag har avstått att kommentera en persons ganska töntiga lögn-uppdatering på Facebook, även om det kliade i mina fingrar, men jag valde att avstå. 

Jag vet ju att sanningen kommer att komma fram till slut ändå.

Win for me!

Nu är det hästar hela eftermiddagen på SVT. Direkt från Friends Arena i Stockholm.

CrossFit i all ära, men ta tre minuter och kolla in detta klipp. Denna fantastiska man har man kunnat se live i Stockholm i helgen. A-MA-ZING!

Första advent och sånt..

Första advent idag alltså.. åhh vilken julstämning så har infunnit sig i min kropp..

Ösregn blandat med hagel i en mix av diverse friska och starka vindar.. det är sååå mycket jul.
Och i natt så har de varnat för en ny storm som skall dra in över Skåne, södra Halland, och södra Småland. Gorm heter den passande nog.
Undrar om andra halvan av björken utanför fönstret kommer att blåsa bort då..?

Kan hända att skitväder är det nya..snö och kyla kanske tillhör hur det var förr.. typ vinter är sååå 2011 eller något.
Vem vet.. Jag hoppas inte att det är så. Även om jag inte är så värst glad i snö och slask som det till största delen blir här så lyser det faktiskt upp och folk blir glada.

Tänk om alla människor som hamnar in i djupa depressioner under höstarna kunde ta till sig kunskapen om D-vitaminen. Så mycket gladare världen hade varit på samma gång då. (Den vitaminen är oerhört viktig för en massa andra saker också. Läs Kostdoktorns blogginlägg här och när du är klar med det så ser du till att investera i en sådan burk. Är du osäker på vilken så kontakta mig så ska jag hjälpa till. )

Jag sitter nu och planerar dagen, för även om det är advent så har jag miljoner saker jag måste hinna med när jag äntligen har en ledig dag. Bland annat huset. Baaahh.. det är strängt att ha ett helt hus med totalt ointresserade inneboende. Bara de får mat och sovplats där de just för tillfället behagar att ligga så är de nöjda. Men jag kämpar på och tar upp kampen mot katthår även denna dag och blickar fram emot en ny vecka i ett rent hus. En konstig vecka känns det som att det kommer bli..

Troligtvis den mest ergonomiska stilen när det gäller att sitta vid ett bord och knappa på datorn.. 

Men först mer kaffe, tomtegröt (världens godaste gjord på de bästa av ingredienser om du frågar mig) och ett par pepparkakor, det är ju snart jul!

När paniken infinner sig..

Ja du vet sådär när blodet nästan fryser till is, du börjar kallsvettas, det är synax error i huvet och du skriker rakt ut: MEN VAFFAN ÄR DET SOM HÄNDER??!! Precis så..

Min morgon började så.. Allt.. precis ALLT gick åt pipan. Ganska skickligt ändå att lyckas med att misslyckas så många gånger på rad.. haha.. Du som känner mig vet att det är inte jätteovanligt i mitt liv, även om det var ett tag sedan. I still got it liksom.

Men den känslan jag beskriver i början uppstod när jag kommer på att jag håller på att koka morotsbitar (för att göra puré till gammelkattan som har lite trubbel med magen) och jag liksom hör hur de kokat torrt och kastrullen liksom nästan hoppar på plattan.
Jag går ut i köket för att fylla i mer vatten och fortsätta att koka dem, då jag liksom stöter i termoskannan i kaffebryggaren som flyttar sig ut från maskinen och ned mot golvet..i samma ögonblick försöker jag fånga den med samma hand som jag håller kastrullen med morotslantarna i..

Det gick sådär.

Att det är så mycket glas i en termos visste jag inte.. men det hörde jag samtidigt som kannan träffade golvet och morotsslantarna träffade tak och skåpsluckor. När jag lyfte upp den så lät det ungefär som att jag hade en slush-puppie i behållaren. Och så tänkte jag, phew..så skönt. Jag fick ju en extrakanna till bryggaren. Började leta där jag trodde jag hade den. Efter utrensning av tomma kartonger och annat krafs i mitt 'dåliga-samvete-rum' (ett pyttelitet med typ proppskåp och annat) inser jag att det inte finns någon extra kanna här.. Jag började leta efter info i mitt huvud.. "inte har väl jag redan använt extrakannan" och så började jag tvivla på mitt minne..

Tro det eller ej, i sista skåpet jag tittade, på en helt annan plats (givetvis den mest självklara platsen) i huset stod kartongen med den oanvända termosen. Till och med bruksanvisningen till bryggaren hade jag lagt där.

Jag må vara jäkligt virrig, klumpig och glömsk, men ibland så har jag faktiskt tänkt till så jag nästan blir gråtfärdig av lycka.

Passar också på att önska en Happy Thanksgiving dagen till ära.

Peace Out

Vad jag är glad för just nu..

🔹Att jag har världens skönaste säng som jag liksom kan bre ut mig i, typ som ett kryss, bara för att den är stor och för att jag kan! #förattjagkan

🔹Att jag har tak över huvudet, varma golv och mat på bordet. Eller nja, inte på bordet sådär liksom, nu är det mer i magen. Hade det stått på bordet så hade nog katterna varit tacksamma. #tacksam

🔹Att jag har alla dessa underbara fyrbenta personligheter i min omgivning. Idag kom det faktiskt en liten tår när den som varit mest lynnig och instabil plötsligt  tillät mig att öppna hennes gap och stoppa in en liten maskpillerutt utan ett endaste morr, spott eller fräs. #kärlek

🔹Att folk självmant väljer att försvinna ut ur mitt liv så jag slipper umgås med lögnare och socialt inkompetenta. #omtänksamt

🔹Att jag har ett fåtal fantastiska vänner som betyder oerhört mycket på olika sätt. #tacksam

🔹Att Wordfeud finns så att jag kan fördriva tiden på kvällen/natten när jag ändå är för pigg för att sova. #underhållning

🔹Att det är fullmåne så att de katter som är ute inatt får bra arbetsbelysning när de är ute på nattjakt..och att jag inte kan sova så jag får mer speltid på WF. #detfinnsnågotgottiallt

🔹Att 'ombre' (typ det ser ut som att man har utväxt) verkar vara en trend som håller i sig, vilket jag gillar då jag är en naturlig 'ombre'. #ekonomiskt

Nyttig varm choklad

Idag var det årets första riktigt kalla dag så jag blev såklart tvungen att göra en varm choklad.
Valde såklart att göra den nyttig och bra. Förbannat god blev den också. Testa du med!

Blanda 1/2 msk ekologisk kakao, 1/2 mått PR3* från Purepharma och rör ihop med grädde till en lite lösare smet, värm mandelmjölk och häll över. Klicka vispad grädde på toppen och strö över ekologisk raw cocoa nibs.

*PR3 är som ett Kinderägg.. tre saker i ett; proteinpulver som är framställt av ekologiskt brunt ris. Innehåller bl.a. frystorkat ekologiskt kokosvatten, komplett aminosyraprofil med höga nivåer av leucin. Främjar syntesen av kollagen-en viktig byggsten i leder, bindväv och ligament. Glutenfritt, laktosfritt och helt fri från soja. Inga konstgjorda sötningsmedel och chokladsmaken kommer från ekologisk belgisk choklad. Läs mer på www.purepharma.se

Jag är nog ganska rolig ändå..

..eller så har jag bara en skruvad humor och ett väldigt ironiskt sätt. Framförallt när jag är bland folk jag aldrig träffat. Tycker det är kul med psykologi liksom. Känner man mig vet man (eller kanske inte..) när jag är allvarlig och när jag skojar.

Jag vet att det kan vara en dålig sida hos mig, men jag tycker det är så tråkigt med stela och korrekta dialoger. Det blir liksom mycket roligare om man försöker skoja till det..
Givetvis blir det ganska awkward när jag måste förklara mig ur ett 'pinsamt' läge och plötsligt känns det inte alls roligt. Men det är ju inte mitt fel, det är den andre som är trög ;)

Hur som haver så sitter jag här och skrattar åt mig själv, har gått tillbaka till gamla inlägg och läst.
Ja, jag är ganska kul och ja, jag har lite för mycket fritid idag.

Och så hittade jag en blogg som jag hjälpte en 9åring med när han var sjuk. Nu snackar vi humor. Fast han fattade nog inte det då och nu när han är 15 tycker han att jag ska radera den helt.
Men o'nej. Dessa texter ska jag göra något kul med, han ska väl gifta sig någon gång.

Delar med mig av ett litet utdrag ur denna blogg. Pojken var livrädd för 'Knuttar' som barn..
Enjoy!

Watch out for Knuttar!

HELLO HI STRAWBERRY PIE! Today is a good day so far but my throat hurts. Maybe there's a cold trying to catch. And why say catch? I mean it's not like there's a big lump of snot chasing me. That would be more disgusting than scary anyway. I'm not really scared of anything but "knuttar" as they say in sweden. That's big scary men with beard wearing leather and they ride big motorcycles that are so loud your internal organs explodes and you shit them out screaming for your life. I hate them.

Most of them are murderers or almost murderes. No one really knows why because the government has never performed a autopsy on a knutte because other knuttar take them and burn the body before the government gets there. They leave no trace. They're kinda cunning those knuttar.

Long time ago about 10 years ago before I was borned it was alot worse than today. The knuttar almost succeeded to take over the white house but Bill clinton stopped them. He made them live outside town and made them put mufflers on their bikes. You see back then their bikes were even louder than today.

Clinton was a good guy who tried to make this country and its people happy. He had a girlfriend that wasn't his wife and that really pissed some people off. Many women were pissed on Clinton because he destryed his girlfriend's new blue dress. Women hates when men destroy their clothes. If you're married you can't have a girlfriend too. But Clinton did good for this country and made knuttar live in slum areas outside town.

Burpees for Paris

Leta upp Gjuteriet CrossFit på Facebook och deltag i detta event. 

T skapade ett event i Gjuteriet CrossFits namn ”Burpees for Paris” och delade det med hela Sverige. Givetvis hade vi detta som ett av momenten på klassen igår. 

132 burpees för offren i Paris.

Vi värmde upp med bl.a. 53 burpees också.. så att vi hitta rätt i övningen liksom..
Jag var klar på 8:09 med mina.
Och tro mig, min kropp mår som den förtjänar.

Att inte tränat på tre veckor och kasta mig in för att göra burpees har gjort att mina armar knappt har gått att böja. Muskelfästet vid armbågen på båda armarna har liksom blivit kaputt. I natt när jag sovit så har jag vaknat varje gång jag försökt röra armarna.. Hahah.. vilken jäkla syn det måste varit. Men jag vet ju att det går över, detta gör mig bara starkare så är det ju. Kroppen reparerar mig så att det håller bättre nästa gång. Och jag ska ju inte klaga, detta var nog en walk in the park i förhållande till vad folk fick utstå i fredags i Paris.

RIP alla offer för IS terrordåd över hela världen.

Roslagen Open 2015 in the books

Ännu en grym helg i CrossFitens tecken är avverkad.
Roslagen Open 2015 is in the books.
Och mitt år som CrossFit domare är avslutat. 

Jag har avancerat i min domarroll och utrustats med en tjänstebil ;) 

Rätt sjukt egentligen, att liksom kuska runt sådär över i princip hela landet för att knappt sova, räkna högt, peka med hela handen, reppa och noreppa, äta på tid, kissa på tid, lösa uppgifter pang boom, ta skit, få beröm, tappa rösten, få stel kropp, få svettiga kramar och blodiga handslag, bli lomhörd och lukta illa.. allt detta helt gratis.

Och varje gång jag sitter i bilen på väg hemåt efter en avslutad tävlingshelg poppar tanken upp; ”Det är kanske läge att lägga av med detta nu”.
Men sen så vänder jag på det och inser att nej, det går inte. Det ger mig så mycket mer.

Denna community alltså.

Alla härliga domarkollegor, atleter och annat löst folk som jag får glädjen att träffa. Jag kan liksom inte beskriva det, men det är guld värt. 

The 'Hot Helmet Team' har haft en reunion utan hjälmar samt fått en partner från Estland

Tusen tack för resesällskapet Annika. Du är en otroligt härlig person. Och tack för alla språklektioner ;) 
Givetvis ett jättetack till dig Karin som utfodrat min flock denna helg!

Nu unnar jag mig en välförtjänt vila till nästa år då jag hoppas att vi ses i Helsingborg på Best of the West. 

Håkan skall som vanligt alltid befinna sig "i min direkta närhet" (internt skämt)

I love everybody

Härligt häng i Jönköping

Igår hade jag glädjen av att få deltaga på Södra Wättern CrossFit ettårs jubileum.
Vilka härliga människor och vilken härlig box! CrossFit community big time!
Det genomfördes en slags teamtävling uppdelad på 10 4-mannalag och 4 workouts. Givetvis var jag med i ett av lagen. Såhär i efterhand så kan jag tycka att det var ett dumt beslut. Efter noll träning på två veckor pga ofrivillig vila så var inte kroppen speciellt fräsch. Det känns verkligen i kroppen idag. Ja, ja… man lär sig alltid något varje dag.

Strax efter tävlingen var klar så byggdes boxen om och små bord med dukar och levande ljus dök upp och en buffé dukades fram. God mat som passade alla. Så var festen igång. Det åts, pratades, och festades. Verkligen en jätteskön stämning.

Hemresan blev också en upplevelse.. Götapetter.. Jag träffade på stormen Katja, vilket jag nu i efterhand förstår. Men då gjorde jag det inte. Jag hade faktiskt inte en aning. Undrade bara varför grenar kom flygande och löv virvlade runt.. regnet som verkligen vräkte ner periodvis var så brutalt att jag fick chansa vart vägen var liksom. Ibland fick jag bara stå still och vänta ut vädret lite. När jag typ kört 40 min började jag inse att jag fortfarande hade jättelångt kvar och funderade på att vända och krascha på någons soffa, men den andra rösten jag har i huvudet pushade mig framåt och hemåt.
Och det var nog bra.

Jag kom hem levandes efter mycket kämpande..och möttes av ett kaos. Fönstret som jag brukar hålla öppet för katterna när jag inte är hemma på längre stunder hade blåst upp och allt i anslutning till det rummet var huller om buller. Ja, kaos. Fick mecka i ordning så gott det gick, inventerade vettskrämda katter och gick sedan upp och la mig.

Men det gick ju för tusan inte att sova. Det ven och visslades, skakade och mullrade. Jag målade upp bilder i huvudet att jag 1. Antingen skulle vakna nedcabbat, alltså att taket blåst bort. 2. Ha tvärdrag på ovanvåningen iom att fönstren blåst ut 3. Att hela huset skulle rasa ihop som ett korthus.
Nu hände inget av detta.
Det var bara den stackars björk jag har utanför köksfönstret som blivit halv.